Är jag verkligen mobilberoende? Jag har nog en tendens åtminstone. Men jag har kontroll över det. Eller har jag det? För ett tag sen hade jag en app som loggade tiden som jag spenderade i mobilen och i mina olika appar. Den räknade hur många gånger jag tog upp mobilen och bara klickade på den för att se om det hänt något. Allt för att få en insyn i hur mycket, och vad jag använde telefonen till. Vad blev resultatet? Lite tragikomiskt faktiskt, jag fick ta bort appen för att den drog för mycket batteri. Kanske ett tecken på ett beroende i sig. Men jag är nog långt ifrån ensam. Jag har vid något tillfälle läst om ett barn som fått säga till sina föräldrar: Pappa, titta på mig när jag pratar med dig. Lika hemskt som det låter är det nog i verkligen att få höra det. Jag moraliserar inte på något sätt om att mobilen är dålig, den hjälper mig också på väldigt många sätt. Men jag tänker för egen del att jag inte behöver använda den så mycket bara. Det går ju faktiskt att titta ut genom fönstret istället för att titta i väderappen. Det går att köra bil utan att kolla på GPS-en innan man kör iväg. Det går ju faktiskt till och med att spontanbesöka en kompis och inte bara skriva ett mess och fråga hur det är.
Det här är egentligen inga nya tankar för mig, eller för min sambo heller för den delen. Men jag har tänkt en del på det här de senaste åren, framförallt sen vi fick barn. Såpass mycket att jag försöker avvänja mig. Det är inte så att jag vill gå så långt att skaffa en Doro eller någon annan osmart telefon. Däremot kör vi mobilfri fredag. Enkelt koncept men jäkligt effektivt, och precis som det låter. Mer eller mindre. Varje fredag släpper man mobilerna, eller rättare sagt apparna. Ringa och messa är okej. Facebook, Hemnet, Pinterest och alla andra appar och spel är inte okej. Låter enkelt men de första gångerna kickar vanan in flera gånger. Och då blir det påföljder. Eller straff om man så vill. Indragen mobil resten av dagen. Inga samtal. Inga mess. Ingenting. Klarar man inte det blir påföljden dessutom en helt mobilfri lördag. Då börjar det bli jobbigt. Fråga min sambo. Hon lider av FOMO. Fear of missing out. Vid ett tillfälle klarade hon inte mobilfri fredag speciellt bra, så det blev en påföljande mobilfri lördag. Det är ingen hemligt att jag tycker det är kul att skoja lite med henne, om det mesta. Gömma hennes bil till exempel. Eller skrämma henne när hon kommer hem med ett nedsläckt hus och klassisk musik på högsta volym i alla högtalare. Listan kan göras lång. Men den här lördagen när hon inte ens fick titta på telefonen så kliade det ganska mycket i hennes fingrar. För att göra det lite extra jobbigt uppmanade jag alla hennes kompisar på facebook att ringa och messa henne under dagen. Eftersom hon var helt ovetande om mitt facebookinlägg så förstod hon inte alls varför det plingade så extremt mycket den dagen. Bra träning för henne. Extremt roligt för mig.
Det var också i följden av detta som jag fick en app-idé. En app som låser hela telefonen från alla appar och spel, förutom möjligheten att ringa eller messa. Man ställer in ett ett lås för valfritt antal timmar, och sen går det bara att ringa eller messa. Inget annat. Inte ens kameran ska gå att använda. ”Make my mobile dumb again” borde appen heta. Kan vara en av världens sorgligaste app-ideér, men jag skulle på allvar använda den. Alternativt så får jag bli mer analog och bara lära mig att lägga mobilen i en korg när jag kommer hem, och låta den ligga där. För vem vill att sina barns barndomsminnen av en själv ska bestå av ett konstant mobilanvändande.
/ Johannes
