Ofta händer det att jag får en idé om att göra något. Det kan vara stort, det kan vara smått. Som att lära mig yoga. Eller skriva såna här små texter. Eller genomföra ett triathlon. Men det är inte alltid idé blir verklighet. Långt ifrån, mycket stannar i huvudet. Vissa skulle säga att jag är en drömmare, och att jag alltid är på väg. Några tycker att det är en bra egenskap. Andra tycker det är mindre bra. Min sambo är någonstans där emellan. Vi har just sett klart årets säsong av Husdrömmar på SVT. Varje gång vi ser det får jag vad min sambo skulle kalla för idéer. Idéer om att hitta det där lite speciella objektet. Som man kan bygga om till en bröllopslokal, en fotostudio, ett café, eller bara ett fritidsboende. I just de här momenten tycker min sambo att jag är jobbig. Asjobbig till och med. Hon tycker det händer tillräckligt med saker i livet just nu och behöver inte ett nytt projekt. Det tycker inte jag. Så efter ett av avsnitten på årets säsong fick jag med henne ut på en liten biltur på ön för att leta efter charmiga hus och byggnader. Det har faktiskt hänt ett par gånger tidigare. Då har ”vi” fokuserat på Takene- och Skagenesidan av ön. Nu körde vi ut till Rud. Jag har inte varit på Rud på flera år. Det har hänt en hel del saker där märkte jag. Många nya områden och hus. Jag sållar mig till dem som tycker det är kul, och bra. Men jag gillar å andra sidan de flesta förändringar. Jag tycker det är kul när det byggs och utvecklas och jag är oftast positiv till de flesta byggena. Även om detalj-planerade område där alla hus har lika form, lika tak, lika panel och lika färg kanske inte blir lika charmiga. Eller MSBs nybygge på Kanikenäset. Ful är bara mellannamnet på den byggnaden. Som tur är har jag inte hittat något så groteskt här på Hammarö. Men efter alla våra bilturer runt ute på ön har jag hittat ett par objekt som blivit mina favoriter. Skage fyr, såklart. Brukshotellet. Gamla badhuset. Men framförallt, ladan på Larbergs gård. Den ladan är min solklara etta. Och lika solklart som den är min etta, lika solklart är det att det här är fyra objekt som jag troligtvis heller aldrig kommer komma över. Så kalla mig drömmare. Men jag gillar att vara på väg, och i mina tankar är jag redan där.
/ Johannes
