Text: ANNIKA Foto: KRISTINA, PRIVAT
Vissa människor gör ett bestående intryck på sin omgivning, och Daniel är definitivt en sådan person. Från hans uppväxt i Karlstad till äventyren inom sjukvård och militärtjänst, har han levt ett liv fyllt av engagemang och erfarenheter. Med ett hjärta som slår för både familj och äventyr har Daniel format sitt liv till något alldeles eget. Han finner alltid tid för att vara en närvarande pappa, granne och vän.
Denna månads huvudperson fick jag lära känna när han och hans familj flyttade in på gatan där jag bor. Jag upplever Daniel som en av de snällaste personer jag fått äran att lära känna. Alltid hjälpsam och tar sig alltid tid för en liten pratstund när man stöter ihop. Och jag är säker på att jag inte är ensam om att tycka så. Men vem är Daniel egentligen, och hur blev han den han är idag? Vi börjar med hans första år på Henstad och Hultsberg i Karlstad. Föräldrarna skilde sig när Daniel var väldigt liten och de hamnade på gångavstånd från varandra efter skilsmässan. De tre bröderna Johan, Markus och lillkillen Daniel måste ha fått de bästa förutsättningarna för att få en bra kontakt med båda föräldrarna.
– Visserligen var det ju mest vanligt på den tiden att barnen hamnade hos mamman och träffade pappan varannan helg. Så var det för oss också, berättar Daniel.
När det var dags att välja gymnasielinje föll valet på Tingvallagymnasiet och en treårig ekonomisk linje. Detta visade sig vara något som den unga Daniel kände var helt fel. Efter ett halvår hoppade han av för att ta ny sats på en annan linje med start hösten efter. Valet föll då på tvåårig social linje på Sundstagymnasiet. Inte för att Daniel visste vad han ville bli eller göra sen heller, men det var ändå en början ut i vuxenlivet. När studenten var avklarad blev det jobb hos pappa i hans åkeri. Igen.
– Pappa drev vidare företaget som gått i arv i släkten i generationer. Det är ett åkeri som både min far och farfar drivit med allt från flyttbussar, ambulanser och lastbilar. Där har både jag och mina syskon jobbat periodvis på lov och helger, berättar Daniel.
Nu kan man ju undra om Daniel bara gick och drog benen efter sig den där tiden mellan gymnasie-studierna. Nej, det gjorde han inte. Med sitt intresse för militärsjukvård sökte han på eget bevåg in till sjukvårdsskolan på regementet. Den låg först på I2, regementet i Karlstad, men förflyttades sedan till regementet i Kristinehamn. Daniel fick gå som praktikant med vårdläraren Kerstin och fick hjälpa till med allehanda uppgifter inom militär sjukvårdsutbildning och övningsförberedelser.
– Jag fick bland annat vara med när de utbildade militära ambulans-, pluton- och gruppsjukvårdare. Det var verkligen jätteroligt och här stannade jag i nio månader, berättar Daniel.
När sedan studenten var avklarad blev det en kort sejour med jobb hos sin pappa på åkeriet igen. Men på inrådan av pappan drog han i väg och säsongsjobbade i Tandådalen under två vintersäsonger. Där blev
han en av de som jobbade med snötillverkningen men även i anläggningens liftsystem, allt från att
stå i liften och hjälpa skidåkarna till att klättra i liftstolparna vid driftstopp.
– Många gånger åker skidåkare zick-zack i spåret och det leder ofta till driftstopp, då liftens säkerhetssystem slår ifrån för att förhindra urspårning av vajern. Det måste alltid åtgärdas uppe vid de rullbatterier som vajern löper över, så man får inte vara höjdrädd. När jag var på plats däruppe fick jag en förfrågan om att gå in och jobba som vakt på after skin också. De behövde någon som kunde ta ner folk som dansade på borden bland annat, och det tackade jag ja till såklart, skrattar Daniel.
Sedan följde ett halvår i Stockholm där han först jobbade som lägerledare på Barnens ö i Stockholms skärgård. Där lagade han mat, bakade och hjälpte till med ungarna under sommaren, och sedan fick han jobb som väktare innan han flyttade hem till Värmland igen. Tjänsten som väktare fortsatte på hemmaplan. Men Daniel hade inte varit Daniel om han inte efter några år fått lite myror i brallan och ville göra något nytt igen. Han sökte och kom in på en sexton veckor lång utbildning till ambulanssjukvårdare på Värmdö.
– I samband med att den utbildningen var klar blev jag sugen på att åka utomlands och testa mina kunskaper inom det militära. Jag sökte mig till Svenska Utlandsstyrkan i Kosovo. Först till transportplutonen men sedan blev det en ledig tjänst inom sjukvårdsenheten och den fick jag, berättar Daniel.
En del av den utbildningen genom-fördes vid dåvarande FSC, Försvarets Sjukvårds Centrum, som på den tiden fanns ute på Sätterstrand här på Hammarö. Nu var han fast på riktigt inom sjukvården och lusten till att vidareutbilda sig blev ännu större.
Under hans tjänstgöring i Kosovo fick Daniel möjlighet till att göra högskoleprovet på plats. Det medförde att han vid hemkomsten kunde börja studera till sjuksköterska på Karlstad universitet. Men suget efter ännu ett äventyr utomlands var stort. När halva sjuksköterskeutbildningen var gjord fick han möjlighet att åka till Kongo som ambulanssjukvårdare för tjänstgöring inom FN.
– Det blev så att jag tog ledigt från studierna och åkte till Kongo på ett halvår. Väl hemma igen fortsatte jag med min sköterskeutbildning, berättar Daniel.
Det blev både pluggande och jobb inom sjukvården några år. Delvis på IVA i Karlstad som vårdbiträde, men senare också inom ambulanssjukvården. Väl utexaminerad blev det fortsatt jobb inom ambulanssjuk-vården men senare också på sjukhusets neonatalavdelning där han blev kvar i sex år. Men det här med att köra ambulans på heltid lockade fortfarande, dessutom ville han studera vidare för att få ännu fler behörigheter. Valet föll på anestesi-sjuksköterska och den utbildningen gjorde han på Universitet i Örebro, delvis på distans. Nu blev det jobb och studerande parallellt.
– När så en fast heltidstjänst som sjuksköterska vid ambulansen blev ledig i Torsby blev jag erbjuden den, men valde att jobba som anestesi-sköterska på sjukhuset i Karlstad stället, fortsätter han.
Daniels kunnande inom sjukvård är stor. Han har gjort många olika saker och fått en gedigen kunskap och stor erfarenhet inom sitt gebit. Och att han passar för sitt yrkesval är ett som är säkert. Idag har han lämnat sjukhus och ambulanser bakom sig men jobbar ändå med sjukvård, nu som medicinsk koordinator hos MSB. Ett nog så viktigt jobb. Men vem är då Daniel utanför sin yrkesrolll? Som granne ser jag att han håller på och fixar och trixar jämt. Att han har svårt att vara still skrattar han själv åt. Det gör ju också att han hinner med många fritidsintressen. Bland annat är han med i hemvärnet sen många år. I dag är han sjukvårdsgruppchef inom hemvärnet och troligen välkänd i sin roll. Daniel har under sin tid engagerat sig inom utbildning och varit med och utbildat personal inom hemvärnets sjukvårdande befattningar.
Under tiden på universitetet när han utbildade sig till sjuksköterska träffade han Linn, som inte bara var hans ”fadder” under studietiden, hon blev sedan mor till deras tre söner Gustav, Vidar och Emil. Nu har paret gått skilda vägar sen några år tillbaka och barnen bor hos dem varannan vecka.
– För min del innebär det att jag är 100 procent pappa de veckor barnen är här och mina lediga veckor kan jag odla mina andra intressen lite mer, säger Daniel.
Rollen som pappa är något han värnar extra om. Många är de hyss han gjort med barnen och då kan nämnas Halloweenhelgen som en av de största. Med kulisser, ljudfenomen och dekorationer i trädgården förvandlades 70-talsvillan till ett spökslott direkt taget ur Draculas Transsylvanien. Jag är säker på att det inte bara var hans egna barn som hade roligt åt det där. Det märktes framför allt det året han öppnade upp det pyntade spökhuset för alla ungar, och en del vuxna, i grannskapet. Då agerade sönerna spöken och de måste haft jättekul när de fick skrämma slag på sina kompisar.
Ungarna börjar bli stora, den yngsta är tretton år, vilket gör att deras intressen har förändrats. Tidigare var de med i scouterna med pappa som en engagerad ledare. Numera tillbringas mycket tid i baskethallen och vid vattenskidklubben om somrarna. Men hans andra intressen går minsann inte av för hackor de heller. Han verkligen älskar att vara i gång och pyssla. Det märks om inte annat i hans trädgård som är ovanligt prunkande och personligt utformad. Här ryms en hel del odlingar av både ätbart och vackra blommor. Växthuset har han designat och byggt själv och det tronar högst upp på tomtens backe, bakom en av gatans få flaggstänger.
– Jag älskar att vara kreativ och att jobba med händerna. Att sedan få till det med en extra liten personlig touch gör det hela ännu roligare, berättar Daniel med ett stort leende.
Hans kreativa ådra märks tydligt i trädgården. Under utetaket finns en liten bar och pizzaugnen vittnar om att här bor en person med stort matintresse. Så stort att han numera delar med sig av sina recept på en egen webbplats, matwebben.se.
Det här var en bråkdel av vad denna man hunnit med under sitt liv, so far. Att få med alla turer och händelser skulle bli en hel bok.
Daniel är en person som verkligen gått sin egen väg genom livet. Från hans tidiga år i Karlstad, via militära uppdrag och internationella äventyr, till rollen som en engagerad pappa, scoutledare och granne – varje steg har format honom till den mångsidiga person han är idag. Han har vågat ta risker, byta riktning och ständigt söka nya utmaningar, både professionellt och privat. Med en passion för att hjälpa andra, en kärlek till sin familj och en stor kreativ ådra som speglas i allt från trädgårdsprojekt till matlagning, är Daniel en man som inte bara följer sina intressen, utan gör det med hjärta och själ.
