NEJ! Inte en enda gång till! Allvarligt talat. Jag vill inte höra om fler handgranater, dödsskjutningar, våldtäkter, barnpornografi, hedersvåld eller sprängningar. Då har jag säkert glömt att nämna andra hemskheter.
Det här är ditt land. Det här är mitt land.
Från Ales stenar. Till norra Lappland.
Jag vill leva i fred. Jag vill kunna vara ute om kvällen utan att vara rädd.
Från Bohus klippor. Till Gotlands raukar.
Landet, det tillhör Dej och Mej.
Jag önskar så att vi kunde lära våra barn från tidig ålder att det inte är farligt att vara annorlunda. Alla har samma värde oavsett klädsel, åsikter, kön och ursprung.
Med mörka skogar. Och höga furor.
Med vita björkar. Och röda stugor.
Med fält och åkrar. Och varv och gruvor.
Varför är hämnd och stolthet så viktigt för vissa?
Kan man inte bara vända andra kinden till, ta varandra i hand och gräva ner eventuella stridsyxor?
Med skär och koppar. Och djupa fjärdar.
Och ljusa hagar. Och svarta tjärnar.
Med sina blånande berg i fjärran.
Jag har alltid varit glad och stolt över att vara född och uppväxt i Sverige. Jag ryser när vår vackra nationalsång spelas i olika sammanhang. Och när den spelas tillsammans med att vår svenska flagga hissas, ja, då kan man inte vara annat än stolt.
Jag stod där hemma när dimman lättar.
Jag stod bland rapsfält. Och klara bäckar.
Där boken grönskar. Och storken häckar.
Sverige har så mycket vi kan sträcka lite extra på ryggen av stolthet för. Vi som bor här, oavsett ursprung. Det är upp till oss nu att vi ser till att Sverige blir det bästa av alla länder att bo i. Det är ditt, och mitt, ansvar.
Det var på kvällen. Jag stod vid stranden.
Under Vintergatan. Och Karlavagnen.
Jag tog min älskade hårt i handen.
Och sa, landet, det tillhör Dej och Mej.
Det här landet, det tillhör Dej och Mej.
Kursiv text är rader ur Michael Wies låt Det här är ditt land.
// Annika
En kall och ruggig dag stod dessa pärlhyacinter utanför Nettans Blommor och gav oss en vink om att våren är på gång. Snart.
