Den 11 januari 2012 brann ett av båthusen i Sörvikshamnen ned till grunden. Idag är det återuppbyggt, och verksamheten är åter i full gång. Men mycket gick förlorat, den dagen för drygt ett år sedan.
Båthuset, såväl det tidigare som det nuvarande, består av tolv fack med vardera innehavare som också äger varsin andel i båthuset.
– Det förra byggdes vintern 69-70 och var det första båthuset som byggdes här. Av de ursprungliga tolv andelsägarna är det bara tre kvar idag, förklarar Staffan Westin och berättar att området sedan långt tillbaka använts som båtuppdragningsplats.
– När jag flyttade till Hammarö i mitten av 1960-talet var det mest sand och vass här. Efter hand fylldes det på sprängsten och idag är det en av de största båthamnarna i det svenska inlandet.
Efter hand tillkom allt fler båthus och bryggor. Men så, den 11 januari, en vinterdag med känsla av solig vår, förändrades allt. Ingemar Hofvander var den som slog larm till 112:
– Jag hade kört frun till tandläkaren, och åkte ner för att tvätta bilen och titta till husbilen under tiden. Plötsligt hörde jag två dova smällar och efter en liten stund började röken välla ut från ett av facken.
Staffan Westin fick höra talas om vad som skedde via sonen, som i sin tur blev tipsad av en bekant i Göteborg som läst om branden i en av länstidningarnas nätupplaga. Räddningstjänsten var snabbt på plats. Men redan tidigt var slaget förlorat, och båthuset fick brinna ner. Efter några få timmar hade allt fallit samman till en hög med brinnande och rykande bråte.
Ett nytt båthus byggdes snabbt upp igen, men god stöttning från de inblandade försäkringsbolagen.
– Det är exakt lika stort till ytan och planlösning. Men vi kostade på lite förbättringar, bland annat går portarna att öppna mer och alla fack har betonggolv från början.
Allt förlorat går givetvis inte att mätas i kronor och ören. Roger Persson förlorade en veteranbil. Ingemar förvarade värdefulla fotoalbum i båthuset.
– Vi hade precis flyttat och behövde någonstans att lägga undan dem. Nu är allt borta, de går ju inte att ersätta.
Det snabba brandförloppet och den omfattande förödelsen berodde på den stora mängden brännbart material som bland annat plast- och träbåtarna erbjöd. Men exakt hur branden startade vet man inte. Och det är heller inget man verkar fundera så mycket på.
– Oss veterligen har man inte letat syndabockar, det finns ingen mening med det, betonar Staffan Westin.
