Text: KENNETH RÖBIÖRK Foto: CHRISTINE
Kenneth Röbiörk, uppväxt på Skoghall, berättar för oss om sitt 50-tal. Minnena är många och texterna långa, så vi kommer få anledning att återkomma med mer längre fram. Här får du ta del av en tid när TV, Elvis och Coca-Cola var stora nyheter.
I ett skyltfönster på Clevevägen såg jag den första svartvita TV:n. Det var en oklar snöig bild men ändå en fantastisk upplevelse och som barn väckte det stor förundran. Hur kunde man sända bilder genom luften så man kunde se saker som hände miltals bort? Ofattbart! Det skulle dröja något år innan det blev var familjs egendom. I slutet av årtiondet hände det att det visades storbilds-TV på Folkets Hus i den lokal där vi normalt kunde se matinéfilmer på helgen. Med en godispåse i handen kunde man bänka sig och se en spännande och dramatisk ishockeymatch. Det var en av höjdpunkterna i tillvaron för en liten idrottsintresserad kille.
På Dagas Cafè samlades vi ofta både flickor och pojkar för att lyssna på musik från den Jukebox som fanns där. I övrigt var lokalen enkelt inredd med stolar och bord. Ofta beställde vi en dricka och kanelbulle. Coca- Cola var en av nyheterna med sin spännande smak. Den musik vi lyssnade på var oftast medryckande rockmusik från USA. Elvis var min idol men många höll också på Tommy Steele, hur man nu kunde göra det? Elvis was and still are the king! I övrigt fanns bland annat Connie Francis, Little Rickard och Chubby Checker. 1956 kom filmen Rock Around the Clock med Bill Hayley och Fats Domino. Vi såg den på biografen Vasén. Här kunde man om man hade tur få platser i fästmanssofforna längst bak och förhoppningsvis mysa med någon man tyckte om.
Radio Luxenburg blev kanalen för oss unga när vi ville lyssna på olika artister. Denna kanal sände också 1959 VM-matchen i tungviktsboxning mellan Ingemar ” Ingo” Johansson och Floyd Pattersson. Klockan fyra på morgonen, ihopkurade i en ”Amerikanare”, kunde vi i en direktsändning jubla när ”Ingo” vann på knockout. Det fantastiska hade inträffat att en svensk blivit världens bäste boxare. Ett oförglömligt minne.
En av lekarna vi hade var att spela kula. Vi valde mellan mellan ”höla” eller pyramid. Oftast var vi utomhus men det senare kunde ske i en källare i bostadslängan Regnbågen. Att vinna kuldankar gjorda av metall var det finaste. Hade man många sådana kunde man känna sig rik. Vippa och hoppa hage var andra enkla nöjen där man tävlade i att vara ”bäst”. Allt skedde oftast under skratt och glädje med ett litet inslag av allvar. I skogen byggde vi kojor, klättrade i träd och tillverkade pilbågar. Vi som tyckte om att idrotta knöt målnät av ”lånade” tvättlinor. På vintern var det bandy och ishockey som gällde. Vi höll till på älven eller Djupsundet. Hade det snöat var det bara att hugga i och skrapa upp en plan innan man kunde spela. Alla hjälpte till utan gnäll.
Ett farligare ”nöje” vi barn sysslade med var att trippa på löstimmer mellan de fastsurrade moserna. Fabriken hade vakter på land som skrek och gormade åt oss då det vi sysslade med var förbjudet. Det hejdade oss inte och vad jag minns var det ingen i mitt gäng som åkte fast. Ibland var det någon som skadade sig men ingen allvarligt.
//Kenneth
