Text och foto:KRISTINA, PRIVAT
Hammaröbon och företagaren Anica Norman, som växte upp med friidrott i Halmstad, tog upp sporten igen vid 57 års ålder efter en lång paus. Med målet att komma på bättre placering än
pappan gjorde 1977, då hon var där och tittade på som tioåring, börjande hon tävla i veteranklassen och har redan kammat hem flera guldmedaljer i både kula och diskus. Nu söker hon nya utmaningar och personliga rekord, med siktet inställt på bland annat veteran-EM 2025 på Madeira.
Anica Norman växte som sagt upp i Halmstad och ägnade sig åt friidrott mellan 13 och 16 års ålder, mycket tack vare att hennes pappa också hade varit aktiv inom sporten. Hon var särskilt framgångsrik i kastgrenarna kula, spjut och diskus, där hon tog flest medaljer. Då hon även höll på med andra sporter, bestämde hon sig för att helt sluta med friidrott och fortsatte istället med sina bollsporter, som handboll.
Under åren har tanken på att återuppta friidrotten återkommit, men det var först i samband med sin 50-årsdag som hon bestämde sig på riktigt.
– Hela släkten kom hit till Värmland och då meddelade jag att jag skulle börja träna friidrott igen, skrattar Anica. Det var för sju år sedan.
Men livet kom emellan, och det dröjde till början av detta år innan hon fick höra talas om att SM i
veteranfriidrott skulle hållas i Karlstad och VM i Göteborg. Då bestämde hon sig för att satsa. Hon gick med i IF Göta och förklarade för klubben att hennes mål var att slå pappans placering från 1977. Två gånger i veckan tränade hon tillsammans med andra veteraner och började även med styrketräning för att förbättra sin kastteknik. När Reality Lift öppnade i Skoghall fick hon hjälp av en personlig tränare, Daniel, som skapade ett träningsprogram åt henne. Under våren tränade hon nästan varannan dag.
I maj deltog Anica i sin första friidrottstävling sedan tonåren, en barn- och ungdomstävling i Torsby där även veteraner fick tävla.
– Jag hade inte varit på en friidrottsarena på många år, så när jag såg sjuåringarna springa 60 meter blev jag så rörd att jag började gråta, berättar hon.
Anica ställde upp i diskus och kula och vann båda grenarna i sin åldersklass, K55, för kvinnor mellan 55 och 59 år. Nästa tävling var i Kil, följt av Arvika, där hon också tog hem guldmedaljer.
När veteran-SM gick av stapeln i Karlstad i början av augusti hade Anica bara guld i bagaget. Första grenen var diskus.
– Diskus betyder lite mer för mig eftersom det var det pappa tävlade i, även om alla kastgrenar är roliga. Jag var så nervös, fick ont i magen redan dagen innan och sov knappt. Men jag tog SM-guldet, och då släppte allt. Magontet och nervositeten försvann och jag kände mig hög på livet, skrattar hon.
Några timmar senare var det dags för kula. Hög på adrenalinet från diskusguldet tävlade en glad och pratig Anica. Första stöten var dålig, men efter en bättre andrastöt närmade hon sig prispallen. Med den sista stöten säkrade hon ett brons.
I augusti var det dags för veteran-VM i Göteborg med över 8 000 deltagare från 111 länder. Tävlingarna hölls på tre olika arenor, bland annat Slottsskogsvallen där hennes pappa tävlade 1977.
– Kulstötningen var först, och vi var 39 anmälda i min klass så vi fick dela upp oss i grupper. Jag vann min grupp, men det räckte tyvärr inte till final. Men jag satte personligt rekord, och det var ändå en här-
lig känsla, säger Anica, som var bäst av alla svenskor i sin grupp. Hon slutade på plats tolv.
Diskustävlingen hölls på Slottsskogsvallen, och Anica var fast besluten att slå pappans resultat från 1977. Hon hamnade i en grupp respektingivande kvinnor från bland annat Ukraina, Polen och USA.
– Under uppvärmningen kände jag mig nöjd, men när tävlingen började fungerade ingenting. Det var riktigt jobbigt, berättar hon. Och pappans resultat är inte slaget – än.
Men Anica ger inte upp för det. Nu ser hon fram emot inomhus-SM i Västerås nästa år och utomhus-SM i Skåne till sommaren. Hon har även siktet inställt på veteran-EM på Madeira nästa höst. Hennes mål är att fortsätta förbättra sina personbästa och lära sig nya grenar som slägga, vikt och spjut för att kunna delta i femkamp i kast. Nästa veteran-VM går i Sydkorea 2026, men då kommer inte Anica delta.
– Det är alldeles för långt bort, det blir både dyrt och skulle ta för lång tid, säger hon.
Anica understryker att alla kan träna, utifrån sina egna förutsättningar. Det viktiga är att hitta något man tycker är roligt.
– Alla kan träna och tävla, men det är inte alltid man vinner. Man kan tävla mot sig själv, sätta nya person-bästa och se till att kroppen mår bra. Jag vill hålla mig frisk och stark så länge som möjligt, och försöker bli den bästa versionen av mig själv. Då jag driver eget inom funktionsmedicin sedan över 20 år, tror jag mig ha en fördel gällande kunskap om kost och träning. Men tyvärr kan man inte äta sig till en bra kastteknik, skrattar Anica.
