Text: KRISTINA Foto: CHRISTINE
14 augusti 1918 startade Akzo Nobel Industrial Chemicals, i folkmun kallad Kemen, då med 21 anställda. Fabriken byggdes för att förse cellulosaindustrin i Värmland med klorkalk för massablekning, och blev världens äldsta kemifabrik. I 90 år tillverkades kemikalier på Kemen i Skoghall.
Många arbetade väldigt länge tillsammans och åt då och då lunch ihop på Folkets hus. När fabriken stängde tyckte Sven Fröcklin att han ville behålla kontakten med sina närmaste arbetskamrater. Så startades en tradition. Varannan månad sågs de över en lunch på Skoghalls Folkets hus. Under de tre år fabriken höll på att ställas av kunde de där träffa på gamla vänner som jobbade kvar med nedmonteringen och få sig lite skvaller. Sedan har gruppen vuxit, upp emot åtta personer träffs numera varje månad förutom under sommaren. Damerna kring bordet har varit med sedan 2016.
– I grunden var det närmaste arbetslaget som träffades här, fyra fem stycken, berättar Bertil Claesson.
– Vi pratar mest gamla minnen och tider, vad alla gör och var de har tagit vägen, berättar Gun-Britt Nilsson.
Owe Larsson bor i Stöllet och reser alltså ungefär 30 mil tur och retur för att träffa sina tidigare kollegor. Just denna gång hade han annat för sig tyvärr.
Gun-Britt Nilsson och Ann-Kristin Sjöqvist började och slutade samtidigt efter 21 år på fabriken, Bertil Claesson och Thore ”Tolvan” i hela 43 år. Sven Fröcklin i 32 år, Göran Johansson i 30 år och Mats Zätterman i 40 år. Rolf Jansson arbetade hela 45 år på Kemen. Det är inte svårt att förstå varför de stannade så länge. Vi får höra många historier om den generösa personalpolitiken.
– Man förstod nog inte hur bra vi hade det förrän vi kom därifrån, erkänner Gun-Britt. Det var fantastiskt.
– En lagom stor fabrik där alla kände alla, fortsätter Mats.
De trycker alla på den fantastiska gemenskapen och personalpolitiken. Fabriken ägde lägenheter i Hunnebostrand, Koster och Stockholm och hus i Hundfjället som de anställda fick hyra med hjälp av en Social fond och en Personalstiftelse. Och friskvårdsgruppen och fackföreningen arrangerade resor, till exempel till Tyskland.
Personalkommittén arrangerade resor för de anställa där hela familjen fick följa med.
– Varje år åkte vi med våra familjer till Liseberg till exempel. Vi fick resan, inträdet och matkuponger, berättar Ann-Kristin Sjöqvist.
– Vi var på skidresor till Hovfjället, och vi har åkt ånglok både till mârten i Torsby och en annan gång till Rottneros, berättar Gun-Britt.
– Efter varje aktivitet hade vi något att prata om ett par tre veckor också, skrattar Mats Zätterman.
Och de fick prova på en hel del, som curling, matlagning, bågskytte och gocart.
– Det var bara att anmäla sig och hänga på, säger Göran Johansson.
– Vi gjorde så himla mycket ihop med familjerna, och det blev ju en fantastisk stämning, fortsätter Gun-Britt.
Att vara kvinna på en så mansdominerad arbetsplats kan man tänka sig var en utmaning. Men där hade jag fel, både Gun-Britt och Ann-Kristin tyckte det fungerade jättebra på Kemen.
– Det är mycket enklare att jobba med killar. Mer rejält och raka rör. Aldrig nåt snack. Himla roligt hade vi, säger Ann-Kristin.
Men lågkonjunktur och kanske felplacering av fabriken gjorde att man fick stänga trots att de var bäst i världen på MCA. Andra fabriker byggdes runt om i världen, grundade på Skoghalls koncept. Många kom till och med till Skoghall och fick utbildning.
– Vi hade utbildning för kineser här i flera månader. Och vår personal var med i Kina och körde igång fabriker. Kanske byggde bort oss själva så att säga, säger Thore ”Tolvan”.
19 april 2010 stängdes fabriken och att montera ned den tog ungefär tre år. En stor avskedsfest anordnades i Uddeholm.
– Det var väldigt trevligt men sorgligt, berättar Gun-Britt.
– Nästa gång träffas vi 20 december. kl. 11 i samband med julbordet på Folkets Hus. Vi välkomnar då alla tidigare Kemen-anställda att bli en del av gänget, hälsar Sven Fröcklin.
Gun-Britt Nilsson, Bertil Claesson, Göran Johansson, Thore ”Tolvan”, Rolf Jansson, Mats Zätterman och Ann-Kristin Sjöqvist.
