När semlan gör entré ute i butikerna är det på något sätt ett av de första vårtecknen. Eller borde vara. När de börjar synas och finnas till försäljning redan i juletider då känns det verkligen inte rätt. Varför ska det vara så bråttom med allting?
En semla ska vara bakad av vetemjöl, innehålla mandelmassa och vara toppad med vispad grädde och florsocker. Det är sen gammalt. Men jag ska inte vara kärringen surtant. Är bullen fylld med vaniljkräm kan jag släppa igenom den också men där går gränsen. Alla andra varianter av detta fantastiskt goda bakverk som finns ute tycker jag inte om. De är säkert jättegoda, men snälla, kalla dom inte för semla. Bakelse är nog mer rätt.
Våren är på väg. Ingen tvekan om saken. Utanför köksfönstret ser jag hur krokusknopparna jobbar sig upp ur den kalla jorden. Hos grannen lyser framsidan helt vit men inte av snö utan av snödroppar. Det är så vackert så. Rena poesin. Då känns det konstigt att väderprognosen för dagen visar på att det ska komma mer snö. Måtte den prognosen vara felställd. Nu finns det bara en väg att gå och det är framåt mot sol och värme. Jag vill slippa gå i Icebugskor och tjocka strumpor. Nu vill jag ta fram sommarskorna eller gå barfota i det solvarma gröna gräset. Det, om något, är livskvalitet.
// Annika
