Text: Kristina Foto: Kristina, Anneli Thorén
Barnkläder, pälsar, tweedvästar och kostymer från alla tidsepoker. Anneli har sytt det mesta. Nu har hon pensionerat sig och arbetar i eget företag.
Anneli växte upp i forshagatrakten och flyttade till Karlstad för att gå beklädnadsteknisk linje på Nobelgymnasiet. Mamman sydde mycket, men Anneli ville egentligen bli målare. Under ett
studiebesök på Nobelgymnasiet hamnade hon av oklar anledning i beklädnadstekniska linjens lokaler, och där kände hon sig hemma.
– Jag tyckte mycket om att sy, så det fick bli beklädnad i stället, berättar Anneli.
Efter de två åren blev det en kurs under en termin för att bli textillärare, även den på Nobelgymnasiet. Första jobbet blev på Värmlands trikå på Herrhagen där hon sydde barnkläder på löpande band i ett halvår innan hon drog till Göteborg för att gå en påbyggnadskurs till damskräddare. Med sitt gesällbrev kom hon tillbaka till Karlstad och fick anställning på CGC som ändringsskräddare.
Efter tre år på CGC startade hon eget skrädderi tillsammans med en vän och i samma veva träffade hon sin man. Efter drygt fyra år la vännerna ner skrädderiet samtidigt som Anneli med familj flyttade till Hammarö. Då blev det utbildning för henne igen, denna gång på högskolan för att bli yrkeslärare. Men när hon var klar blev det arbete på Musikteatern i Värmland istället för lärare.
– Jag arbetade då som påklädare och jobbade föreställningsbundet, vilket innebar att jag var på plats under föreställningarna. Men det blev ju många kvällar och helger, och det funkade inte så bra med småbarnslivet. När Nordiska päls, som varit kund på skrädderiet, sökte pälssömmerska tyckte jag det lät spännande. Att det var arbete på dagtid och inga helger gjorde saken bättre. Jag fick tjänsten och valde att sluta som påklädare. De erbjöd omarbetning, så kunderna kom med sina gamla pälsar som vi sydde om till modernare snitt. Körsnären skar om pälsen och så sydde vi om dem till nya pälsar, berättar Anneli.
Men allt hår blev för mycket för Anneli, hon får klåda i ansiktet bara hon pratar om den tiden. Så efter fyra år som pälssömmerska blev drömtjänsten ledig på kostymateljén på musikteatern. Nu en tjänst där hon fick utrymme för sin kreativa sida.
– Det roligaste var att få arbeta med många olika material, olika tidsepoker och hela tiden få nya utmaningar med att konstruera mönster och sy olika kreationer. Hela tiden med nya människor att arbeta med. Vi fick leta i böcker efter de historiska kläderna för att sen överföra till att passa på sångare och även fungera på scenen, det var jättekul, berättar Anneli.
Baksidan av arbetet var stressen inför premiärer då många kostymer skulle bli klara i tid. En period blev det lite för mycket för Anneli, men då hittade hon yogan.
– Yogan har varit min räddning genom åren, jag har ju snubblat några gånger. Jag går på en
klassisk yoga med olika övningar, där även filosofin är viktig. Jag har utövat yoga sedan början av 2000, berättar Anneli.
Att fotografera har också varit en stor del av livet för Anneli. Hon har varit aktiv i Hammarö
fotoklubb sedan hon flyttade hit 1986 och deltagit i många tävlingar och utställningar. Bland annat en utställning i konsthallen på biblioteket tillsammans med Camilla Brolin som visade upp korsetter hon sytt och Monica Jansson med sina hattar.
Hösten 2021 gjorde hon också en utställning då fotoklubben firade 60 år, en uppföljning om Skoghall då och nu som klubben gjorde på 90-talet.
Först hösten 2022 slutade Anneli på Wermland opera som kostymmästare.
– Jag kände mig färdig. Senaste året har jag funderat kring hur jag skulle göra, vara kvar som anställd eller köra eget. Jag kände att jag hade chansen nu, ville inte vänta tills jag var 65 år och kanske inte orka. Min sista dag gjorde jag 29 september, samma dag som Titanic hade premiär så den båten fick gå utan mig, skrattar Anneli som nu ser fram emot att gå på föreställningar utan att oroa sig för hur bytena ska gå eller hur fållarna ser ut.
2019 startade Anneli ett företag igen och inledde samarbete med Camilla Brolin som driver Milla tailor, vår skräddarmästare på Hovlandavägen. Tillsammans kallar de sig Two Tailors och en och en halv dag i veckan jobbar de nu tillsammans i Camillas ateljé. De syr mestadels kavajer, västar och byxor i tweed. Övrig tid arbetar Anneli hemma i sitt syrum i källaren, just nu arbetar hon på en kaftan, en lång svart rock i ylle som bärs som ett ytterplagg av präster. Och så gör hon en del ändringssömnad.
– Jag trodde aldrig jag skulle göra ändringar igen efter att ha haft skrädderiet. Men efter alla dessa år är det faktiskt riktigt roligt, skrattar Anneli.
Anneli saknar inte stressen utan är väldigt nöjd med att själv kunna styra sitt arbete. Hur länge hon kommer arbeta vet hon inte.
– Det har varit en dribblande resa till höger och vänster och körde väl på lite för hårt ett tag, men nu mår jag väldigt bra och har jätteroligt, berättar hon.
Camilla Brolin betonar hur duktig Anneli är.
– Det är inte många som är så jäkla bra, hon är fantastisk och vi har så otroligt roligt ihop. Allt går mycket fortare och blir roligare när man är två, och vi gör det här så länge det är roligt. Inga tvång här, skrattar Camilla Brolin.
Att Anneli sytt många fantastiska kreationer är det ingen tvekan om. I slutet av sommaren blev Anneli uppringd av kulturchefen i Hammarö kommun som ville att hon skulle visa upp kostymer hon sytt.
Under tre veckor kunde vi i foajén på Skoghalls folkets hus se bland annat Shrek och Fionas kläder, prinsen från den första julvandringen, Don Giovannis jeansrock och jeansbyxa i gammalt snitt och en kostym från Eurydike av tyg de tillverkade själva.
– Jag tog även med en korgosse från Tosca. Den gjorde vi tillsammans med kostymdesignern Charles Koroly, en riktig konstnär som gjort fantastiska grejer. Där satt vi med olika spetsar från dukar och allt möjligt som vi klippte isär och sydde ihop igen, och sydde skjortan av sådana blanka dukar som man hade förr, det var ett jätteroligt arbete, avslutar Anneli.
I foajén fanns även fotografier som Anneli tagit på olika föreställningar.
