Mångsidig mästare – Vi träffar Camilla Brolin

Text KRISTINA  Foto: KRISTINA, HÅKAN, PRIVAT

Från att sy dukar under bordet på förskolan till Blå hallen och mästartitel. Camilla ”Milla” Brolin har sytt det mesta som går. Och hon älskar varje minut.

Milla växte upp i Malmö och redan på förskolan sydde hon upp alla tyger som fanns att tillgå. 

– De fick säga till min mamma ta med eget tyg dit för de andra barnen fick ingenting, skrattar Milla.

   Camilla fick sin konstnärliga ådra med modersmjölken. Farmors mamma var sömmerska, morfadern och morbröderna var skyltmålare och många släktingar är och var konstnärer. Hon bestämde dock tidigt att hon ville bli hjärnkirurg. Sen kom hon på att hon inte tycker om blod och ändrade sina planer. I nionde klass skulle hon bli designer i Paris och sökte textil och beklädnad på gymnasiet. Väl där bestämde hon sig för att bli skräddare. 

– Men jag ville till USA som au pair först innan jag började jobba, det tänkte jag var en bra idé. Men jag kom hem redan efter två veckor, det var inget för mig, skrattar Milla. 

Väl hemma i Sverige igen sökte hon en ettårig designutbildning i Malmö. Där lärde hon sig tekniker för att designa egna kreationer och sedan sy upp dem. Samtidigt gick hon en kvällskurs i herrskrädderi. 

– Läraren på kvällskursen var en väldigt strikt, jätteduktig skräddarmästare vid namn Ulf-Herbert Gustavsson, berättar Milla. 

   Efter året i Malmö gick flyttlasset till ett studentrum i Borås för en yrkesutbildning till damskräddare under ett och ett halvt år. Av de fem i klassen var Milla den enda som klarade gesällprovet under utbildningstiden. På sommaren efter utbildningen skulle en tjej i klassen jobba på västerninspirerade temaparken High Chaparall, och efter viss påtryckning från Milla fick även Milla anställning där. Under sex sommarveckor sydde de upp kostymerna till de 300 anställda i parken. Det var cowboys, saloonshower med cancandansare och allt som hör 1800-talets vilda västern till. Från klockan 10 till klockan 18 jobbade de i ateljén, autentiskt klädda i tidstypiska kläder. 

– Vi satt ju fullt synligt så vi hade på oss korsetter, mormorskängor och hela köret, berättar Milla som fortsatte jobba på High Chaparall många säsonger därefter, sedermera som kostymchef.

Tillbaka i Borås valde hon att söka fortsättningskursen Konfektionsteknik. 

– Där lärde jag mig sy jätte-snabbt, sådana kläder man köper i affären. De är ju inte skräddarsydda, berättar Milla som sedan kom in på utbildningen för att bli herrskräddare och hon blev kvar i Borås ytterligare tre terminer. Även herrgesällprovet avklarades under utbildningen. 

   Och varje sommar åkte hon till High Chaparall.    

   Nu drömde Milla om att öppna ett eget skrädderi i Malmö. Men ödet ville annorlunda. 

– Jag anställde en tjej på High Chaparall som precis kom från en avslutad utbildning i England, och hon pratade så gott om Wimbledon School of Art och kursen Costume interpretation, alltså kostymtolkning. Och hon tjatade så mycket om denna utbildning att jag till slut sökte bara för att få tyst på henne, berättar Milla. 

   Och självklart blev hon antagen och flytten gick till London. Vid det laget hade hon träffat sin kärlek Michael som på allvar funderade på hur detta skulle fungera.

– Det var ju inget som sa att det inte skulle gå, skrattar Milla. 

Micke passade på att söka till en skola i London han också, och flyttade sedan efter för att bli regissör och skådespelare. Sejouren i London för paret blev sex år lång. Båda fick jobb efter sina utbildningar, Milla sydde kostymer till operor och baletter på bland annat National Opera House, English Old Touring Opera House, Young Vic och Old Vic Theatre innan hon anställdes på skolan Laine Theatre Arts, en högklassig musikalutbildning där eleverna slussas direkt vidare till West End. 

– Där sydde vi 3-400 kostymer varje år till elevernas showcase, avslutningsshowerna som agenterna besöker. Det var så roligt, vi kunde jobba 17 timmar om dagen och sista veckorna 100 timmar i veckan för att få till det sista. Då la vi ut tyger på golvet och sov över i kostymateljén ibland för att hinna med, skrattar Milla och drömmer sig tillbaka. 

Under studietiden i London hjälpte Milla en klasskompis som inte hade så lätt för sig. Den tjejen blev sedan headhuntad av en lyxkryssare som behövde någon som kunde ta hand om alla kläder för de som uppträdde på kryssaren. Hon tackade ja, och många tjatade på henne för att få följa med. Men hon ville absolut ha med Milla.

– Jag tjatade inte, jag hade ju tänkt flytta hem till Sverige då, men hur kan man motstå ett sådant erbjudande, skrattar Milla.

Den längsta kryssningen var 3,5 månad lång och gick runt hela Sydamerika. Kryssaren i 15 våningar med 3 000 passagerare och 1 500 personal, utgick från South Hampton. Först till Skandinavien och sedan över Atlanten till de Karibiska öarna. Milla berättar om nattliga turer på Amazonasfloden där hon såg kajmaner med eldflugor som enda ljus, att de rundande Kap Horn och åkte till Ushuaia, känt som världens ände, där de tog ett litet propellerflygplan och flög över jordens ände. Och om när de kom till Antarktis och den busiga kaptenen väckte en hel forskningsstation med båttutan klockan fyra på morgonen.

–  Det var skitkallt, vindstilla och isflak så långt vi kunde se, och tutan ljöd verkligen högt, skrattar Milla. 

På lyxkryssaren fanns en uppsättning kläder per show, och det var 14 olika shower igång. Men personalen varierade ju, så Milla arbetade mest med ändringssömnad ungefär 15 dagar i månaden. 

– Vi planerade så att vi kunde ligga på däck och sola på dagarna och gå av i varje hamn. Det var verkligen jätteroligt, berättar Milla.

Efter två kortare turer på Medelhavet var Milla färdig med lyxkrysseriet.

När paret kände sig färdiga i England bestämde de sig för att flytta till USA. De gifte sig och åkte over there och anlitade en advokat för att skaffa green card, vilket skulle ta mellan nio och tolv månader. Så efter några veckor åkte de tillbaka till England. Samtidigt kände Milla att hon ville ha en fast punkt i Sverige oavsett vad som skulle hända framöver.

– Jag ville att vi skulle äga något i Sverige, ha en fast punkt. En liten lägenhet eller något bara. Vi tittade på lägenheter i Malmö, men de var alldeles för dyra. Då hittade vi en tvåa på Skoghall som Mickes föräldrar åkte och tittade på, och så köpte vi den, berättar Milla. 

De lämnade London och flyttade in i lägenheten på Skoghall i väntan på sina green card. Och ganska omgående började Milla må illa. Det höll i sig i 40 veckor och två dagar. Så de valde att avbryta ansökan om green card och stanna i Sverige. Micke fick jobb direkt och Milla var mammaledig med dottern Charisma och satt i den lilla lägenheten och sydde korsetter som hon sålde till Chaparall. När dottern var ett år fick Milla frågan om att komma till High Caparall som kostymchef igen. Det kunde hon inte motstå. 

– Jag höll på att längta ihjäl mig efter familjen, men jag jobbade dygnet runt under veckorna och kom hem på helgerna från april till september, och de kom ju och hälsade på mig också, berättar Milla. 

Året därpå gjorde de tvärt om, Micke jobbade på ”Chappen” som chef över showerna, men då följde Milla och Charisma med. Nästa år jobbade båda två, och timmarna som överlappade var Charisma med i ateljén. 

– En kollega hade med sin son som var lika gammal. De härjade runt där och levde livet, skrattar Milla.

Milla hyrde en lokal i Skoghalls Folkets hus, så när paret inte jobbade på Chappen var hon där. Sedan kom huset på Hovlandavägen ut till försäljning, och de högg det direkt. Familjen flyttade dit och en ateljé i huset inreddes.

I London hade paret blivit nära vän med skådespelerskan Katia Winter som senare flyttade till USA och fick en huvudroll i tv-serien Sleepy Hollow. Milla blev uppringd av vännen som behövde en korsett till inspelningen.

– Jag bad henne skicka sina mått och så satt jag sedan hela natten och hela dagen efter och sydde färdigt den. Jag skickade den till henne och de blev överförtjusta, så den är med i serien, berättar Milla stolt. 

Camilla syr fortfarande korsetter till High Chaparall varje år, men nu hemifrån. 

– Jag är nu i princip helt fullbokad till nästa vår. Jag ska sy ändringar på 21 brudklänningar till nästa sommar, men det beror på att många bokat om sina bröllop på grund av corona. Riktigt så mycket brukar jag inte ha bokat så långt i förväg, berättar Milla. 

Att vara skräddarmästare visar högsta grad av yrkesskicklighet och är något som Milla påbörjade i våras. Man kan bli dam- herr- och klänningsmästare. 

– Det var en utmaning. Först en utbildningshelg i Leksand, sedan tio skriftliga prov och sen ett hantverksmässigt prov. Jag som ville bli herrskräddarmästare skulle göra en kavaj efter konstens alla regler. Egen mönsterkonstruktion så den sitter perfekt på kunden och sen sy med högsta kvalité såklart. Jag valde att göra en paletå, en äldre typ av överrock som man har över en kavaj. Jag gjorde den till Micke, berättar Milla. 

Paletån skulle sen granskas av en mästare utsedd av Sveriges Skrädderiförbund. Så när Milla var klar med sin paletå åkte hela familjen ner till Malmö för bedömning, för att samtidigt besöka släkt och vänner.

– Det var fint som bara den, det bjöds på champagne och allt möjligt, och jag var så nervös att jag knappt kunde säga mitt namn, skrattar Milla. 

Micke fick stå i full mundering i 30 graders värme. Mästargranskaren, som visade sig vara Millas gamla lärare Ulf-Herbert Gustavsson som tog sitt uppdrag på största allvar. Under lång tid svettades både Milla och Micke innan mästaren var klar och till slut godkände kreationen.

– Jag ville hoppa upp och skrika av glädje, men fick bara fram ett skakigt tack, skrattar Milla som då fick den nya titeln Skräddarmästare. 

– Jag är så stolt över mig själv, att jag gjorde det här. Jag kan detta, och nu har jag det yttersta beviset. Det sitter i händerna på mig, och det har det gjort sedan jag var liten. Då satt jag under bordet och sydde, nu sitter jag över. Nu är jag fan mästare, skrattar Milla. 

Första helgen i november kommer mästardiplomet delas ut i Blå hallen under högtidliga former. Men hon nöjer sig inte där. 

– Nu under hösten har jag tänkt sy upp en damkavaj efter konstens alla regler för att även bli damskräddarmästare.

Milla drömmer om att ha en egen teater, hon älskar musikaler och vill sätta upp shower.

– Jag har så mycket idéer, och det kommer säkert bli mycket glitter och glamour. Jag gillar när folk klär upp sig. Jag vill fira så mycket som möjligt! Livet är för kort för att ha tråkigt. Vi måste leva livet, och vara positiva och glada när vi väl har möjlighet. Ju positivare man är desto roligare är det. Sura människor äga ej tillträde till mitt skrädderi, skrattar Milla som oftast vaknar på morgonen och tänker ”tjoho, jag lever idag också, nu gör vi något kul!”