Text KRISTINA Foto: HÅKAN
Den sjukt nyfikne Andreas växte upp i Hagfors på 70-talet och drömde om att antingen bli astronom eller att jobba med film. Han gick därför teknisk linje på gymnasiet för att sedan kunna plugga teknisk fysik som krävs för att bli astronom. Men Andreas insåg längs vägen att han avskydde skolans matte, vilket ter sig märkligt för någon som vill bli astronom. Han hoppade av efter tredje året, ändrade karriärval och hoppade på det treåriga kulturvetenskapliga programmet på universitetet istället. Med inriktning film fick han praktik hos Bosse Landin på Scandinature Films och ganska snart började han även arbeta där.
– Jag fick vara med och göra programmen Naturen och Junior på TV4, filmer åt Discovery och National Geographic och så vidare, det var min början, berättar Andreas som gick klart utbildningen men kanske inte så superfokuserat då han började jobba på Scandinature Film direkt efter praktiken.
Andreas fick lära sig mycket på Scandinature. Först jobbade han med grafik, men fick även lära sig redigera, filma, klippa och spela in ljud.
– Bosse var fantastisk på det sättet, alla som jobbade där fick chansen att ta sig för och fördjupa sig i det de ville lära sig, berättar Andreas.
Andreas arbetade hårt och mycket, så mycket att han tänkte att han lika gärna kunde starta eget. Så han sa upp sig, hyrde en lokal i Karlstad och Bosse blev första kunden. Som leverantör blev det inte mindre jobb, snarare tvärtom, så vissa sena kvällar hade han inte ens tid att åka hem utan tog istället in på hotell.
– Det gick fortare att ta sig till Stadshotellet än till Skattkärr. En tid jobbade jag i princip dygnet runt, skrattar Andreas.
Produktionsbolaget Imagemaker blev ganska snart en reklambyrå, antagligen för att hans talang är att skapa storys.
– Jag tänkte först att jag skulle jobba med videoproduktion, men det spelar ju ingen roll om jag gör film, stortavlor eller webbsidor. Själva storyn är det viktiga, berättar Andreas som drev sitt första företag i fem år.
Samarbetspartnern Ord & Bild som fanns i samma hus föreslog en dag att Imagemaker skulle bli en del av deras byrå, vilket Andreas tyckte lät bra.
– Kul att gå upp i något större och få en massa kollegor. Jag fick vara AD ibland, copy ibland och projektledare, eventproducent, byråproducent och en rad andra saker. Det passade mig perfekt, det är väldigt mycket jag. Jag tycker om att pilla med allt. Jag är inte expert på något, men jag är jävligt duktig på att vara nyfiken på en massa saker, skrattar Andreas.
I tio år jobbade han på Ord & Bild och hann under tiden få två döttrar, Greta och Selma. Så en dag knackade Sticky Beat på dörren och headhuntade honom som Creative Director, på vardagssvenska kreativt ansvarig. De hade samarbetat länge och Andreas kände mycket kärlek till både företaget, personerna och det de skapade.
– Jag kände att jag hade gjort mina år inom reklambranschen och ville göra något annat, inte minst uppfinna nya upplevelser. Sticky Beat kunde inte vara mera rätt än så. Idag är vi en värmländsk digital innovationsbyrå som finns i Torsby och Karlstad och jobbar med saker såsom palliativ vård, psykisk hälsa, interaktiva klassrum, färjetrafik på irländska sjön och inte minst att få barn att vilja borsta tänderna. Vi exporterar värmländsk glädje och innovation till resten av Sverige, Europa och världen, berättar Andreas.
Andreas bodde i lägenhet på Herrhagen med döttrarna när han träffade Sara, bondtösen från skogarna i Dalsland som delade hans passion för allt kreativt som grafisk formgivare, illustratör och konstnär. Något de dock inte delade var viljan att bo i stora stan.
– Herrhagen var som att bo i New York för henne. Lika mycket som hon är naturmänniska är jag en stadsmänniska. Jag älskar brus, kaos och människor, skrattar Andreas som förstod att han skulle få tänka klurigt för att hitta en lösning.
En midsommar fick Andreas agera chaufför åt sin syster som skulle på midsommarfest på Rud här på Hammarö. Vägen dit blev mindre och mindre, krokigare och krokigare och när de kommer ut vid ängarna kände han att han kommit hem. Han vände vid informationstavlan, startade en tidtagning och åkte tillbaka till stan.
– Det tog 15 minuter. Jag häm-tade upp Sara i stan och tog samma väg tillbaka. Jag stannade vid vändplatsen och berättade för henne att det är här vi ska bo, skrattar Andreas.
En mäklare kontaktades för försäljning av lägenheten och uppdraget att hitta ett hus på Rud. Ett par månader senare köpte de huset som står tio meter från vändplatsen. Ett ganska nybyggt rött hus med ett uthus med anor från långt tidigare
– Jag är ju den som mår bäst på Times Square i New York, men fan vad jag mår bra här. Man kan ju inte bo någonstans och känna att man har ett behov av lugn och konstant behöva leta upp det. Nu får vi lugnet hela tiden, och jag kan ju åka till puls. Normalt reser jag mycket i jobbet och får min dos då, berättar Andreas.
Med rådjur inpå knuten och Vänern väldigt nära känner paret med tonårsdöttrar och den snart fyraårige sonen Nisse att de hittat hem. ”Den nye på Rud” är inte bara nyfiken utan väldigt social.
– En dag såg jag en grupp männ-iskor som stod och snackade på vägen utanför, så jag gick ut och presenterade mig som Stjärnhem, den nyinflyttade, och blev varmt välkomnad. De visade sig vara från vägsamhällighetsföreningen och undrade om jag kunde köra plogbil. Mycket kan jag, men inte det, så jag frågade om jag kunde hjälpa till med något annat. Så nu sitter jag i styrelsen, skrattar Andreas. Det är så man lär sig, genom att vara förbannat nyfiken och möta andra människor. Jag kan inget från början men jag lär mig otroligt mycket när jag kastar mig in i olika saker, säger han med ett skratt.
Att bygga värde här och nu är Andreas livsfilosofi.
– Vi ska bygga värde med människorna runt omkring oss. Det jag gör här och nu är viktigt, berättar Andreas.
Kanske är det anledningen till att han startade en facebookgrupp för alla som bor på Rud. Inte för gnäll och tjat som det lätt blir, utan för att hjälpa varandra med saker. En jul saknades till exempel en tomte i en familj så Andreas hoppade in och räddade julen för pappan som missat att fixa tomte och för barnen som väntade på en. Och folk skänker saker de inte längre behöver eller har blivit över. Eller bjuder in till kräftskiva på Brännäs. Sitt intresse för astronomi, som återföddes i nattmörkret ute på Rud, bjuder han gärna också på. Förra vintern kånkade han ut ett av sina teleskop på fälten intill vändplatsen och bjöd in grannarna så att de skulle få se.
– Femtio personer kom och köade för att titta på stjärnorna mitt i natten på Rud, skrattar Andreas. Vi är alldeles för dåliga på sånt tyvärr. Vi är dåliga på att skapa prestigelösa sätt att umgås på. Folk ser inte varandra längre, vi är så upptagna med vårt eget. Men en enkel kräftskiva, en glad astronomi-kväll eller en stor hockeymatch på isen utanför Brännas tar folk närmare varandra och det är otroligt värdefullt.
Andreas och Sara har nu bott på Rud i tre år och känner att de har hittat hem. Vi kan inte låta bli att fråga vad som gör Hammarö så bra.
– Hammarö är en skärgårds-, skogs- och stadskommun. Man får lite av allt. Och så närheten till innanhavet Vänern, vi är ju faktiskt kustbor och lever kustliv. Bara det att kunna stå och titta på Orion med fullmånen bakom mig, ståendes ensam på isen en vinternatt är oslagbart. Skärgården här är magisk och jag trivs som fan, avslutar Andreas som vill fortsätta exportera värmländsk glädje från Hammarö resten av sitt liv. Och läsa några kurser i kvantfysik.
