Text: Annika
Jag vet svaret. Det är klockrent. Svaret är helt enkelt alldeles för få. Tänk vad bra man mår när man får en riktigt varm och go kram. Det behöver inte bara vara från kärestan eller barnen. Jag blir lika glad och varm i hjärtat när kramen kommer från en kompis, arbetskamrat eller gammal bekant. Att kramas för bara gott med sig. Jag tror att många av de där makthavarna som styr och ställer till med krig och elände helt enkelt har fått för lite kramar som barn. De fick liksom inte fyllas med den där hjärtevärmande kärleken som faktiskt en kram kan skänka.
Dessutom tar inte kramen hänsyn till ras, tro, politisk åskådning, sexuell läggning eller kön. Den är också helt gratis vilket kan vara bra att tänka på när allt annat bara blir dyrare och dyrare. Så med det vill jag bara säga… kramas mera. Vi får helt enkelt ödsla med kärlekskramar. Och vågar vi inte kramas så duger en klapp på axeln eller kinden minst lika bra. Det är beröringen som räknas. Men du, krama inte någon okänd om du inte frågat först.
Kram!
Annika
