Text: KRISTINA Foto: KRISTINA, PRIVAT
När jag ringde Ulf för att göra upp tid för intervju var intentionen att skriva om hans SM-guld i golf, H75. Redan där hintade Ulf om att han möjligtvis hade lite mer än så att berätta. En kort tid in i intervjun kunde jag inte annat än att hålla med. Visst, det började med golf men gick snabbt över i motorbranschen.
Ulf har försörjt sig i rallyvärlden som coach och mekaniker, men även som handlare med bildelar, försäljare av premiumbilar och som chaufför av viktiga människor som presidenter, ministrar och ambassadörer. Men vi tar det från början.
Bonnpôjken Ulf växte upp på en gård som sålde av mark till Karlstad Golfklubb i slutet av 50-talet. Men att spela golf var bara för ”fint folk” tyckte pappan. Som caddie kunde Ulf ändå spendera tid på klubben. Och antagligen gjorde han bra ifrån sig, för han fick sen bära klubborna åt tränaren. Efter ett år fick den då 13-åriga caddien en golfklubba av honom som tack för hjälpen.
– Då började jag spela med min enda riktiga klubba, en järnfemma. Den använde jag i bunkern, som putter och vid utslag, skrattar Ulf.
Visserligen hade Ulf en klubba sedan innan. Den hade han byggt själv av en rörkrök i stål och ett barkspadeskaft. Den stod han och slog bollar med mot garagedörren hemma på gården.
När Ulf vann sitt första DM mjuknade pappan och tillät Ulf att spela.
– När jag sen tog studenten fick jag faktiskt min första golfuppsättning av honom, berättar Ulf som blev tvåa i junior-SM som 17-åring.
ULF vann väldigt många golftävlingar och rensade prisborden under flera år. Detta var ju inte populärt bland andra medlemmar, så det hände att prisutdelningar genomfördes redan innan Ulf spelat klart och kommit i mål.
– Jag var inte så talför av mig då så jag lät klubborna tala för mig i stället, säger Ulf.
När sen Ulf och hans tvillingbror tog körkort köpte brodern en före detta rallybil från Björn Waldegård, och Ulfs motorintresse väcktes.
– Då svalnade intresset för golfen något och motorsporten kändes plötsligt roligare. Ett tag försökte jag att köra rally på lördag natt och direkt till golfbanan för att tävla i golf, men det gick inte bra, berättar Ulf lite sorgset.
Efter studenten blev Ulf ”pinnpojk” på Vägverket. De undersökte marken inför bygget av E18 mellan Karlstad och Kristinehamn. Sen gjorde han lumpen som fallskärmsjägare i Karlsborg, och fick möjlighet att göra 90 dagar extra och valde då att bli instruktör på idrottsplutonen i Karlstad.
– Jag var instruktör i spaning och där var många berömdheter, som Snickar-Lasse och Hasse Börjes med flera berömdheter, skrattar Ulf.
Efter lumpen åkte Ulf ner till Jolly Club i Milano för att köpa sig en Lancia. Där träffade han den tekniska chefen Giorgio Pianta som återkommer senare i historien.
Efter ett år som verkstadskontorist på Auto Carlén startade Ulf Uffes bildelar, en specialbutik för rally och racing, som han drev i sex, sju år. Och började köra rally själv.
– Jag träffade då en kille som var lite bättre än mig, Bror Danielsson. Han hade inte råd att köra, så han körde två och ett halvt år för mitt team, berättar Ulf.
Största meriten som förare inom rally är en femteplats i Svenska rallyt 1976, med en standard A SAAB-99. Per Eklund vann det året sitt första och enda VM-rally, även han i en SAAB.
– Men det kostade så fruktansvärt mycket att jag inte hade råd att fortsätta. Så då kom golfen tillbaka in i mitt liv, berättar Ulf.
Vid det här laget, i slutet av 70-talet, började Ulf vinna elittävlingar i golf. Bland annat Karlstad Open där han träffade sin blivande fru Helene.
Efter sin bildelarbutik började Ulf på Branzells och sålde Bosch-produkter till bensinstationer och industrin. Som arbetskamrat hade han Bror Danielsson som då fick kontrakt med både svenska och engelska Opel, och Ulf blev kartläsare åt Bror i England. I den här vevan gifte sig Ulf med Helene, och tillsammans vann de SM Äkta makar i golf vilket blev Ulfs första SM-guld.
Efter sju år slutade Ulf på Branzells, startade eget igen och började frilansa inom rallyvärlden. Ulf och Helena fick en son 1981 och skilde sig 1983.
Bästa vännen Mats Nordström ringde då den nyskilde och deppige Ulf och övertalade honom att flytta till Silverstone i England för att bygga rallybilar med proffsteamet Rothmans Porsche, sedemera Prodrive. VIP-bussarna var stationerade i Bryssel, granne med Mazdas rallyteam. Vid ett besök där fick Ulf erbjudande om att börja arbeta för dem.
– Jag blev andreman på Mazdas rallyteam i Bryssel. Jag hjälpte dem organisera upp lite. Det var jag som övertygade dem om att satsa på den fyrhjulsdrivna Mazda 323-an som var en liten fyrhjulsdriven turbobil, och det var den de började vinna med sen, berättar Ulf stolt.
Sen kom en Volvo-period i Ulfs liv. Han hjälpte Lasse Jönsson med sitt lager i samband med flytten till Norra Infarten när han fick ett samtal.
– De ringde från Volvo och ville att jag skulle bli team manager åt deras banracingteam här i Sverige, berättar Ulf.
Ulf tackade ja till jobbet och flytten gick till Göteborg där de gjorde i ordning Volvos tävlingsbuss som följde teamet på tävlingar runt om i Europa.
– Det var tufft. Vi skötte anmälningar till tävlingar, bokade hotellrum, skötte ekonomin för teamet och såg
till att allt klaffade. Vi jobbade 17–18 timmar per dygn en hel sommar, säger Ulf.
En före detta bankkamrer hyrde året efter en tävlingsporsche av Lasse Jönsson och skulle köra porschecupen i Tyskland. Han behövde någon som ansvarade för bilen, och det blev Ulf. När säsongen var över ville bankkamreren starta ett eget racingteam.
– Han var ju ingen märkvärdig chaufför, men han hade många idéer. Efter mycket om och men så fastnade vi för en Alfa Romeo med en 1800-kubiks turbomotor. Och vi engagerade före detta europamästaren Tomas Lindström från Norrköping som förare, vilket öppnade många dörrar, berättar Ulf.
Alfa Romeo i Milano intresserade sig för bygget av bilen som till slut blev godkänd. Men de var inte generösa med bildelar. Vid ett tillfälle när Ulf stod med mössan i hand för att få reservdelar kom Giorgio Pianta inglidande med sitt hov. Alfa Romeo var då i kris, och Pianta hade anlitats för att styra upp och rädda tävlingsavdelningen hos Alfa Romeo.
– Georgio fick se mig och hälsade på mig med namn. När de andra förstod att jag kände honom var det inte längre några problem och jag fick plocka det jag behövde till bilen, skrattar Ulf.
När de backade ut bilen på Monza står hela Alfa Corse-teamet och applåderade.
– Det var ganska roligt. Vår bil var mycket snyggare än deras dessutom, röd och vit, berättar Ulf.
1987 ville den före detta bankkamreren med en grupp Maseratifantaster bilda generalagentur för Maserati istället, riktiga värstingbilar för privatpersoner. Ulf fick i uppdrag att organisera en agentur i Sverige. Kosan gick mot Modena i norra Italien för att presentera planerna, och de blev godkända. Ulf som teknisk konsult la upp reservdelslagret och serviceorganisationen så eftermarknaden skulle fungera. Men kostnaderna blev för höga med många anställda och fina lokaler, så företaget gick i konkurs efter bara tre år. Ulf fick då frågan från Maserati om han ville ta över agenturen själv.
– Den tanken hade jag inte nuddat vid, men så blev det. Jag köpte loss reservdelarna från konkursboet och flyttade från Göteborg till Stockholm runt 1990 och öppnade i en lokal i Bromma. Jag skötte allt från försäljning till service, skrattar Ulf.
– Jag hade länge haft synpunkter på hur bilarna byggdes, saker som jag tyckte de skulle ändra. Det var
för små generatorer, läckande topplockspackningar, felluftade bromsar, läckage på styrväxlar och oljud lite här och där bland annat. Allt detta fixade vi själva innan vi sålde bilarna här i Sverige. Men de förändrade ingenting så jag skrev direkt till ägare de Tomaso och blev då direkt nedkallad, berättar Ulf.
Ulf fick träffa tio personer på plats i Modena. Han fick berätta om allt han tyckte var fel och visa hur de kunde göra i stället.
I början av 2000-talet fick Maseratis ägare Alejandro de Tomaso hjärnblödning och kunde inte styra fabriken längre. Ferrari klev in och köpte största delen av Maserati för att rädda varumärket. Ferrari såg allvaret och stängde fabrikerna för att projektera nya modeller. Allt utom karossen blev sedan Ferrari.
– När jag berättade för banken att de skulle stänga fabrikerna så krävde de tillbaka checkkrediten om 350 000 kr. Pengar som inte fanns. Men en nöjd kund köpte firman av mig på stående fot och anställde mig. Det var helt fantastiskt att kunna fortsätta. Sen blev vi även återförsäljare av Ferrari, berättar Ulf.
Ulf slutade 2002 efter två år som anställd och började som chaufför och allt i allo på Schweiz ambassad i Stockholm i stället.
– Där fick jag tvätta bilarna varje dag, och varje fredag skulle de vara nytankade. Ambassadören och hans frus bilar hade jag hand om, och så körde jag dem och deras gäster. Och allt som ingen annan klarade av fick jag göra, skrattar Ulf.
Vid den här tiden träffade Ulf sin nuvarande fru ”chefen” och de fick ett gemensamt barn 2003.
Efter sju år började Ulf på Kanadas ambassad istället och blev ansvarig för säkerheten. Efter sju år även där gick han i pension 2016.
– De hade gärna haft mig kvar men jag tänkte att det var dags för mig att leva golf, skrattar Ulf.
”Chefen” fick ett förordnande med placering i Karlstad. Ulf är nu inne på sitt sjunde år som hammaröbo.
Nu måste vi få in golfen i historien igen. När Ulf fyllde 50 år 1998 tar han åter igen upp golfandet.
– Men jag upplevde bara en massa besvikelser så något radikalt var tvunget att hända. Jag råkade läsa en artikel i en gammal golftidning om den mystiske legendaren Moe Norman, en autistisk kanadensare. Han sköt tre 59-ronder och fyra 61:or bland de 41 banrekord han gjorde. Han var i samma era som Arnold Palmer och de, men blev bortmobbad från US-touren för att han var annorlunda. Väl tillbaka till Kanada vann han 16 av 19 tävlingar det året. Han hade ett helt eget sätt att svinga, och var bland annat klädd som en uteliggare, peggade upp på cola-flaskor och showade. Publiken älskade honom med det gjorde inte de som bestämde, berättar Ulf. Men han spelade riktigt bra, så jag beslutade mig för att åka och träffa honom, berättar Ulf.
Moe Norman gjordes till gallionsfigur för Natural golf. Moe skulle hålla en clinic på en stor golfmässa 1998 så Ulf bestämde sig för att åka över för att lära sig tekniken. Men en trippel by-pass gjorde att Moe inte kunde vara med. Året efter åkte Ulf över igen för att träffa honom.
– Dagen innan clinicen gick jag på mässan och helt plötsligt står han och jag i Titleist monter alldeles ensamma. Jag berättade då att jag åkt ända från Sverige bara för att träffa honom, men han trodde jag skojade, skrattar Ulf. Dagen efter ställer han ner sin stora golfbag och letar upp mig bland alla 120 deltagare. ”Swedish? Coming all the way from Sweden to see me? Holy moses!” Detta har jag inspelat på video, skrattar Ulf.
Ulf tog några kort som han snabbframkallade och åkte dagen efter till Moes hemmaklubb Royal Oaks i Titusville, ungefär en timmes bilfärd bort.
– Jag frågade försiktigt om jag fick störa lite och visade honom bilderna från dagen innan. Där och då blev vi vänner. Han gav inga lektioner, men jag lurade med honom till rangen och han slog nästan 400 bollar med mina klubbor. Jag kunde studera honom och ställa frågor. Helt fantastiskt. Han dog för 17 år sedan, men jag hann träffa honom hela 15 gånger. Jag fick även spela nio hål med honom en gång, berättar Ulf.
I början av 2000-talet konverterade Ulf till den här nya svingen. Han stod på rangen och slog tio hinkar om dagen i två månader, efter det har det bara varit belöningar.
Ett 20-tal DM (Värmland, Göteborg och Stockholm), ett 20-tal segrar på svenska seniortouren, två skandinaviska mästerskap, två världsfinaler i Sven Tumbas World Golfers Championchip (tvåa i Kuala Lumpur, femma i Florida), Europamästare i lag och sex SM-guld senior.
Många tävlingar har han vunnit sedan dess, bland annat har han tagit sex SM-guld som senior, nu senast i Bålsta i somras.
Ulf är på Hammarö Golfklubb sju dagar i veckan. Tre av dem går han 18 hål och fyra dagar tränar han.
– Jag måste hålla i klubban varje dag. Det har med endorfiner att göra, avslutar Ulf.
Ulf gjorde lumpen som fallskärmsjägare.
Mr Ulf i en Mazeratibil. Frän eller hur?
Ulf i tröja med sin stora förebild Moe Norman på.
Ulf tillsammans med norsken Skarsbo.
Ulf har ett speciellt sätt att förvara sina golfklubbor på. Snyggt och prydligt.
Här på puttingrangen står Ulf många timmar i veckan under sommarhalvåret.
Ulf visar hur Moe har lärt honom att hålla klubban.
Stilstudie.
Undrar just om han försöker att träffa ICA-Urbans skylt som står nere i slänten.
Mobiltelefonen är ett hjälpmedel vid golfspelandet.
Det gäller att även träna puttar. Här syns namnet på en av golfklubbens samarbetspartners, Koi.
På länsmiddag hos landshövdingen träffade Ulf prins Carl-Philip.
En ung Ulf klädd för motorsport.
Den här utsikten hade Ulf från kanadensiska ambassaden.
