Innan jag sadlade om till Art Director hade jag en karriär inom restaurangbranschen. Som utbildad servitris arbetade jag på krogar runt om i Värmland. Många hammaröbor träffade jag på Näckrosen nere i Lillängshamnen redan på 90-talet. Senare även på Woodhall Inn, puben som pizzeria Capri öppnade. Min bartenderutbildning med Olle Ferm hade jag inte så stor nytta av just där. Men det finns många historier att berätta. Till exempel Kungen i baren, en kille som trodde sig äga stället och var allmänt dryg och otrevlig som ofta hängde där. Till slut ruttnade jag på hans dryga beteende och frågade honom om han visste vad en tjej säger efter riktigt bra sex. Nej, svarade han och trodde säkert att det var en rolig vits jag skulle leverera. Mitt svar ”Nej, jag tänkte väl det” fick skruv, och efter det var han betydligt mildare i sin framtoning.
En gång fick en överförfriskad man för sig att han vill se min bara överkropp, och erbjöd mig pengar för att ta av mig skjortan. Efter mycket tjat gick jag med på det, men först efter att ha varit in i omklädningsrummet och slängt på mig en t-shirt under skjortan. Pengarna fick jag, ackompanjerat av hans vänners jubel…
Det var även när jag jobbade på Capri som jag valde att fasta en vecka. Att servera nybakade pizzor under fasta är inte att rekommendera. Ett test av karaktären som jag faktiskt klarade.
På Kavaljeren Apertin spökade det och man ville inte vara kvar själv där på natten. Det kunde till exempel ringa i interntelefonen utan att gäster fanns inbokade. Vid ett tillfälle hade polisen konferens på CCC och en i servisen kom till jobbet hög som ett hus. Snacka om att välja fel tillfälle…
I Branäs åkte vi i pulkabacken med Svenne Rubins efter avslutat pass, och jag har på Björnidet i Torsby serverat Nattsuddarna Björn Wallde och Svante Grundberg, som betedde sig precis som på tv.
