Text: JONATHAN Foto: CHRISTINE
Att blåsa när en världsspelare som Figo gör fel kan vara lika utmanande som att få en tonåring att släppa sin iPad. Henrik Andrén har erfarenhet av båda världarna.
Hammarö Arena är som en dröm för en idrottslärare. Nytt och fräscht, stora ytor att undervisa på, löpslinga runt hörnet och lektionssalar för de teoretiska delarna. Förutsättningarna för att få ungdomar att röra på sig och samtidigt förstå vikten av att både stoppa i sig rätt saker och bygga upp kroppen för ett långt liv kunde knappast bli bättre. Ändå finns det stora utmaningar i målet att nå fram till alla elever.
När vi ses för intervjun är tanken att vi ska prata om Henrik Andréns tid som assisterande fotbollsdomare på internationell elitnivå. Ett spännande upplägg naturligtvis. Henrik berättar livligt om världsstjärnor, förbundspampar och U21-matcher så långt bort i Ryssland att Pokémon GO troligtvis skulle börja lagga.
Det är spännande historier från en person som skaffat sig så mycket erfarenhet av idrottande på den absoluta toppen att det känns som att sitta och intervjua en person som har sett och hört det mesta. Men det är först mot slutet av vårt samtal som vi kommer till det som känns absolut viktigast i Henrik Andréns idrottskarriär. Det där som sätter stora tävlingar och resor runt klotet i skuggan.
Men vi tar visselblåsandet först.
– Det som styr ett barns idrottande är ju vad föräldrarna håller på med, berättar Henrik. För mig blev det fotboll tack vare att min pappa var aktiv under många år. När vi flyttade till Skåre så blev det naturligt att gå till Ilanda idrottsplats och sparka boll. Fotboll var nummer ett för mig men jag testade även på lite ishockey. Det var även på Ilanda som jag fick upp ögonen för att jag gillade rollen som matchledare och ville testa att vara domare.
– Jag fick snabbt döma högre upp och jag minns bland annat hur jag fick övningsköra till Edsvalla med morsan för att döma min första division 6-match. Det gick bra och hon var så stolt, skrattar Henrik.
Sedan rullar det på i rask takt för Henrik. Som artonåring kuskar han Värmland runt som både spelare och domare. Efter något år kommer han till ett vägskäl. Det är dags att välja vad som är roligast. Hade inte Hertzögas A-lag haft så många duktiga spelare hade Henrik kanske platsat. Det fick bli dom-are istället och efter det beslutet rullade det på. Henrik flyttade till Umeå och fick sköta mycket på egen hand ute i landsbygden.
Att ta sig till matcher innebar egen karta och kryssande mellan renar på vägen dit. Det blev tre kämpiga år innan Henrik återvände till Värmland. I precis rätt tid skulle det visa sig.
– VM i USA 1994 var det första stora evenemanget som FIFA arrangerade med specialiserade linjedomare, berättar Henrik. Ledarna upptäckte att jag passade som det och jag fick gå en av utbildningarna. Sedan blev det så att jag varvade mellan att vara huvuddomare och assisterande domare ett tag. Ända tills uppdragen som huvuddomare blev allt längre ifrån varandra och jag började bli rostig. Det var dags att välja igen och det var inte så svårt. Jag trivdes på platsen som assisterande.
Det är inte bara spelarna som har ögonen på sig under matcher. Det finns ett väl utvecklat system som även håller koll på hur domarna sköter sig. Efter match utvärderas man och får även tips och råd av observatör-erna. Prestationen förs in i ett rankingsystem som i sin tur kan leda till större uppdrag. Henrik jobbade sig uppåt och fick en allt större arbetsplats.
– Det var dock ovanligt att kastas in i hetluften direkt, säger Henrik. Jag blev FIFA domare 1999 och redan år 2000 fick jag följa med Karl Erik Nilsson, dåvarande FIFA-domare och nu-varande ordförande i Svenska fotbollsförbundet, som assisterande domare. Han hade fått ett
Champions league-uppdrag i Tyskland och det var ju hur stort som helst. Vilka vi skulle döma var hemligt tills några dagar före avresa. Uttagningen visade Bayer Leverkusen mot Real Madrid, vilket gav rysning-ar vid blotta tanken. Så där sprang jag på kanten bredvid Figo och de andra superstjärnorna. Otroligt häftigt naturligtvis, men samtidigt är det väldigt viktigt att skärma bort det där med idoler. Jag har själv aldrig haft några favoritspelare eller favoritlag. Jag blev skolad som domare i väldigt unga år så min objektivitet har alltid varit min största styrka. När jag går ut på en arena med kanske 70 000 åskådare så är jag i min domarbubbla och fokuserar enbart på det jag ska. Döma en match. Vi försöker dock påminna varandra att njuta av de tillfällen vi faktiskt får vara med om som domare. Står man på ett fullsatt Wembley måste man försöka njuta. Lite grann i alla fall.
Som i så många andra yrken så krockar privatlivet med yrkeslivet ibland, vilket gör att man får försaka en del. Man måste välja helt enkelt. 2003 fick Henrik ett telefonsamtal som direkt fick sin motpol på hemmaplan.
– FIFA ringde mig angående junior-VM 2003 och samtidigt skulle min äldsta syster gifta sig, berättar Henrik. Hon förstod hur mycket fotbollen betydde och pushade mig att åka.
Vid stora arrangemang så kommer de stora pamparna. Och ska man porträttera en pamp så ligger före detta FIFA-presidenten Josef Sepp Blatter bra till. En i tiden mäktig man med ett starkt rykte kring sig.
– Mitt team skulle döma semifinalen och vi visste att Blatter skulle närvara i slutet av turneringen för att dela ut medaljer, berättar Henrik. En morgon skulle jag hasta ned till frukosten och hamnar naturligtvis helt ensam i hissen med Sepp Blatter. Det var ju bara att hala fram näven och haspla ur sig något. Det blev ”Hello Sepp, my name is Henrik Andrén”, en ovärdig hälsning för en herre som var van vid bugningar. Engelska var aldrig mitt vassaste ämne i skolan, skrattar Henrik åt det dråpliga minnet.
– Men jag fick fler uppdrag inom FIFA ändå.
Henrik Andrén skulle kunna berätta historier från den inter-nationella fotbollen i ett helt nummer av HammaröNytt. Men det är dags att ge lite plats åt det som Henrik sysslar med idag. Arbetet med att få ungdomar på Hammarö att få upp ögonen för sin fysik och vikten av att faktiskt röra på sig.
Hur får man en svensk tonåring att släppa sin iPad och börja röra på sig? Öppningsfrågan i den avslutande delen skänker inget självklart svar och den blir inledningen till slutspurten på vår intervju.
– Det är helt klart en utmaning, säger Henrik Andrén. Den fysiska statusen har gått ner. Många av våra elever sitter still idag, så var det inte för trettio år sedan. Konkurrensen för lek och spontanidrottande har ökat enormt. Vårt uppdrag som idrottslärare idag är inte att anteckna hur långt eller högt man kan hoppa eller hur snabbt en elev kan springa. Idag gäller det att ge eleverna verktyg för att kunna ta hand om sina kroppar under hela livet. Det handlar om att reflektera över sina levnadsvanor, till exempel fysisk träning, kost och sömn, något som man faktiskt kan påverka själv. Prestationsresultaten som var viktiga för trettio år sedan har ersatts med de personliga förutsättningar som varje elev har.
Hur gör man då?
– Det är inte enkelt, säger Henrik. Men jag brukar börja med att ställa en kort fråga till var och en av mina elever. ”Vill du må bra?”. Det går inte att svara nej på den frågan för då ljuger man. Alla vill må bra. Alla vill kunna se på sig själva på ett bra sätt och alla vill ha ett fungerande socialt umgänge med kompisar och allt som hör till det. Det brukar vara en bra öppning i alla fall, avslutar Henrik.
Den här bollen har använts på Friends Arena, och kickats av både Zlatan och Messi i en träningsmatch mellan Sverige och Argentina.
