De första människorna skickas ut i rymden. Sånt är livet med Anita Lindblom toppar hitlistorna.
Och Lisbeth Johansson börjar arbeta. 53 år senare är det dags för en minst sagt välförtjänt pension.
Året var 1961 och vår huvudperson hade just gått klart det sista året vid den obligatoriska, sjuåriga folkskolan i Skoghall.
– Jag fick jobb på Sjöbergs Snabbköp där min mamma jobbade. Alldeles intill låg det en mjölkbutik och där fick jag jobba ensam. Jag var 13 år gammal och skulle fylla 14 år på hösten.
I mitten av 1970-talet bytte Sjöbergs namn (och ägare) till Kraves Livs. Lisbeth (eller Elisabeth som hon egentligen heter) kom sedermera att gifta till sig efternamnet Swartz. År 1972, i april, bytte hon arbetsplats till den nybyggda ICA-hallen vid Björkhagsvägen.
– Jag är uppväxt i ett hus som stod precis här bakom, förklarar Lisbeth och ger en ögonblicksbild över Skoghalls centrum på 1960-talet:
Björkhagsgatan: Ejes Möbler, Gribäcks konfektyraffär, Dahlmans skoaffär, Faulers cykelaffär, Dagas konditori, Konsums manufaktur, Posten, Svans, apotek, Ekelöf & Svensson, Björks herrekipering.
Clevevägen: Theimars musikaffär, Axners pappershandel, Bergs skoaffär, Bosättningsaffären, Continental (som för övrigt finns kvar än idag), en järnaffär, Tollnerts parfymeri och färg.
Även ICA-butiken såg annorlunda ut. Tidigare fanns här ett gatukök med entré ut mot huvudparkeringen. Även arbetssättet såg annorlunda ut.
– Förr fick man lov att prismärka alla varor, och dessförinnan skrev man priset direkt på burkarna med en tuschpenna. Det var också mer lyft förr. Eftersom all betalning skedde med kontanter var man ju tvungen att räkna ut växeln, idag kan man läsa allt på displayen.
År 1977 togs verksamheten över av ICA-handlaren Lars-Göran Swenson. Och butiken bytte namn till ICA Tummen.
– Folk säger Tummen än idag. Det namnet står förresten fortfarande kvar på tomglaskvittona, berättar Lisbeth.
Mellan åren 1995-1999 drevs butiken av Torbjörn Andersson, och efterträddes av den nuvarande ICA-handlaren Urban Svensson. Under åren har mängder av arbetskamrater kommit och gått. Och den 26 september är så dags för Lisbeth att göra sin sista dag.
– Det ska bli skönt att få gå i pension. Men jag har inte gjort upp några planer än, säger Lisbeth.
