Text ANNIKA Foto: HÅKAN
Många drömmer om att kunna leva på den idrott de utövar. Det är få förunnat att lyckas men en som är en god bit på väg är golf-talangen Samuel Murray med sitt handicap på + 1,1.
Den utstakade golfkarriären kunde ha börjat redan när Samuel var sju år. Kanske var det tanken när Samuels golfspelande pappa tog med honom till golfbanan och lät grabben gå en barnkurs. Men Samuel tyckte inte att det var så roligt utan ville hålla på med annat. Han provade många olika sporter men fastnade till slut för skate-board, vilket han höll på med under flera år. De som däremot fick in honom på golfens bana var några kompisar i skolan.
– Jag hängde med dem på en golfträning. Då visade det sig att jag kunde slå både långt och rakt och då tyckte jag ju att det var jättekul, berättar Samuel.
Då var han fjorton år gammal och det är ganska sent för att börja en seriös satsning på golf. Skateboarden lades åt sidan och istället spenderades fritiden på Hammarö Golfklubb. Det blev många timmar på rangen och banan. Målet var att komma ikapp och förbi och bli bättre än sina kompisar. Till att börja med.
– Det finns alltid folk som är bättre än en själv och målet var alltid att bli bättre än dem, säger Samuel med ett skratt.
När han hade tagit sig förbi de duktigaste i hemmaklubben tog han steget över till Karlstad Golfklubb.
– Där fanns det fler spelare med låghandikapp. Framförallt är det Tobias Edén och Rasmus Holmberg som jag träningsspelar med och vill lära mig mer av. Och bli bättre än, säger Samuel.
Golfen har blivit så mycket mer än ett fritidsintresse för Samuel som bestämt sig för att satsa helhjärtat på sin idrott. För att kunna förena studier och utveckla sig som spelare sökte han och fick stipendium för studier i USA. Hjälp fick han av en organisation som specialiserat sig på att stötta idrottare som vill ta sig över till det stora landet i väster. Han valde New Mexico Junior College i staden Hobbs där han nu gjort sitt första av två år. Sedan kommer det att bli ytterligare två år på ett annat college så totalt blir studietiden i USA fyra år. Dagarna består av träning, studier och ännu mera träning.
– Vi börjar klockan sex på morgonen med träning i gymmet innan skolan börjar runt åtta. Sen är det teorilektioner fram till lunch och efter det tar golfträningen över fram till sextiden på kvällen och därefter läxläsning, berättar han.
Collegelaget består av tio spelare plus ledare och tränare. De gör allt tillsammans, pluggar, tränar och reser till olika platser för att tävla.
– Laget och teamet runt oss har blivit som min andra familj, säger Samuel.
Collegeligorna i USA har ofta högre status än de nationella ligorna och hela staden ställer upp bakom sina collegelag. Oavsett idrott. Han delar lägenhet med tre andra killar från skolans golfteam, en svensk och två danskar, där de får rå om sig själva. Även om de får sina måltider på skolan så lagar Samuel ofta middagen själv.
– Det blir hälsosammare så, skrattar han, samtidigt som han nämner den ofta ohälsosamma maten som serveras på skolan.
I USA är det mer resultatfixerat än vi är vana vid hemma i Sverige. Här gäller det att prestera. Otur för Samuel var att han i maj 2019, första terminen over there, ådrog sig en senskada i sin vänstra hand när han spelade golf. Ännu mer otur var att han kort därefter fick en fraktur i samma hand. Också den under golfspel. Det blev svårt att hålla i klubban och en operation blev nödvändig. Den gjordes hemma i Sverige och efter rehab kunde han först i april i år komma igång med spelandet på allvar igen. Corona har ställt till problem för många, så även för Samuel. Alla i laget blev hemskickade från skolan och Samuel kom hem till Sverige redan i mars och har skött sina teorilektioner digitalt sedan dess.
– Jag stannar kvar hemma i Sverige till jul och nyår och hoppas att jag kan åka tillbaka i början av nästa år, berättar han.
Träningen här hemma i Sverige har han skött själv både genom spel på Hammarö Golfklubb och Karlstad Golfklubb med hjälp av tränaren Fredrik Eliasson och en hel del fysträning på gym. Den mentala träningen får han hjälp med av den mentala coachen Andreas Claesson som jobbat med många framgångsrika idrottare. Bland annat mediterar Samuel regelbundet.
Vi frågar såklart om han hinner med att göra något annat än att spela golf. Det gör han egentligen inte. Men biljard och pingis spelas ibland med killarna han bor med och en och annan bio försöker de också hinna med. Att gå på bio på andra sidan Atlanten är en upplevelse som inte går att jämföra med svenska biografer. Laget får dessutom se mycket av landet när de åker runt på sina matchturnéer. Men en sak utanför golfen har han hunnit med. Han har tagit en kurs i fotografering. Det är något som Samuel vill utveckla sig mer i och kanske blir det ett ämne att studera när han byter college om ett år. Att ha en reservplan är ju inte fel även om drömmen om att komma ut och spela som proffs lever i allra högsta grad just nu. Och förhoppningsvis kommer han nå samma mål som sin stora förebild Jonas Blixt.
– Vi kommer ju från samma moderklubb. Jag har träffat honom några gånger och han är jättetrevlig, säger Samuel med ett leende.
Om man vill en sak tillräckligt mycket kan man nå väldigt långt även om man saknar talang. Har man däremot fötts med en talang utöver det vanliga, en järnvilja och ett stort fokus på vad man vill åstadkomma, då kan man nå ännu längre. Nu återstår det att se hur långt Samuel når. Kanske räcker det ända fram till drömmen om att få spela på Augusta och delta i Masters. Personligen tror jag att vi kommer få se och höra mer om honom i framtiden.
