Text: KRISTINA Foto: PRIVAT
Från crossbanor på Lövnäs till sportarenor världen över – Fredrik har gått från industriarbetare till etablerad sportfotograf med uppdrag långt utanför Värmland.
Fredrik växte upp här på ön och spelade gitarr och åkte slalom på fritiden. Men största intresset var att cykla BMX. De byggde crossbanor med velodromkurvor, gupp och hopp och anordnade egna tävlingar på Lövnäs.
Varje sommar spenderade Fredrik någon vecka på västkusten där mormor hyrde sommarlägenhet av den som drev fiskaffären på kajen. När Fredrik var elva år fick han följa med honom till fiskauktionen i Göteborg och hjälpa till. Väl tillbaka på Marstrand hjälpte han till även i butiken, och hängde med till Göteborg nästa dag. Och nästa. Hela veckan var Fredrik hans hjälpreda, och sedan kom frågan om han ville ha sommarjobb följande år. Det blev fem somrar i rad i butiken på Marstrand.
I grundskolan var Fredrik klassens clown, omtyckt av både klasskompisar och lärare.
– Jag ställde till med mycket, men jag är ju inte elak så jag kom undan med det mesta. Det här med att räcka upp handen innan man pratar var inte riktigt min grej, skrattar han.
Fredrik gick ur grundskolan med halvbra betyg, tillräckligt för att komma in på fordonsprogrammet. Storebror gick där, men att meka med bilar var inget Fredrik gillade. Han sökte dit mest för att betygen inte räckte för handels, som kompisarna kom in på.
– Jag ville gå kockutbildningen på Tullholmsgymnasiet för där gick några kompisar. Fast drömmen var egentligen att gå skidgymnasiet i Järpen. De krävde meritpoäng från tävlingar, och de enda tävlingarna jag någonsin varit med på var klubbmästerskapen i Kil, skrattar Fredrik.
En månad stod Fredrik ut på fordon innan han hoppade av och började ”17:e programmet” på Hammarö. En sorts Komvux för unga där de fick möjlighet att läsa upp betygen i kombination med praktik. Fredrik var då på RIMI, en dagligvaruhandel som låg på Lövnäs där STC ligger idag. Samtidigt började han jobba extra på en närbutik på Herrhagen. Nästa höst kom han in på handels och i den vevan flyttade en kompis in till stan.
– Då tog jag mod till mig och berättade för föräldrarna att jag också ville det. Jag trodde aldrig att de skulle låta mig flytta, men eftersom jag hade extrajobbet och kunde betala hyran så gick de med på det, berättar Fredrik som hittade en rutten etta ett par hundra meter från kompisen, och flyttade.
Detta visade sig inte vara speciellt positivt för skolgången. När ingen jagade upp honom på morgnarna blev skolan lidande, och det var roligare att parta än att plugga. Men han gick färdigt utbildningen trots allt.
– Jag fick ju streck i flera ämnen, men jag tänkte ju inte söka jobb i en butik efter skolan, så det struntade jag ju i, berättar Fredrik.
Vid ett tillfälle började Fredrik språka med en kund i närbutiken, och fick namnet på driftchefen i Stöten. Fredrik ringde honom och fick komma på intervju och under ett par säsonger stod han i liften och jobbade med snöläggning.
Vi ett annat tillfälle kom en annan kund in och frågade om Fredrik var intresserad av ett jobb.
– Han behövde någon som packade produkter på deltid, så det började jag med. Där jobbade en kille som senare fick ett annat jobb, på heltid. Och det ville jag ju hellre ha, så han fixade in mig där, berättar Fredrik.
Där fick Fredrik rengöra och fylla upp begagnade tonerkasetter till laserskrivare. Under ett år arbetade han heltid där innan han drog till Sälen igen. När han kom hem hamnade han på Valmet där en annan kompis arbetade. På gjuteriet blev han kvar i tre år innan han bytte karriär igen och började som kund-rådgivare på Helmia.
– Det tröttnade jag jävligt snabbt på, att lyssna på folk som hade problem med sin bil, skrattar Fredrik som drog till Sälen en säsong igen och sökte sig sedan tillbaka till gjuteriet.
Men han sa senare upp sig för ytterligare en säsong i Sälen, och när han kom tillbaka tag han kontakt med sin före detta chef på gjuteriet och föreslog att han skulle börja på gjuteriskolan i Jönköping.
– Jag hade nog hoppats att han skulle erbjuda mig ett jobb istället, men han gav mig ett telefonnummer så jag blev ju tvungen att söka, skrattar Fredrik.
Så flytten fick gå till Jönköping, och ett år senare var han gjuteritekniker och fick jobb som tjänsteman på Valmet. Här tänkte han bli kvar, och avancerade sen till underhållschef. Det var vid den tiden han träffade sin Anna. Första dejten käkade de glass i stan, sedan blev det en båttur.
– Hon sa inget då, men hon var livrädd för att åka båt. Det tog några år, men sen köpte jag mig en båt och hon följer faktiskt oftast med, skrattar Fredrik.
När finanskrisen kom 2008 tvingades Valmet säga upp folk.
– Jag fick vara kvar men gå tillbaka till mitt gamla jobb som beredare. Men 2009 blev även jag uppsagd, så jag fick anmäla mig på Arbetsförmedlingen för första och enda gången, berättar Fredrik.
På en praktik fick han göra markarbeten. Där föddes tanken om att starta eget, och Fredrik började planera för att köpa en egen grävmaskin eller kanske en hjullastare.
– Fast jag tyckte ju att fotografering var kul. Jag hade en kamera, men hade inte tagit så värst många bilder med den egentligen. Jag ville starta eget, och det såg ljusare ut som fotograf, berättar Fredrik.
Sportbilder blev det första han skulle börja erbjuda. I en skåpbil ville han installera en printer och på olika sportevenemang för barn skulle han fota och erbjuda föräldrarna att köpa utskrifter direkt på plats.
– Jag hade massa idéer, så jag gick till Arbetsförmedlingen och sökte starta egetbidrag, berättar Fredrik.
1 december 2010 drog verksamheten igång samtidigt som han plogade snö för att få in lite extra. Redan i mitten av december blev han uppringd av Valmet som undrade om han ville ha sin tjänst tillbaka.
– Vi hade precis hyrt ett riktigt ruckel i Skattkärr, och det var en väldigt kall vinter. Jag såg enorma elräkningar framför mig, så jag gick tillbaka till Valmet samtidigt som jag drev företaget på kvällar och helger, berättar Fredrik som sa upp hyreskontraktet redan efter två veckor och paret flyttade till Karlstad.
IF Göta blev tidigt en trogen kund. Fredrik fotade många av deras evenemang, bland annat Stadsloppet och Tjurruset.
– Jag fick inte så mycket betalt, men jag fotograferade varenda deltagare och tanken var att de skulle köpa bilderna av sig själva. Jag satt och redigerade och taggade varenda bild och hittade en webbplats där de kunde se och beställa bilderna. Vi var fyra fotografer, jag jobbade med detta i tre dagar och jag tror jag sålde sex bilder totalt, skrattar Fredrik.
Efter ett sommarvikariat som fotograf på NWT under sin semester började förfrågningarna komma även från dem. Men det var uppdrag på dagtid, då var ju Fredrik på Valmet.
– I december 2012 sa jag upp mig från Valmet, det fick bära eller brista. 3 januari föddes vår dotter och med en föräldraledig i familjen krävdes det ju att jag drog in min del, så jag fick verkligen hugga i, skrattar Fredrik.
2014 köpte paret hus på Götetorp och flytten gick till Hammarö, och 2015 började Fredrik som deltidsbrandman. Att ha beredskap ett dygn i veckan och var tredje helg var ett bra komplement till fotograferingen.
Nyåret 2015 täckte han upp några timmer för en kollega, familjen skulle ändå vara hemma och ha några gäster först senare på kvällen.
– Jag åkte ner till Skoghall och hämtade en matbricka vi beställt, och på vägen hem gick larmet. Det var bara att vända och åka till brandstationen, jag fick lägga nyckeln på däcket och ringa sambon som kom och hämtade maten, berättar Fredrik.
Det blev ett lite längre pass än han räknat med, Götetorps skola stod i lågor. Styrkor även från Karlstad och Vålberg kallades in, 30 brandmän kämpade men två tredjedelar av skolan gick inte att rädda.
Senare åtalades tre ungdomar för allmänfarlig vårdslöshet då de smällt fyrverkeripjäser i en soptunna utanför skolan, men friades av både tingsrätt och hovrätt.
Antalet fotuppuppdrag ökade stadigt vilket gjorde det svårt att kombinera med deltidsbrandmantjänsten.
– Det blev strul varje gång jag skulle ha beredskap. Jag kunde ju inte ta uppdrag utanför ön, och när vi fick barn nummer två blev min sambo väldigt låst hemma med våra två barn. Så jag fick avsluta den karriären, berättar han.
Fredrik erbjöd sina tjänster till bland annat de större tidningarna, TT Nyhetsbyrån och Bildbyrån. Uppdrag kom sporadiskt, och först efter ett par år kom första jobbet från Bildbyrån, att fota en ungdomslandskamp i fotboll på Tingvalla. Sedan säsongen 15–16 har han uppdraget att fotografera FBK:s och Degerfors hemmamatcher åt Bildbyrån.
Idag är Fredrik etablerad fotograf och driver sitt företag Solsta Foto på heltid. Som förstefotograf i Värmland för Bildbyrån bevakar han de flesta stora sportevenemangen i länet. Men hans uppdrag sträcker sig även utanför Värmland. Varje år reser han till Umeå för att fotografera Rally-VM och vissa år dokumenterar han SM-veckor som hålls på olika platser i Sverige. Han fotograferar också friidrottsgalor, landskamper och företagsevenemang både lokalt och runt om i landet. År 2019 fick han dessutom chansen att resa till Kanada för att fotografera svenska NHL-spelare på uppdrag av flera tidningar.
Fredrik är helt självlärd när det kommer till både fotografering och företagande. Han tycker fortfarande att det är roligt att fotografera, men kombinationen med att driva företag är ännu roligare.
– Jag skulle aldrig ta anställning som fotograf någonstans. Jag kan nu välja att jobba jättemycket och få in alla pengar till företaget. Som anställd får jag kanske lite övertidsersättning och OB på sin höjd. Sen är jag egentligen helt ointresserad av pengarna i sig, men det är ju medaljen liksom, säger Fredrik.
Att åka bort och bara kunna koncentrera sig på jobb är något av det roligaste med jobbet.
– Som nu senast när jag var i Idre. Jag fotograferade hela dagen, åkte till hotellet och käkade och sen jobbade jag lite till och planerade nästa dag. Jag var i bubblan och levde med jobbet hela tiden, det är väldigt kul. Samtidigt är det väldigt roligt att åka ut till ett företag, träffa folk och fota deras verksamhet, berättar Fredrik.
8 november 2024 hade Fredrik vernissage för sin första fotoutställning. Han visade då upp bilder från gjuteriet, ett projekt han gjorde i egen regi under 2018.
– Det är en arbetsplats som inte liknar någon annan. När jag arbetade där letade vi bilder och hittade några från 50-talet, men inga efter det. Jag tänkte att det vore roligt att dokumentera hur det ser ut, och jag visste ju att jag var välkommen dit, berättar han.
Sju-åtta gånger under året var Fredrik där och fotograferade sina tidigare arbetskamrater. Inga bilder var arrangerade, inget var riggat, han använde inte ens ljus eller blixtar. Fredrik fotade dem helt enkelt rakt upp och ner i deras arbete.
Tyvärr kom pandemin emellan, annars hade Fredrik fortsatt fota på gjuteriet.
– Man kan ju ta spektakulära bilder där gnistor flyger och sånt, men de berättar ju inte historien om hur det egentligen är där inne. Det är ju människorna jag vill visa upp. Det var då jag började fråga om jag fick följa med in i duschen och fota, vilket jag fick, skrattar Fredrik.
Närmare 300 personer kom på vernissagen, och följande dagar var det nästan aldrig tomt. Fyra av tavlorna såldes, och Valmet har köpt in sju sedan tidigare.
Nu drömmer Fredrik om att få täcka ett OS, och så vill han lägga mer tid på sitt målande. För tre, fyra år sedan började han måla med vattenfärg med barnen. Tips och tricks fick han från Youtube, och material började köpas in.
– Du vet när en kille skaffar sig en hobby, det köps in grejer, skrattar Fredrik som tycker det är roligt och
avslappnande att måla. Till skillnad från fotograferingen får jag bestämma själv vad som ska vara i bilden, färger och motiv. Men någon utställning med mina akvareller får ni vänta på. Jag är ingen konstnär, jag kladdar bara lite. Jag har inte gjort mina 10 000 timmar än på länge, även om jag har lyckats få till det några gånger. Det är nog bara nybörjartur, avslutar han.
