Så har tiden kommit. Sommaren är mer eller mindre över. OS likaså. Fotbolls-EM ska vi inte ens prata om. Men det kanske allra mest häpnadsväckande, min nio månader långa pappaledighet har kommit till ända. Det har varit en kul tid. Det har varit lärorikt. Det har varit skönt. Det har stundtals varit riktigt långtråkigt.
Nio månader är lång tid. Mycket har hänt under de senaste nio månaderna. Peter Forsberg vann till exempel rättvist Mästarnas Mästare. Nordkorea har hunnit testa sin första vätebomb. Sanna har tagit allsången tillbaka till pensionärerna. Mikael Tornving har skiljt sig. England ska skilja sig från EU. Liverpool missade för 24:e gången i rad att vinna Premier League.
Fler saker än det här har givetvis hänt. Ute i världen, men också i min värld. Jag har under föräldraledighetstiden lärt mig flertalet levnadsregler. Jag har lärt mig att det inte går att föra över min fascination av legobyggande till min dotter. Jag har lärt mig att inte gå till ICA runt lunchtid på onsdagar. Jag har lärt mig att träna Pokémons. Jag har lärt mig att det inte finns något skönare än en powernap på lunchen. Och jag har lärt mig ordbajsa, fast med tid.
Men nu börjar en ny tid. Ekorrhjulstiden. Det är en tid som kännetecknas av likadana händelser i långa återkommande frekvenser. För mig springer ekorren runt på ett bankkontor i centrala Karlstad. Men jag ser faktiskt fram emot att träffa på ekorren igen. Och jag ser fram emot att träffa alla kollegor jag inte sett på länge. Men framförallt ser jag fram emot att få börja tänka igen.
/Johannes
