Vad som började med en fjording och en hyrd stallplats på 60-talet har i dag växt till Equality Line, ett grossistföretag med 18 anställda och en omsättning på 50 miljoner kronor. Och Thomas Wilhelmsson själv är en av de största anledningarna till att det i dag finns en utpräglad hästkultur på Hammarö.
– Jag har alltid varit intresserad av djur och jag började rida när jag var åtta år, berättar han när Hammarönytt träffar honom ute på anläggningen i Hästviken.
Equality Lines ridanläggning i Hästviken med tillhörande mark mäter i dag 55 hektar och innefattar, förutom stall och banor, även större lokaler för uthyrning. Numera bor även Thomas Wilhelmsson tillsammans med hustrun Sophie och fjorton månader gamla dottern Katharina på området. Men det hela började 1967 när Thomas och hans pappa, Berndt Wilhelmsson, hyrde en stallplats i Hästviken.
– Min pappa och jag hade en fjording, jag var intresserad av hästar och det var ett billigt sätt att kunna ha en häst, berättar Thomas. Vi köpte fem tunnland mark och sen har jag köpt till mark allteftersom.
Thomas började som barn rida inne i Karlstad, men efter hand så bestämde sig han och hans pappa att de skulle starta en egen förening: Hammarö Ryttarförening.
– Det var min pappa som i princip byggde upp Hammarö Ryttarförening. Det var mer ridskoleverksamhet i Karlstad och vi ville tävla, så vi startade ryttarföreningen runt 1970. Vi la den på Hammarö för att det var lättare att få stöd av kommunen här än i Karlstad, vi fick köpa marken vid Torpholmen för en krona.
Han menar att föreningen bidrog till att locka hästintresserade ut på Hammarö.
– Det fanns två personer som hade ridhäst på Hammarö på den tiden: jag och en till. Men sen var det många som flyttade ut på Hammarö för att ryttarföreningen fanns här.
Enligt Thomas har hästintresset ökat enormt i Värmland under åren, men han säger också att det i dag har ändrat fokus..
– Intresset har ökat för dressyr och sådana saker, man kvaliteten på hoppning har gått ner, säger han och berättar att han själv har tävlat i både hoppning och dressyr.
– Nu har jag inte tävlat på över 20 år, men min fru rider. Ska du bli duktig måste du rida flera hästar om dagen och det tar 10-20 år att bli riktigt bra. Det är viktigt att man håller kontakt med sporten.
Thomas kommer från Skoghall och 1983 bosatte han sig ute i Hästviken. Då hade han relativt nyligen startat sitt eget företag.
– I början hade jag bara hästar för att rida, men 1980 fick jag en hingst godkänd för avel, den första i Värmland, säger han. Då var jag tvungen att ha en firma, så jag startade företaget och hade betäckningsverksamhet och köpte och sålde hästar.
Det hela skulle utveckla sig till ett grossistföretag så småningom, vilket började med en resa till Frankrike.
– Jag var i Frankrike 1990 för att köpa hästar och där köpte jag en sadel. Sen var det en massa kompisar som ville ha den där sadeln så jag började sälja den -91 och sålde hundra stycken, den kostade dubbelt så mycket som andra sadlar. Sen blev jag bjuden till Paris och stötte på en som sålde ridskjortor och benskydd och så rullade det på.
Thomas jobbade tidigare som lärare, men -93 fick han sluta för att satsa helt på företaget.
– Jag hann inte med, säger han. Jag reste omkring mycket och köpte och sålde grejer. -96 anställde jag min första anställda och började ha lager i gästrummet i mitt hus. Jag hade saker på loftet i ladan, det var grejer överallt.
Efter ett tag började han göra sig ett namn bland andra återförsäljare, framförallt för att han satsade på exklusivitet och kvalitet.
– Jag importerade allt själv och såg till att ha ensamrätt. Jag jobbade med Baryard och de stora och då kom butikerna till slut. Jag sålde direkt till kunder och var grossist, men till slut blev det så att jag konkurrerade med butiker jag sålde till så då blev jag bara grossist.
I dag är Equality Line det största grossistföretaget inom sitt verksamhetsområde i Norden och femtio procent av omsättningen är sadlar.
– Vi säljer bara kvalitet och vi har två stora sadelmärken, säger Thomas.
Ryttarna som som hyr in sig i anläggningen i Hästviken har en egen ridklubb, Equality Riders. Det finns även ett separat bolag, Equality Fastigheter, som har hand om byggnaderna och uthyrning till privatpersoner och föreningar.
– Föreningen Husbussarnas vänner hyrde in sig här under Valborg, säger Thomas. De var här i fyra dagar och hade årsmöte. Vi hyr också ut hamnen till bland annat Vänertjänst. Vi kan ha vad som helst här och vi inbjuder alla klubbar att hålla tävlingar här.
Equality Riders själva anordnar mycket tävlingar och i år blir sjätte året som det kommer att arrangeras tävlingar i Hästviken. Nu har man dock valt att satsa lite mindre än tidigare år.
– Vi har haft internationella tävlingar och då är det jag som har tagit initiativet, säger Thomas. Men nu när jag har blivit pappa så hinner jag inte, utan föreningen får sköta det själva och de vill inte ta för stora risker.
I sommar kommer det istället bli tävlingar tre helger i rad: ett riksmästerskap sista helgen i juli, en regional final första helgen i augusti och Ponny-SM i dressyr andra helgen i augusti. Thomas berättar också att man tidigare haft en del otur med vädret.
– För tre år sedan slog vi Nordiskt rekord. Det var 800 hästar här, vi hade tävlingar på tre banor samtidigt. Tyvärr hade vi rekord i regn också, vi fick 97 millimeter.
Och när det kommer till att sätta rekord har Thomas en egen dröm
– Min egen ambition är att göra något som aldrig har gjorts förut, jag skulle vilja ha SM i hoppning, dressyr, fälttävlan och körning samtidigt. Det har aldrig gjorts på en och samma helg.
Hammarönytts förra huvudperson, Caroline Sandsjoe, skickade med en fråga till Thomas:
Vad drev dig att starta anläggningen just på Hammarö?
– Det är att jag är född här, jag hade kunnat finnas var som helst egentligen och för buisness hade det varit bättre att bo på Västkusten alternativt i Stockholmsområdet eller söderut. Men det som är häftigt är att när jag reser så mycket så känns det som att jag får kraft och energi här när jag får komma hem hit. Jag laddar batterierna på Hammarö, det är det som är viktigast för mig och varför jag bor kvar.
Thomas får även skicka med en fråga till nästa nummers huvudpersoner, syskonen Fredrik och Mikaela Åhlin-Kouttylini som båda kör rally.
– När man tränar, kör man själv eller har man en instruktör med sig och hur ser den dagliga träningen ut?
