Med ishockeyn i blodet – vi träffar Jonas Höglund |

Text: ANNIKA Foto: CHRISTINE

Uppväxt på Hammarö, spelade ishockey i Färjestad, Kanada och Schweiz för att sedan komma tillbaka till Färjestad. Nu har Jonas Höglund boat in sig ordentligt i Värmland, och har inga planer på att lämna Värmland igen.

Redan som liten var ishockeyn ett stort intresse. Han spelade mycket med kompisarna ute på Lunnevi innan ishallen invigdes 1979. En morbror spelade i Hammarös A-lag och Jonas såg många av hans matcher. På somrarna var det fotboll som gällde, och det höll Jonas på med ända tills han var 15 år. Förutom detta spelade han handboll, pingis och tränade karate, men inget var lika kul som ishockey och fotboll. Kanske för att han alltid var bland de bättre.

Skolarbetet blev ganska lidande. När han tittar tillbaka i sina skolböcker finns det ganska mycket skrivet i dem, men det mesta handlade om ishockey. Jonas gick grundskolan på Hammarlunden, för att sedan gå på Sågverksskolan med inriktning svarv. Den utbildningen valde han eftersom han blev värvad till Färjestad efter nian, och behövde få mycket ledigt från skolan för att spela ishockey. Ett ishockeygymnasium var inte aktuellt, Färjestad var ju drömmen och någon sådan skola fanns inte här i trakterna.

– I början gick det väldigt bra att kombinera skolan med ishockeyn. I trean var vi ute på praktik mycket, samtidigt som jag blev uppflyttad till Färjestads A-lag. Det innebar träning på dagtid, så det blev svårare att kombinera, säger Jonas.

Därför tänkte Jonas hoppa av, men efter diskussion med skolan fick de till en bra lösning. Han gick klart utbildningen och fick sitt slutbetyg.

Efter gymnasiet var det dags för lumpen. Tack vare ett gott samarbete med Färjestad blev inte det heller några problem. Fem månader gjordes som skyttesoldat, och många ledighetsansökningar blev det.

– Sen blev jag draftad av NHL så flickvännen Mia och jag packade väskorna och drog till Kanada.

Ett och ett halvt år i Calgary följdes av lika lång tid i Montreal. Sedan blev det fyra säsonger i Toronto. Somrarna spenderades i Sverige, och 2002 byggde de huset de nu bor i. Kedjekompisen Mats Sundin i Toronto blev en nära vän. Sundin hade åkt över redan som 19-åring, och var en stor idol.

– Mats tog mig under sina vingar. Han gjorde ett fantastiskt jobb som lagkapten och gjorde ett stort intryck på mig. Han fick möta media varje dag, och kunde inte röra sig bland folk utan att det blev kaos. I Toronto är de riktigt hockeytokiga, och Mats fick aldrig vara i fred. Han var även den som tränade mest av alla. När man kom satt han redan där på träningscykeln och han var alltid sist därifrån. Han la verkligen ner hela sitt liv i hockeyn, säger Jonas.

I Toronto spelas det in många filmer, och Jonas träffade några skådisar under sin tid där. Peter Stormare, Stellan Skarsgård, Holly Hunter och Jackie Chan för att nämna några.

– Och jag glömmer aldrig när jag mötte basketspelaren Shaquille O´Neal i spelargången. Han har visst storlek 56 i skor. Jag har aldrig sett någon större, det var helt sjukt, skrattar Jonas.

Inför lockouten 2004 tänkte Jonas göra ett sista år i Kanada, men ödet ville annorlunda. Det var på håret att han skrev kontrakt med ett lag i Florida, men färden fick istället gå till Schweiz. När de kom dit i oktober var skidorten ganska öde, men när skidsäsongen startade levde hela staden upp.
– Det var fantastiskt rolig ishockey och härlig stämning på läktarna, säger Jonas.

Tillbaka i Färjestad 2004 slog de sig till ro här på Hammarö, och det dröjde inte länge förrän dottern Hanna föddes.

Nu driver Jonas Högga & Tottos Hockeyskola tillsammans med Thomas Rhodin. I år blir det för sjunde året.

Det är mest barn och ungdomar härifrån som går vår hockeyskola, men de kommer även från bland annat Karlskrona och Varberg.

– Det har fungerat jättebra hittills. Vi har fått superbra service från kommunen, med hyra av ishallen och vaktmästare som öppnar åt oss och fixar isen till exempel. Och Folkets Hus har också hjälpt oss mycket, vi brukar ha en kväll där vi går på bio allihopa, säger Jonas.

Jonas jobbar nu med en spelar-agent och sköter scouting och rekrytering. Det innebär att han är ute och letar upp talangfulla ungdomar att knyta till sitt stall.

– Jag har tur som har Färjestad så nära. De möter ju alltid de bästa lagen, så jag ser mycket hockey här. Men jag åker även en del, mest i Västsverige. På dagtid sitter jag främst vid datorn.

Jonas har klarat sig bra från skador genom karriären. Han har bara brutit näsan, blivit av med någon tand och fått sy i läppen. Och så har han opererat ljumsken.

– Jag var ju inte så bråkig direkt, och då klarar man sig från de värsta skadorna, säger Jonas.
i Jonas liv i form av träning tillsammans med gamla ishockeyspelare, några från Färjestads marknadsavdelning, fystränare och lite annat folk. En morgon i veckan samlas de i Kobbs Arena. De spelar i samma lag hela säsongen, för att räkna ihop resultatet och avsluta med lite kalas. Trots att detta mest är träning för skojs skull, verkar det vara blodigt allvar. Alla kämpar riktigt ordentligt. Förutom detta blir det mest styrketräning och spinning.

– Ja, nu känns livet rätt gôtt. Jag drar till Toronto snart, har blivit anlitad som guide. Vi ska se på ett par ishockeymatcher och åka till Niagarafallen bland annat. Sen drar vi dit hela familjen till sommaren igen, då vi är bjudna på ett bröllop.