Text och foto: KRISTINA
Anna-Malin har vi träffat några somrar i rad nere i Lillängshamnen. Först med Hammarö Beach Club, sedan Maggies bar i samma container men med ny färg. Nu tar hon tillsammans med sin man Mark sikte mot andra sommaren i delikatessbutiken Marguerites vid gästhamnen.
Vi kliver in i den kombinerade present- och delikatessbutiken och möts av en fantastisk bulldoft. Anna-Malin har bakat, Mark gör charkbrickor och de hälsar oss glatt välkomna. Taxen Polly och nyfödda sonen sover lugnt strax innanför dörren. Vi slår oss ner över en kaffe och varsin rykande, nybakad bulle.
Anna-Malin säger att hon är från Sunne, men hon föddes i Säffle och de bodde i Deje några år innan föräldrarna separerade och mamman fick jobb i Sunne lagom tills Anna-Malin skulle börja skolan. Efter grundskolan flyttade hon först till Karlstad, tillbaka hem till Sunne och sen till Göteborg.
– Jag hade som det kallades förr, överskottsenergi. Så jag gick aldrig klart gymnasiet utan läste upp senare, skrattar Anna-Malin som började läsa Mode och textil på Nobelgymnasiet, flyttade sedan tillbaka till Sunne och började på Samhällsvetenskapliga linjen för att bli journalist och flyttade sen vidare till Göteborg för att gå idrottsgymnasiet.
Anna-Malin sökte snowboardgymnasiet men det fanns inga platser kvar, och att vänta ett år var inte aktuellt. Hon tyckte det var väldigt roligt med boxning, så hon bestämde sig för att gå idrottsgymnasiet i Göteborg. Dock fanns inte boxning som val. Men har Anna-Malin bestämt sig så har hon, så hon gjorde en formell ansökan till skolministern.
– Det är nog det finaste jag gjort. Jag fick det godkänt och blev den första eleven i Sverige som hade boxning på skoltid. Och nu finns det ju boxningsgymnasium, så varsågod, skrattar Anna-Malin som hade landslagstränaren Kenneth Wiberg som tränare.
Men det blev tråkigt även på boxningsgymnasiet så hon hoppade av och började arbeta säsong i stället, först i en bar i Sälen.
– Det var ju jättebra för mig som hade svårt att sitta stilla. Och man blir ju aldrig för gammal för att studera, så det fick vänta till vuxen ålder, berättar Anna-Malin.
På somrarna arbetade hon i Halmstad och vintrarna i Sälen. Så höll hon på några år innan hon valde att stanna i Halmstad och arbetade då bland annat på hotell Tylösand.
Sedan började hon resa. En tidigare kollega i Sälen hade jobbat på ett kryssningsfartyg vilket Anna-Malin tyckte lät kul. Så blev det. Sammanlagt blev det lite över ett år som servitris på en restaurang på ett kryssningsfartyg i Karibien och Medelhavet som hon varvade med Equador innan hon ville ha fast mark på regelbunden basis under fötterna igen.
– Det är väldigt märkligt att vara på ett kryssningsfartyg. Det kan gå flera dagar utan att andas frisk luft, bara air condition. Och det är så mycket man missar, som att min syster fick barn. Visserligen är man ledig ett par månader per år, men då drog jag ju till Sydamerika till en kompis, berättar Anna-Malin vars far som var sjöman uppmuntrade henne att resa mycket.
Hon hade nu siktat in sig på Alperna. Efter att ha googlat fram bästa restaurangen i Bad Gastein kontaktade hon dem och blev anställd som barchef. Ganska snart bestämde hon sig för att stanna. Hemma i Halmstad packade hon den lilla folkvagnsbubblan full och körde med den ner till sin nya bostadsort i Österrike.
Som driftschef på restaurangen Silver Bullet anställde hon Mark Hagen som kock, och de blev direkt nära vänner. På en efterfest drar Mark upp en gitarr.
– Jag undrade vad han var för tönt som ska börja spela gitarr, men så visade det sig att han kunde både spela och sjunga, skrattar Anna-Malin som sen såg till att han spelade i baren efter att han gjort klart sitt pass i köket. Och så började Marks musikkarriär, redan året efter började han arbeta heltid som trubadur.
Det där med att sjunga och spela kan ju ha sina effekter. Efter ett år la Anna-Malin in en stöt.
– Jag sa till honom att jag tyckte om honom mer än som en vän. Då svarade han att det inte var ömsesidigt. Nej nej. Men jag väntade tre veckor och tog upp det igen, och då gick det bättre och vi blev ihop, skrattar Anna-Malin.
Anna-Malin och Mark gifte sig efter att ha varit ett par i åtta månader ungefär. Dels av praktiska anledningar, Marks visum i Österrike skulle gå ut och hon hade förbrukat sitt i Marks hemland Nya Zeeland.
– När det känns rätt så är det rätt. Österrike blev vår hemort och vi bestämde oss för att öppna eget, ett café. Det drev vi i två år innan vi fick hybris och öppnade även en bar som fick namnet Bettys bar. Betty är mitt alter ego. Hon är alltid glad, hon älskar färg, är kreativ och modig. Baren var på bara 45 kvadrat inklusive kök, och Mark satt på bardisken och spelade en kväll i veckan. Det blev en succé, folk reserverade klinkerplattor på golvet och vi fick placera ut piedestaler som de kunde ställa drinkarna på. Det var helt absurt, skrattar Anna-Malin.
Bettys blev en riktig kändishub, Anna-Malin namndroppar Hugh Grant, Maroon five, Phantom Planet, Filip Hammar och österrikiska kändisar som hängde där. De sålde caféet och köpte sig en liten lägenhet på Skoghall.
– Jag hade börjat få hemlängtan, till Värmland. Vi bjöd först på en lägenhet på 19 kvadrat utan dusch i Karlstad, men sansade oss. Sen hittade vi en etta i ett av höghusen som vi köpte osedd. En vän i Forshaga fick åka och titta på den, och hon sa att det var fyra väggar. Och en dusch. Perfekt, vi tar den, berättar Anna-Malin.
När corona kom och allt stängde ner begav sig paret till Skoghall. Det blev två och en halv månads semester här innan Österrike öppnade upp igen. Staten gav bidrag till de restauranger som inte kunde öppna, men paret ville hem och dra i gång.
– Det blev vår bästa sommarsäsong någonsin. Det är ju en väldigt bra affärsidé att ha öppet, berättar Anna-Malin.
Men den sommaren bestämde de sig för att flytta till Sverige för gott. De sålde baren och flyttade till Skoghall och den lilla lägenheten på 26 kvadrat.
– Vi ville ju fortsätta driva eget och hade jättestora planer, många av dem har vi insett såhär i efterhand att de var helt orimliga. Andra har vi lagt på is till senare tillfällen, berättar Anna-Malin.
Hammarö Beach Club föddes, en container i Lillängshamnen som blev ett populärt besöksmål. Första sommaren blev en succé och de fick i den vevan sin dotter Marguerite. Andra året fick de inte alkoholtillstånd och var nära konkurs. De fick tänka om. Många planer skrotades innan lokalen i Lillängshamnen kom ut på marknaden. Den är inte godkänd för restaurangverksamhet, så de fick tänka om.
– Vi vände på det. Vad får man göra i lokalen som passar oss? Det blev en kombinerad present- och delikatessbutik med ost och chark. Vi kan ju mat och dryck. Bostadsrättsföreningen som är hyresvärdar tyckte det var en jättebra idé, så vi drog i gång Marguerites charkuteri och delikatessbutik. Det är ett år sedan nu, berättar Anna-Malin som känner att de har hittat hem.
Paret har nu varit gifta i nio år, sonen Francis föddes i november och de har precis köpt hus på Hälltorp.
– Målet med att flytta hem till Sverige var att leva ett svennebananliv, försöka skaffa familj och köpa hus. Och det har vi ju lyckats med. Vi trivs jättebra nu och ska aldrig mer flytta, det är det tråkigaste jag vet, berättar Anna-Malin.
Utöver sitt intresse för mat och dryck har rättsfrågor legat henne varmt om hjärtat. I höstas anmälde Anna-Malin sitt intresse att bli nämndeman. Vid årsskiftet fick hon uppdraget. En dag varannan vecka ungefär jobbar hon som nämndeman.
– Nytt hus, företag och två barn, det spelar ingen roll. Det finns ingen tid som är så bra som nu. Jag kan ju bryta ryggen imorgon, ingen vet ju. Nu är jag schemalagd hela våren, och har varit med på några rättegångar. Det är otroligt lärorikt och intressant, berättar Anna-Malin som känner sig hedrad över förtroendet för uppdraget.
Men nu är det slut på jagandet av nästa grej. Planen är att fortsätta utvecklas för att bli ännu bättre på ost och chark.
– Kanske styr vi om inriktningen i framtiden, men vi kommer absolut vara kvar här. Nu är vi hemma, avslutar Anna-Malin.
