ext: JONATHAN Foto: PRIVAT/CHRISTIN
Peter Wiklund spenderar mer tid i sitt båtskjul och i sin båt än i lägenheten i Skoghall centrum. Möt den pensionerade överstelöjtnanten som vet var laxen befinner sig och drömmer om en kamp med en av de stora firrarna.
Det är snabba puckar när Peter Wiklund ska plocka fram sin favoriträtt ur smaklökarna.
– Rökt laxsida, varm färskpotatis och en sås av crème fraiche och hjortron, säger Peter på nolltid.
Att just lax skulle höra till favoriten var ingen högoddsare. Man lär sig att tycka om det man jobbar med. Peter Wiklund driver sedan 2008 Hammarö Trolling och tar med både nybörjare och mer erfarna fiskare ut på Vänerns böljande vatten. Peter tar gärna på sig rollen som lärare när det sitter mindre erfarna kunder i hans båt.
– Jag försöker ge mina kunder en helhetsupplevelse av Vänern, berättar Peter. Det betyder att jag inte bara fokuserar på själva fisket. Vänern är en storslagen plats och det händer hela tiden saker runt omkring. Fågellivet är exempelvis omfattande och sedan finns ju själva historien om Vänern också.
Vänern är urgammal. Skapad ur efteristidens hårdhänta behandling av landskapet och till slut urgröpt och redo att bilda sitt eget habitat av djur och växter. Innan Vänern skapades gick havet ända upp till Karlstad och när istiden var över reste sig landområdena runt om. Vänern var på plats och kunde börja skapa sitt eget växt- och djurliv. Fenomenet kallas endemi.
– Fisken blev till slut instängd i Vänern och har under 10 000 år utvecklats ur sin egen art, berättar Peter. Det är i grunden Atlantfisk som simmar i Vänern.
Men hur har då en pensionerad militär från Söders höjder i Stockholm hamnat på Hammarö? Vi kastar linan tillbaka ända till sextiotalet för att få napp.
– Jag vet inte riktigt vad som kändes hemma när jag växte upp, berättar Peter. Med en pappa som gjorde karriär inom pappersmassaindustrin innebar det att vi flyttade i princip vartannat år. Men min pappa tog med mig ut i skogen och det var
så jag fick mitt intresse för naturen.
Drömmen om att få arbeta i naturen på heltid tog fart i slutet av sextiotalet. Peter Wiklund ville bli skogvaktare men dåtidens skogsindustri gick på knäna så det fick bli det militära istället. Peter gjorde lumpen som fältjägare i Östersund, tog en genväg i försvarets snåriga hierarki och hamnade på aspirantskolan och senare på Karlbergs krigsskola i Stockholm. I mitten av nittiotalet satt det en krona och två stjärnor på uniformen – Peter Wiklund skulle tilltalas överstelöjtnant.
– Jag trivdes bra inom det militära och arbetade länge på regementet I5, säger Peter. Men längtan efter att få spendera mer tid i naturen och ute på sjön blev allt starkare. När jag gick i pension väckte jag mitt intresse till liv igen.
Peter Wiklund tog jägarexamen och trots att han hade många års erfarenhet som jägare så tillförde utbildningen mycket nytt.
– Jägarexamen är så mycket mer än kunskap om jakt, förklarar Peter. Jag var inte ute efter själva diplomet utan ville lära mig nya saker. Hur stora kullar olika djur föder upp, vad
de äter och hur de lever. Så-dana saker intresserar mig mycket.
När Peter arbetade på Älvdalens skjutfält i Dalarna var han fritidsjägare till nittio procent och resterande fiskare. Idag har Peter lagt av med jakt och ägnar sina dagar åt fiske på heltid.
– Kalla mig gärna gammalmodig, säger Peter. Men teknikutvecklingen har tagit över själva upplevelsen med att jaga. När jag var som mest aktiv så åkte man ut till en stuga i en vecka och jagade i närområdet. Man styckade och tog hand om köttet på plats. Idag kan man följa sina hundar via mobiltelefonen och sedan fälla viltet med ett lasersikte. Jag tycker att sådant gör att själva tjusningen med jakt försvinner.
Jag kontrar med att teknikutvecklingen varit minst lika eskalerande inom sportfisket och Peter håller med. Men han har valt att inte uppgradera sin utrustning till toppmodern. Han håller sig gärna någonstans mittemellan.
– Man kommer långt med en bra båt och fyra spön, förklarar Peter. Med sådan utrustning kan jag nästintill garantera fångst utanför Hammarö. Men man måste utrusta sin båt med både GPS och ekolod. Vänern har många grund och det är direkt farligt att inte kunna av-göra var de finns.
Idag har antalet fiskebåtar minskat på Vänern. Gårdagens långsamma snipor har ersatts med moderna höghastighetsbåtar som snabbt kommer till ställen som de gamla fiske-båtarna bara kom halvvägs till innan det var dags att vända hemåt.
Dagens moderna ekolod kan ta skarpa bilder i fotokvalitet på ett grässtrå tjugo meter under båten. Att ringa in var fisken finns med sådana hjälpmedel är ingen match. Peter tror att fisken räcker till för alla men att tillgången skulle kunna vara ännu bättre.
– Den odlade fisken sätts idag ut i Forshaga, förklarar Peter. Därifrån får den löpa gatlopp genom älven och försöka överleva predatorer som gädda och skarv. Om man istället satte ut fisken direkt i Vänern skulle antalet öka markant. Men eftersom fisken präglas där den sätts i, så försöker man få den att återvända till älven när den är lekmogen. Det har jag full förståelse för.
Att det blev just Hammarö för Peter Wiklund har sin enkla för-klaring. Hans fru kommer från Hammarö och han har spenderat mycket tid i vår kommun under åren. Det föll sig naturligt att bosätta sig i Skoghalls centrum med ett båtskjul inom bekvämt räckhåll. Närheten till en av världens största insjöar är naturligtvis också fördelaktig. Peter tror stenhårt på att Vänern besitter en exceptionell roll i den svenska turistindustrin.
– Jag har många internationella kunder som hittar mig via turistbyrån, förklarar Peter. De kommer främst från Italien, Spanien och Frankrike men även holländare och tyskar har stor turistpotential. De vill fiska stora gäddor och det finns det gott om i Vänern.
Stora gäddor i all ära, men får Peter Wiklund drömma sig bortom Vänerns skärgård och fantisera om sin egen Moby Dick kommer svaret lika snabbt som det klassiska lax-receptet.
– Jag skulle gärna testa på att fiska Blue Marlin, säger Peter. Jag har tittat på oändligt många filmer där fisken är mer i luften än i vattnet. Det ser verkligen häftigt ut. Den kampen skulle jag gärna vilja vara med om.
Så här ser det ut när Peter är ute med båten fullriggad med spön.
Peter med sina praktlax. Nedan bilder på nöjda kunder med fina fiskefångster.
