Universitetsläraren Uliana berättar om hur hon och hennes familj kom till Hammarö från krigets Ukraina.
Uliana Iskra från Kiev i Ukraina tar emot HammaröNytt på Gunnarskärsgården där hon bor sedan 8 oktober förra året med sina barn, ettåriga tvillingflickorna Josepha och Sofia, och sina föräldrar. Hon berättar sin historia om hur hon hamnade på Hammarö efter att Ukraina invaderades av Ryssland för snart ett år sedan.
När barnen bara var en och en halv månad gamla bröt kriget ut och Uliana bestämde sig för att snabbt ta chansen att ta sig ut från landet för att få sina barn i säkerhet.
– Det var i stort sett omöjligt att vara kvar. Min lägenhet ligger på 23:e våningen och att ta sig upp och ner till tunnelbanan med två små bebisar så fort det var flyglarm var ohållbart, särskilt som man aldrig visste om hissarna skulle fungera eller inte, berättar Uliana.
Hon fortsätter sin historia med att berätta om hur IT-företaget hennes bror jobbar för två dag-ar efter invasionen organiserade en evakueringsresa, där hon och hennes barn och till slut även hennes föräldrar fick plats.
– När vi kom till bussen så såg vi att det fanns platser över så vi ringde till mamma och pappa som snabbt packade ihop några saker och sina dokument och tog en taxi till oss för att komma med bussen, säger Uliana.
Först gick resan till Krakow i Polen och under månaden de bodde där så hörde bekanta av sig från Rumänien, Storbritannien och Sverige och bjöd in dem. Uliana och hennes familj åkte till Constanta i Rumänien men när de insåg att kriget inte skulle avslutas så snabbt som de hoppats så valde de att bryta upp och åka till Sverige. En vän till en vän erbjöd familjen att bo i deras sommarstuga på Lövnäs och på så sätt hamnade Uliana på Hammarö. 18 juli kom de till sin värdfamilj på Lövnäs och bodde i sommarstugan tills det blev för kallt. Då gick flytten till Gunnarskärsgården.
– Det är många människor som varit vänliga och hjälpt till. De flesta har en ”happy to help attitude”. Vi fick hjälp att flytta, vilket hade varit helt omöjligt att göra själv med så små barn. Många har skänkt saker till hemmet, till exempel gardiner, och några har hjälpt till med skjuts när det behövts, som när Josepha blev sjuk och vi var tvungna att åka till sjukhuset varannan dag för att hon skulle få injektioner mot epilepsi. Jag är så oerhört tacksam gentemot alla som har hjälpt oss, säger Uliana.
Nu ser Uliana fram emot att Josepha blir tillräckligt frisk så att hon och tvillingsystern ska kunna börja på förskola. Hon ser även fram emot att kunna njuta av det Hammarö har att erbjuda när vintern släpper sitt grepp, som att åka till Mörudden och bada, åka på sightseeing med båtbussarna och kanske kunna segla, något som skulle kunna passa Uliana som både tävlat i segling och jobbat
som seglings- och simcoach.
Personalen på Gunnarskärsgården är också väldigt vänliga och hjälpsamma enligt Uliana, och en av dem är Rajab Ibrahim som berättar att han har många varierande arbetsuppgifter. Personalens viktigaste uppgift är att stötta de boendes välmående. Just nu bor där ett 20-tal personer och personalen hjälper till med att skriva in barnen i skolan och hitta aktiviteter till dem, men också att se till att de vuxna kan gå och lära sig svenska.
