Text: ANDERS VON WACHENFELDT Foto: HÅKAN
Det är inte bara kvällarna som kommer tidigare och tidigare och blir mörkare och mörkare. Läget ute i världen är på många ställen mörkare än mörk. Men livet för Hammaröborna är i alla fall ljusare än för de flesta. Ni bor i landets tryggaste kommun.
Som kommunpolis arbetar jag mycket med att ni ska ha en trygg och säker plats att bo på. Senare i kväll ska jag tillsammans med fältarbetarna och ett tiotal ungdomar gå en trygghetsvandring. Vi utgår från Mörmo Gård där vi börjar med en kort information och går sedan mot Mörmoskolan. Där får ungdomarna
själva berätta vad och var de upplever otrygghet. Det kan bero på dålig belysning, buskage som känns hotande med mera. Ska bli intressant att lyssna in vad de har att komma med. Sen är det i de flesta fall upp till kommunen och åtgärda eventuella brister. Faktum är att det kom en ny lag 1 juli i år som ger kommunerna större ansvar för det lokala brottsförebyggande arbetet.
Arbetet med att få till en trygg till-varo tar aldrig slut och vi inom polisen gör vad vi kan för att samhället där ni vistas ska kännas så tryggt som möjligt. Vi har två poliser som går under namnet Trygghetsgruppen, eller patrullen, som arbetar trygghetsskapande. Deras jobb är lite varierande och de finns där de behövs bäst för stunden inom hela lokalpolisområdet. De patrullerar till fots eller är ute med vår husbil och de gör exempelvis trafik- och krogkontroller. Jag vet att deras jobb gör nytta.
När det gäller medborgarlöftet för Karlstad kommun har polisen kommit i gång med förebyggande arbete när det gäller våld i nära relationer. Här går vi runt och knackar dörr för att ge information. Det kan vara så att vi fått in tips eller så jobbar vi område för område. Vi är alltid noga med att presentera oss och tala om syftet varför vi är där. Det här jobbet har inte kommit till Hammarö än och arbetet är för närvarande ett pilotprojekt.
Vi har redan haft en släng med snö och halka. Det hindrar dock inte mig från att fortsätta träna. Så länge det inte är midjehögt med snö så åker löparskorna på. Reflexerna glömmer jag aldrig, det är viktigt att synas i mörkret. Och tänk vad fort det gick att få till detta med träningen så att det blev ett dagligt måste. Heja mig!
