Från Hammarö till frontlinjen

Text: KRISTINA Foto: KRISTINA, BÖRJE OLSSON

När kriget bröt ut i Ukraina valde Börje Olsson från Hammarö att agera. Genom att skänka bilar, sjukvårdsutrustning och förnödenheter har han gjort en konkret skillnad för människor i nöd.

När Ryssland invaderade Ukraina 24 februari 2022 började hammaröborna Börje Olsson och hans fru Cindy bidra till ett flertal insamlingar. Bland annat till Peter och Ankis hjälpsändningar. När de fick akut behov av en chaufför som snabbt kunde köra ner, tog Börjes engagemang fart. Och det rejält. I juli 2023 packade Börje sin GMC Envoy, en riktigt stor SUV, proppfull av förnödenheter och reste ner. Bilen skänkte han också.

– Framme i Lviv sköt de kryssningsrobotar mot oss. Luftförsvaret sköt ner alla utom en som träffade ett bostadshus i närheten. Ett hus som finns med på Unescos världsarvslista. Jag blev så förbannad att jag gick ut och filmade, för jag kände att folk behöver få se hur hemskt det är. Det var kaotiskt, barn grät, och människor dog och skadades. Runt 30 personer skadades och många omkom i bara den attacken, berättar han.

Börje fick möjlighet att besöka två militärsjukhus och två civila sjukhus och fick träffa krigsskadade.

– På bara två dagar såg jag fler människor utan armar och ben än jag gjort under hela mitt liv, och jag arbetar ändå inom vården. Många av dem var unga pojkar. Det var fruktansvärt, fortsätter Börje.

Han insåg det stora behovet av både material och fordon, och bestämde sig där och då för att skänka även familjens andra bil.

– Jag ringde hem till Cindy och berättade om bombningarna, och att jag var så förbannad att jag hade gett bort även vår andra bil, en Audi A6 allroad, skrattar Börje.

Audin hämtades i Sverige av ukrainare, och dök senare upp i en artikel där Azovbataljonen, en del av armén i Ukraina, körde ut den hundrade soldaten till fronten i Börjes Audi. 

Under hösten började Börje arbeta för att etablera en organisation tillsammans med Region Värmland för att skänka sjukvårdsutrustning.

– Idag slängs enormt mycket på grund av strikta regler inom vården. Men i ett pågående krig är det inte lika viktigt, där handlar det om att snabbt kunna rädda liv, säger han.

I december 2023 valde paret att skänka förnödenheter till Ukraina i stället för att ge varandra julklappar.
PostNord erbjöd då fortfarande leverans utan kostnad, och paret fyllde fem flyttkartonger med godis och skickade ner. 

– Vi ville visa att världen inte har glömt bort dem ge dem en strimma av hopp i detta vidriga krig, berättar Börje.

Även personalen på Hälsocentrum som Börje driver deltog i insamlingen. De efterskänkte sina julgåvor det året, och minröjningsutrustning för 22 000 kronor skänktes till Ukraina. Ett tackbrev hänger i väntrummet. 

I juli förra året firade Börje och Cindy silverbröllop, alltså 25-årig bröllopsdag. I stället för att ge varandra gåvor valde de att köpa en bil och skänka till Ukraina. Det blev en pickup som köptes in och fylldes med sjukvårdsmaterial och andra förnödenheter innan han körde ner den till Ukraina. För att få plats med så mycket som möjligt byggdes, med hjälp av ukrainska flyktingar i Sverige, en så stor låda på flaket som var möjligt. Den gjorde att bilen blev över 2,5 meter hög.

– Jag fick bland annat tag på utgångna andningsmasker och annat sjukvårdsmaterial som skulle kastas. Dessutom lyckades jag samla in 200 vinterjackor som vakuumförpackades för att ta så lite plats som möjligt, plus en massa annat som bårar, godis, ris, pasta och buljongpulver för över 1 000 liter färdig buljong. Bilen var så fullpackad att jag är glad att jag inte blev stoppad av polisen, skrattar Börje.

Vid den här vistelsen passade Börje på att besöka ett vårdhem i ett gammalt hotell från Sovjettiden och en av soldatgravarna i Lviv.

– Både soldater och sjukvårdspersonal, kvinnor och män, var begravda där. Det var hur många gravar som helst, och det finns fem sådana kyrkogårdar bara i Lviv. Små barn var där med sina mammor
för att besöka sina pappors gravar, det är så sjukt att det inte är sant. Jag har hur många sådana här berättelser som helst och jag har skrivit ner flera av dem för att så småningom kunna berätta för omvärlden, berättar Börje. 

När Börje kom hem till Sverige igen fortsatte jakten på medicinsk utrustning, men det gick trögt. Tills han fick tag i rätt personer.

– Jag fick till slut tag i Stefan Silfver, förtroendevald i regionen, Henrik Svensson som är biträdande hälso- och sjukvårdsdirektör och Volmer Edqvist, områdeschef AnOpIVA på Region Värmland. Alla tre brinner för Ukraina, och tack vare dem började saker hända, berättar Börje.

Vi träffar Susanne Persson, chef för steriltekniska avdelningen, som fick i uppgift att lagra material som
kanyler, sprutor, slangar och kompresser som måste kasseras på grund av strikta regler, för transport till Ukraina. 

– Våra kvalitetskrav är väldigt höga. Sterilt material måste vara sterilt ända till patient. Trots att det är tre förpackningar, alltså transportförpackning, avdelningsförpackning och produktförpackning, så räcker det att transportförpackningen har en skada så måste vi kassera allt eftersom vi då inte kan garantera att innehållet är sterilt, berättar Susanne.

Sakta men säkert börjar ett förråd på ungefär 25 m² på Centralsjukhuset att fyllas upp. Det rymmer 100 kubik, precis så mycket som får plats i en lastbil. 

– Näst på tur är att vi måste få tag i en lastbil som kan köra ner allt. Militärsjukhuset och andra kontakter i Ukraina jobbar på detta just nu, men i värsta fall får jag väl skramla ihop pengar till en transport, säger Börje. 

Sjukhusen i Torsby och Arvika har också lovat att bidra med material. Men processen går långsamt, så för att fylla lastbilen överväger Börje nu att inkludera kryckor, bårar, sängar och annan utrustning från Hjälpmedelscentralen. Apoteken kommer bli tillfrågade också, då det även råder stor brist på läkemedel i Ukraina.

– Dock finns det många lagar och regler att ta hänsyn till, särskilt när det gäller narkotiska preparat. Det är viktigt att allt går rätt till, säger Börje. 

Börje försöker även få tag på ambulanser som tjänat ut i Sverige. 

– Det kommer ju till en gräns när det inte lönar sig att laga utan de köper in nya. I Ukraina har ambulanserna kort levnadstid då de är måltavlor, så de behöver inte tänka så långsiktigt. Och där måste inte allt vara perfekt heller, de behöver ta sig från punkt A till punkt B. Jag har inte fått något konkret löfte än, men jag hoppas verkligen att Regionen kan tänka sig att donera uttjänta ambulanser löpande nu när det nu finns så stort behov, avslutar Börje.