Text: KENNETH RÖBIÖRK Foto: CHRISTINE
Kenneth Röbiörk, uppväxt på Skoghall, berättar för oss om sitt 50-tal. Minnena är många och här får du nu den sista delan av Kenneths berättelser.
Första Maj togs alltid första doppet i Vänern. Vissa år var det inte många varmgrader i vattnet men det det fick inte hindra en. Till traditionen hörde också att ”maja” med en picknick i det gröna. Allt fler mopeder började ses på gatorna. De var fartbegränsade men trimmades av många ungdomar till höga farter. Det gällde då att undvika poliskontroller så man inte hamnade i straffregistret. Det kunde påverka möjligheterna till att få lämplighetsintyg för körkortsutbildning.
Vintrarnas allmänhetens åkning till musik på Lunnevi var något man har många positiva minnen ifrån. Man ”dansade”, jagade, flirtade, skrattade och hade kul. Varm glögg och varmkorv förhöjde stämningen. Mer udda minnen och svårbegripbart för ett barn var besöken av frikyrkorna med sina tält. När man kikade in under tältduken tycktes folk bete sig som galningar. De skrek, grät och viftade med armarna. Även Zigenarbesöken med sina vagnar som stannade någon natt i anslutning till Folkets Park gjorde en lite illa till mods även om det också var spännande. De fick bara stanna en begränsad tid inom kommunen. Gårdsmusikanterna som spelade under balkongerna på Solgatan var desto trevligare. En hel del småpengar kastades ner till deras glädje. Det var en tid då man kände grannens barn och polis-en var inte bara en ”anonym uniform” som åkte förbi i bil. Det var ett samhälle med större närhet bland individerna även om det även då fanns sociala grupperingar. Villorna i Edsviken var något av den tidens gräddhylla och trekanten hade sina arbetarlängor. Då fanns det en moral som sa att killar slår inte tjejer och när någon ligger ner efter en fight så är handgemänget över. Till och med tjuvarna var ”hederligare” förr. ”Man skulle varit ung på 50-talet” brukar både mina egna barn och många av mina elever i skolan säga med en ändock glad suck.
Informationsflödet som strömmar in i dagens unga hjärnor är enormt och det är svårt att hitta rätt väg i tillvaron. Vad vill jag? Duger jag? Man är överfallen och fångad i mobiltelefoner, ”paddor” och sociala medier. Man måste ha goda skolbetyg, se bra ut, träna, vara social. Och tänka på miljön. Det är lätt att hamna i utanförskap om man inte klarar kraven. Att den psykiska ohälsan ökar i unga år inte så konstigt. Livet var enklare för oss efterkrigsbarn bland annat för att den globala medvetenheten inte hade omfamnat oss. Vi brydde oss inte så mycket utan sökte glädje och spänning i den tillvaro som vi levde i.
//Kenneth
