Alla årstider har sin egen charm. Men den allra vackraste tiden på året enligt mig är nu i konvaljens tid. Nu slår blommorna ut och träden bjuder på skir grönska. I luften surrar humlor och bin och högt, högt uppe i det blå svävar havsörnen. Poesi på riktigt.
Det finns dock det som är mindre poetiskt. Häromdagen när jag var ute och körde bil såg jag en prick i backspegeln. Vid nästa blick låg den där fladdrande pricken precis bakom bilen. Jag höll hastigheten på en 60-väg och hur fort den där motorcyklisten körde vet jag inte, men inte var det 60. Han körde om mig i en rasande fart och försvann bort i fjärran snabbare än man kan blinka. Skrämmande hänsynslöst och helt utan konsekvenstänk. Men det hände i konvaljens tid.
Pingsten, hänrycknings tid, har precis passerat. Det var säkert många som växlade ringar och ingick i äktenskapets heliga pakt denna helg. Må de få leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar. Kärlekens kraft är stark bara den får näring. Och kan det bli mer romantiskt med ett pingstbröllop som sker mitt i konvaljens tid?
I konvaljens tid sker också skolavslutningar, examensbaler, champagnefrukostar och många avslut görs. Jordgubbsstånden ploppar upp som svampar ur jorden och erbjuder stora lass med den somrigaste av alla smaker. Man börjar prata om före och efter lov och semestrar. Förväntningarna inför den stundande sommaren är för de allra flesta stora och man hoppas på att sommaren inte ska regna bort. Jag försöker leva i nuet och tar varje dag för vad den är och vad den ger. Och om det är någon som har missat det så ska jag just nu njuta fullt ut av den vackra vita blomman som prunkar och skänker väldoft i skogskanten. För nu, nu är det konvaljens tid.
