För 13 år sedan patrullerade två amerikanska poliser i Skoghalls centrum. Samma vecka uppfördes en konsthall som sedan brändes ner.
HammaröNytt har träffat mannen bakom det på sin tid omtalade konstprojektet; Jörgen Svensson.
I höst släpps en bok om projektet som gick under namnet ”Public Safety”.
– Det blir en samling texter om själva projektet men också bidrag från bland annat författaren Robert Åsbacka som skrev ”Kring torget i Skoghall”. Vi hoppas kunna släppa boken lagom till bokmässan i Göteborg, berättar Jörgen Svensson, född och uppvuxen på vår vackra ö och bosatt här fram till 19 års ålder.
– Efter det läste jag beteendevetenskap i tre år på universitetet. Sedan hade jag en massa olika jobb, jag ville studera på konstskola men behövde jobba ihop arbetsprover först.
Efter två år på det som numera heter Göteborgs konstskola följde totalt fem år på Valands konsthögskola. Året 1989 var studierna över.
– Jag kände då att det inte var inte min grej att jobba med galleri utställningar och träffa samma typ av människor (ja, faktiskt samma över hela världen, betonar han!) – som är den initierade konstpubliken. Jag var, och är, intresserad av att skapa konstnärliga upplevelser i folks vardag.
Fyra år senare – 1993 – var han tillbaka på födelseorten igen. Projektet hette ”Busslinje 993”.
– Bussen gick mellan Skoghall och en hållplats på Klarabergsgatan i Stockholm. Skoghallsborna fick sex timmar på sig i Stockholm, och Stockholmarna fick lov att stanna en vecka i Skoghall. Jag samarbetade bland annat med socialen, kyrkan och facken på pappersbruket och fick via dem namn på möjliga resenärer. Jag ville nå dem som aldrig varit i Stockholm eller som av olika skäl inte hade möjlighet att resa så mycket
Sju år senare, år 2000, var det åter dags för Jörgen Svensson att återvända hem.
– Jag bodde i San Fransisco då, och hade länge haft längtan att få jobba med ett helt samhälle. Men för att det ska fungera måste man ha förtroende på orten. Leif Bergman, som var kommunalråd då, (och för övrigt min gamla tennistränare) stod inför beslut om stora neddragningarna och ville därför inte att projektet skulle kosta kommunen så mycket pengar. Så jag lyckades få fram de mesta av pengarna på annat håll.
Reaktioner?
– Mycket och väldigt olika, de som protesterade mest högljutt var vissa lokala konstnärer. Men långt ifrån alla, Monica Eliasson fungerade nästan som personlig assistent till Alfredo Jaar som var en av konstnärerna. Och det blev ju en riksnyhet, vilket jag tror folk i Skoghall uppskattade.
Idag bor Jörgen Svensson utanför Göteborg. Men mycket tid spenderas på hemmaplan, inte minst på grund av en deltidstjänst på Värmlands museum. Och han umgås regelbundet med en handfull vänner från uppväxtåren.
– Jag är så glad över att få ha växt upp i Skoghall. Alla ungar gick högstadiet på Mörmon, så oavsett var man bodde fick vi fick växa upp tillsammans, det ger en viktig insikt som barn. Och disponenten körde en Bentley och disponentens fru stod på Kraves, det som numera är ICA, och frågade vad oxfilén kostade så alla kunde höra henne, säger han och ler åt minnena.
