Jag läste någon gång och någonstans att en människa tar mellan 500-1 000 beslut på en dag. Oklart om det är alternativ fakta eller om det faktiskt är sant, så håll mig inte vid det. Men oavsett vilket kan jag ändå relatera till det på ett sätt. Antal beslut man tar alltså. Som en dag förra veckan. Jag hör att dottern vaknat i rummet bredvid. Ska jag hämta henne direkt eller låta henne ropa lite till så att jag hinner göra mig iordning? Jag hämtar henne direkt. Hinner ta några steg från sängen innan hon börjar ropa efter tigern och alla andra 500 gosedjur som ligger i sängen. Ska jag skita i dem eller gå tillbaka och hämta dem? Jag går tillbaka och hämtar de åtta vikigaste gosedjuren plus en kudde som liknar en panda, för jag vet att hon fortsätter gnälla om inte kudden hänger med. Passar samtidigt på att ta med kläder för dagen och går till skötbordet och börjar klä henne, varpå hon skriker: -BLÅÅ STUMPOJ! De gröna jag tog med dög självklart inte. Orkar jag strida för ett par gröna strumpor 06.30 en tisdag morgon? Nej, jag går och hämtar ett par blå strumpor.
Det här var bara de tre första vakna minuterna. Och ändå hade jag redan tagit en handfull riktigt viktiga beslut den dagen. Fördelen med ett beslut är att man kommer framåt. Det kan visa sig vara helt rätt beslut. Det kan visa sig vara helt fel. Men oavsett vilket så är ett taget beslut något att förhålla sig till och någonting som gör att man kommer framåt.
Andra beslut jag tagit i livet: Skaffat katt med bengal-gener. Inte köpa Saab. Färgsorterat min garderob. Inte äta desserter med citron i. Alltid ha mustasch på påsk. Inte läsa böcker som inte baseras på verkliga händelser.
Alla beslut har kanske inte varit de bästa. Alla beslut har kanske inte varat för evigt. Men de har tagit mig framåt, lite i taget. Och jag ser på något sätt alltid fram emot vilka nya beslut som ska tas kommande morgnar. Jag ser också fram emot det slutgiltig beslutet i kommunens skollokalsfråga. Kanske blir det något som gör att vi åtminstone kommer framåt.
/Johannes
