Nej, jag har inte suttit bänkad och tittat på OS dag och natt under veckorna som gått. Men självklart har jag hängt med och tittat på utvalda sändningar. Och dagens sammanfattningar. Dessa har man inte kunnat undgå. Och vilket resultat den svenska OS-truppen presterade. Jag är mäkta imponerad. Vilka prestationer! Men jag tycker synd om de som tävlar i sporter där de åker ut på en gång om de förlorar sin första match. Det borde vara någon form av gruppspel för samtliga idrortter. Tänk att träna hårt i flera år med siktet inställt på en OS-medalj. Så, efter kanske någon minut är man borta ur leken. För att man var nervös, det var för varmt eller vad det nu kan vara. Nej, ge dessa atleter mer än en chans, det är de värda. Visserligen kan idrotten vara grym ibland. Det fick de svenska fotbolls-
damerna känna på. De hade inte turen på sin sida denna gång. Det får vi hoppas att de har vid
nästa OS om tre år. Jag tror de är rätt revansch-sugna.
Säkert har du din egen favorit bland alla idrottarna som var med och bar fram de blågula färg-erna. För mig är lagguldet i banhoppningen det som ligger mig varmast om hjärtat. Vilken rysare hela finalen var. Laget var ju helt outstanding. Vilka ryttare! Vilka hästar!
Den dagen när jag kom till stallet och möttes av en gnäggning från min häst insåg jag med ens att man inte behöver delta i något SM, EM, VM eller OS för att vara en stjärna. För en stjärna det är precis vad hon är. Bara för att hon är som hon är.
