Hammarös Jonas Gunnarsson har varit politiskt aktiv sedan skolåren och under valet 2010 valdes han in i Riksdagen. Den politiska drivkraften bottnar i en önskan om ett rättvisare samhälle och han vill att Socialdemokraterna ska presentera ett tydligt alternativ till den sittande regeringen.
– Vi behöver inte ha fattiga människor och en kass arbetsmarknadspolitik, säger han.
När HammaröNytt träffar Jonas Gunnarsson i lägenheten på Skoghall har han nybruten fot och är samtidigt i förberedelserna för en resa till Kanada.
– Det är då det är bra att åka till Nordamerika där ingen går ett steg i onödan, säger han och skrattar.
Resan är för jobbets räkning och man ska se hur Kanada arbetar i frågor som familjerätt och överförmynderi. Sedan valet 2010 arbetar Jonas heltid politiskt och han sitter i Riksdagens civilutskott med ansvar för bland annat bostadsfrågan, familjerätten, överförmynderi och konsumenträtten.
– Jag jobbar mest med familjerätten, säger han. Senaste stora förändringen man gjorde där var då det bestämdes att samkönande par får gifta sig. Nu ser vi över en lagstiftning om vårdnadsfrågor som ändrades 2006. Tanken var att färre vårdnadstvister skulle gå till domstol, men det blev fler istället. Det är många pappor som har reagerat på att den behandlar män orättvist.
Han har även politiska uppdrag på Hammarö där han sitter som andra vice ordförande i kommunfullmäktige, men bakgrunden har han dock inom handikappomsorgen.
– Jag brukar säga att jag är fullständigt outbildad, säger han. Jag hoppade av gymnasiet och läste in det på en folkhögskola i Skara när jag blev 18. Annars har jag jobbat inom handikappomsorgen på bland annat Säter. Jag var SSU-ombudsman i ett och halvt år, men det är alltid handikappomsorgen jag har kommit tillbaka till.
Politiskt aktiv har han varit sedan ungdomsåren, men han berättar att hans första samröre med Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) inte var av enbart idealistiska anledningar.
– Jag gick med i SSU på högstadiet, men SSU på den tiden var en social rörelse, man spelade innebandy och åkte på läger och sånt, säger han. Men sen blev jag förbannad, det var väl på något i skolan, som gjorde att jag vaknade till politiskt. Jag blev förbannad på orättvisor, jag är själv bög och jag har sett hur de har behandlat oss.
I Sverige tycker han dock att homorörelsen fungerar ganska bra.
– RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) är starka och duktiga på att trycka på och lägga fram sin sak, säger han. Däremot kan jag önska att de jobbade lite mer lokalt och regionalt, för där kan jag sakna påtryckningar.
Däremot menar han att det inte nödvändigtvis är lättare att vara homosexuell i en storstad än i ett mindre samhälle som Hammarö.
– Fördelen med ett litet ställe, om man är välrotad, är att man har ett nätverk, säger han. Man känner alla och folk ger sig inte på någon man känner. Fördelen med ett större ställe är anonymiteten. Men det var inget helvete att växa upp på Hammarö.
Hammarö har just nu blå majoritet för första gången på 90 år och på frågan om hur Jonas tycker att det har sett ut i kommunen sedan hans eget parti förlorade makten har han flera synpunkter.
– Rent politiskt tycker jag att det har varit lite rörigt, jag hoppas att de har löst sina interna problem rörande energibolag, säger han. Jag hade inte ställt upp på en del av besluten som tagits, men det är bra att de kommer igång med skolan, skolan är alltid en stor och tung fråga på Hammarö. Annars tycker jag att det är tråkigt med en del saker man gör när man monterar ner stöd till missbrukare och unga. Det finns aktiviteter som, även om de inte är lagstadgade, gör samhället bättre.
Valförlusten för Socialdemokraterna på Hammarö 2010 tror han har flera orsaker.
– Det var nog dels en viss trötthet och dels en demografisk förändring. Sedan gjorde vi säkert våra misstag så att människor kände att det här duger inte.
En av de hetare politiska frågorna just nu är jobben och framförallt den skenande ungdomsarbetslösheten. Jonas tror att utbildning är nyckeln för att komma tillrätta med problemen, men han pekar på flera saker som han tycker går i fel riktning.
– Jag skulle önska ett mer flexibelt och ett mer individuellt utbud, säger han. Komvux har man i princip monterat ner och det är hårdare att ta sig in på högskolor och universitet. Människor måste få ta egna initiativ för att lösa sin situation och det har man begränsat.
Han är också kritisk till de förändringar som gjorts inom sjukförsäkringssystemet.
– Man förnekar människor möjligheten att bli friska utan att behöva oroa sig för ekonomin, säger han. Och folk ska inte få bli friska innan de ska ut och jobba igen. Hela samhället är baserat på att folk arbetar, men jag ser ingen motsättning mellan arbete och ordentliga skyddssystem.
Om två år är det valår och Jonas menar att det är lite för tidigt att säga hur det ser ut för Socialdemokraterna.
– Det är bara halvtid nu, men det bygger på vad vi själva gör, säger han. Tidigare har vi spretat en del, men nu känns det som att vi får ihop det, vi har en ny, fräsch ledning som har varit på andra ställen tidigare. Jag tror att det kan gå väldigt bra om vi håller ihop och inte tjafsar med varandra.
Han satt själv i valberedningen när man skull få fram en ersättare efter partiledaren Mona Sahlin, vilket i slutändan resulterade i Håkan Juholt.
– Det var en spännande tid, säger han. Då fick jag upp ögonen över vilka förväntningar det finns på mitt eget parti.
Han tycker att den nuvarande partiledaren, Stefan Lövfen, var ett bra alternativ, men han säger också att han själv var en stark anhängare av Sahlin.
– Jag var inte en av dem som krävde Monas avgång om man säger så, säger han.
Jonas är född och uppvuxen på Hammarö och även om arbetet är förlagt på annan ort så har han inga intentioner att lämna hemkommunen.
– Jag flyttar inte härifrån, säger han. Hammarö och Skoghall är fantastiskt, det är här man är rotad och det är här som familj, vänner och bekanta finns.
Jonas är inte ensam om den åsikten och medan Värmland som stort brottas med problemet att ungdomarna flyr sina hemkommuner tycks det på Hammarö snarare finnas en stark lokalpatriotism. Jonas tror att det beror på flera faktorer.
– Det finns ett gigantiskt föreningsliv här och det binder människor samman och skapar samhörighet, säger han. Det är ganska lätt att vara ung här, det finns alltid något att göra, det finns ett starkt kulturliv och det är nära stan. Det är på det stora hela ett samhälle som mår ganska bra och det är nog ganska lätt att känna stolthet över Hammarö.
HammaröNytts förra huvudpersoner, Gunnel, Fredrik och Maria Otter, skickade med varsin fråga till Jonas.
Gunnels fråga:
– Vad är det som driver dig att vara politiker?
– Det har jag nog redan varit inne på. Det är för att man blir förbannad, jag tror att det går att göra saker bättre, göra saker tillsammans och se till att folk har det bra.
Fredriks fråga:
– Hur ska man kunna påverka fler att ta sitt ansvar att rösta?
– Då handlar det väl om att visa att rösten faktiskt betyder något. Den här jäkla blockpolitiken som vi har låst fast oss i tror jag är av ondo. Folk som tidigare har röstat på småpartier känner att deras röst inte spelar någon roll.
Marias fråga:
– Hur vill du jobba för att få fram ditt partis information till unga?
– Vi försöker vara ute på skolorna, det är väldigt viktigt, sedan kan jag tycka att jag själv börjar bli lite för gammal för det. Men det har blivit svårare att komma ut, skolorna vill inte ha dit oss. Det är ledsamt och det märks över hela landet, det är inte bara här. Vi försöker vara där ungdomarna är och prata ett språk som ungdomar förstår. Det behöver inte vara så fyrkantigt byråkratspråk hela tiden och det kan jag tycka överlag, inte bara när det gäller ungdomar.
Jonas får också skicka med en fråga till näst nummers huvudperson – egenföretagaren, Centrumföreningens ordförande samt Årets kvinna i och för näringslivet – Anna Kramer.
– Anna gick från en trygg anställning inom Landstinget till att driva eget och dessutom väldigt nischat här på lilla Skoghall. Hur vågade du ta det steget?
Missa inte intervjun i nästa nummer av HammaröNytt!
