Text: Jonathan
Jag har åkt vägen mängder av gånger. Förbi Lövnäs, ner i dalgången och upp vid fälten strax före Larbergs gård. Sedan har jag alltid tagit höger i nästa korsning. Ut mot Rud och Hammarös östra sida.
Marianne Karlén har åkt samma väg under hela sitt liv, men har alltid svängt vänster i korsningen. Efter hundra meter ligger hennes älskade familjegård där hon alltid har bott. Östanås gård byggdes i början av nittonhundratalet av Mariannes morfars föräldrar och kom att bli en central punkt i familjens historia. Morföräldrarna bodde på bottenvåningen och Mariannes föräldrar en trappa upp. Östanås gård kom att bli ett ställe hon aldrig ville lämna.
– När min mormor och morfar gick bort började mina föräldrar prata om att sälja gården och flytta någon annanstans. Men det fick de inte. Jag skulle bo kvar till varje pris, säger Marianne. Men jag fick vänta några år med att ta över Östanås. När jag var tjugoett var det dags. Då blev gården min.
Att Östanås gård skulle bli vad den är idag var inte helt klart från början. Men Marianne visste vad hon hade inom sig. Hon var en hästtjej med ett stort intresse för att driva en gård. Mormor hade alltid påtat i gårdens odlingar så den ådran fanns också på plats. Att Östanås gård skulle komma att bli en plats för gemenskap var heller inte oväntat.
– Mina föräldrars kompisar, mina och mina barns kompisar, det har alltid varit mycket folk i rörelse på Östanås, säger Marianne. Det stora har dock varit att arbeta med djur, framförallt med hästar. Det har alltid varit det som har gett mig mest tillbaka.
Att driva en gård med allt vad det innebär kräver mycket men passar Mariannes personlighet perfekt. Vägen till att forma gården till vad den är idag har kanske inte varit spikrak i praktiken men inom sig har alltid Marianne haft en kompassnål som pekat hyfsat rakt. Som så många andra fick Marianne en tid i vanliga yrkeslivet, en tid då framtida planer kunde gro allt mer. Pappan var chef på sulfitfabriken på Skoghallsverken och även om Marianne alltid sa att hon inte skulle hamna där så blev det så till slut. Under tiden fanns det alltid någon form av projekt som pågick hemma på gården. Att släppa lantlivet helt var aldrig ett alternativ.
– Under min föräldraledighet drev jag champinjonodling och vi höll på med hästarna hela tiden. Både ridning, trav och avel var ett stort intresse, säger Marianne.
Efter många olika positioner i den stora organisationen slutade hon 2013. Tjugotre år efter första anställningsdagen. År som gett henne stor erfarenhet.
– Jag har haft många olika arbetsuppgifter på Skoghallsverken. Jag var med i projektet kring KM8, jag var chef för kartonglabbet och senare ansvarig för verksamhetsutveckling samt skydd och säkerhet på bruket, berättar Marianne. Jag är en person som blir väldigt engagerad men när jag kände att företagets riktning inte stämde överens med mina värderingar var det dags att hoppa av. Jag trivdes väldigt bra på Skoghallsverken och under den tiden låg mina planer för gården lite på sparlåga.
Drömmarna om Östanås gård plockades dock enkelt fram igen och arbetet med att öppna upp gården till att bli en plats för andra tog fart.
– Jag var själv sjukskriven länge för det som kallas utbrändhet och kände att om de sysslorna som jag själv använde för att skapa rutiner och lugn hjälpte mig så kan det säkert hjälpa andra.
Idag är Östanås gård kopplad till konceptet Grön Arena. Grön Arena är ett tjugofemårigt statligt sanktionerat koncept som kommer ifrån Norge där det heter Inn på tunet. Gårdarna inom Grön Arena arbetar inom skola, social omsorg och hälsa. I Sverige är det Hushållningsssällskapet som håller i trådarna och konceptet finns på nationell nivå.
– Gårdarna inom Grön Arena får vända sig till den målgrupp de vill inom de tre kriterierna. Vi utgår inte från någon speciell funktionsvariation utan vi vänder oss till personer som skulle må bra av att vara här hos oss, säger Marianne. Ofta personer med speciella behov. Vi har haft besökare inom asperger, autism-spektrat, epilepsi, ad-hd och bipolär sjukdom men även personer med utmattningssyndrom. Bakgrunden spelar inte så stor roll utan det viktiga är att det känns meningsfullt för den personen som kommer till oss.
Att hitta samarbetslösningar med kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling är inte alltid så lätt. Gemensamt för de beslutsfattare som nyttjar tjänsterna på Östanås gård är dock tydligt. Verksamheten behövs och gör nytta på individnivå.
– Idag har vi avtal med Kils kommun, dialog med Hammarö Kommun och vi har även ett samarbete med Arbetsförmedlingen/Försäkringskassan. Det här är jättesvårt att få att fungera då det bygger på individuell anpassning och idag ska allt vara likriktat. Passar man inte in i det flödet så har man ingen plats. Det gäller även för personer med funktionsvariationer som har hjälp i kommunal omsorg. Det passar inte heller alla. Här på Östanås är vi små grupper och det passar personer som exempelvis inte orkar med många människor samtidigt. På en gård finns det alltid väldigt mycket sysslor att göra och vi har stora ytor. Vi försöker skapa en trivsel och anpassar sysslorna efter vad man är intresserad av, förklarar Marianne.
Bara att blicka ut över ängarna som sträcker sig ända ned till Larbergssjön inger ett kroppsligt lugn. Vi går förbi ardennerhästarna Julle och Mirma och passerar snickarverkstaden där ständiga renoveringsprojekt finns framme. I stallet finns sadelkammaren som under vintertid innehåller en hel del arbete.
– Att smörja remmar är perfekt sysselsättning när utomhusaktiviteterna blir färre, berättar Marianne. I pysselrummet har vi också börjat dekorera de äggkartonger vi ska ha när hönsen börjar producera ordentligt.
Runt hörnet voffar hundarna Boris och Morrgan glatt när vi går förbi. Även de har en viktig del i rekreationsarbetet på Östanås gård.
– Hundar behöver rastas och under promenader eller enklare sysslor så öppnas det ofta upp samtal med de besökare vi har. En enkel hundpromenad kan göra mer nytta än annan verksamhet. Närhet till djur har ofta den inverkan på oss människor, säger Marianne. Vi som arbetar med Grön Arena är inga pedagoger och har ingen medicinsk bakgrund. Det vi är bra på är djur, natur, odlingar och hur en gård sköts. Jag vill ju dock påstå att vi har en värdegrund som bygger på medmänsklighet. Vi vill ju öppna våra gårdar för gemenskap. Det står vi för.
De personer som kommer till oss har oftast allt det andra runt omkring sig och vi ser oss som ett komplement till de redan befintliga insatserna. Vi utger oss inte för att vara en rehabiliteringsplats utan här kan man få prova på om det fungerar med att ansvara för enklare uppgifter. Om man exempelvis har varit långtidssjukskriven kan det betyda mycket att få rutiner i vardagen och komma upp ur sängen till något. Klarar man av en timme eller två? Vi kan vara en anhalt mellan sjukskrivning och arbetsprövning eller praktik.
Vi fortsätter förbi de imponerande odlingarna, kaninburen, hästarnas paddock och grillplatsen med den intilliggande fiskdammen. Inne i själva huset finns en rustik miljö och bottenvåningen används också i gårdens verksamhet. Matlagning och fika är naturliga delar. Katten Sune visar snabbt ett stort intresse och bidrar med att bara vara tillgänglig för lite klappande.
Även om Marianne trivs med den verksamhet som bedrivs på Östanås idag behöver vissa delar utvecklas och kompletteras. Att slippa mycket av den administrativa delen det innebär att hålla igång verksamheten står högt på önskelistan.
– Vi ser att det är svårt att få lönsamhet i det här. Vi ska påbörja vårt tredje år här och behöver ställa om lite i vårt arbete. Lägerverksamhet är något vi tittar på och som vi tycker verkar intressant. Att skapa en upplevelsegård där alla är välkomna vore fantastiskt roligt avslutar Marianne medan katten Sune spinner vidare i hennes knä.
