Jag blev under slutet av förra året tvåbarnsfar. Tack. Sambon lyckades dessutom föda barn nummer två på samma dag som nummer ett. Det finns det i sig flera fördelar med. Och en fördel med att få barn runt jul är den första ledigheten. Tio pappadagar och ett antal röda dagar medförde en ganska lång ledighet för mig tillsammans med sambon och barnen. En mysig tid att vara lediga tillsammans, och en bra möjlighet att hitta på aktiviteter. Diverse lekparker är besökta, så även ishallen med försök att lära dottern åka skridskor. Och nu efter årsskiftet gjorde jag dessutom mitt första besök på Sätterstrands badhus. Inte så att det är första gången jag badar sen vi flyttade ut hit. Men jag har varit mitt barndomsbadhus i Deje trogen. Två bassänger och ett bubbelbad. Lagom stort. Trevlig personal. Och inte så mycket folk som i Karlstad. Jag är mer eller mindre uppväxt i Deje simhall. Älskade att bada när jag var yngre. Hade jag satsat på simningen så hade jag troligtvis simmat in ett par OS-guld. Men jag satsade på fotboll istället. Där hände inget.
Jag hade nog inte riktigt blivit tonåring. Men, där stod jag iallafall, längst fram i kön klockan 16.00 varje dag i Dejes simhall. Två timmars hoppande, skvättande, skrattande och dykande väntade. Sen var det stopp. Målsmans sällskap efter kl. 18 betydde att det var två timmar som gällde för mig på den tiden. Eller lagom tills att jag hade mormorsfingrar som var så skrumpna att jag inte hade kunnat öppna min nuvarande mobil om den fanns på den tiden.
Men nu var det alltså dags att inviga Sätterstrand för min del. Pappa och dottertid. Och jag gjorde ett par reflektioner om mig själv under besöket. Min första reflektion var att jag har gått och blivit praktisk. Jag gillar fortfarande att bada, absolut, men med barn är det inte riktigt samma sak. När vi kom ut i själva badhuset märkte jag till exempel att jag hade en väska med mig ut. När jag var liten hade jag i bästa fall med en handduk, men nu hade jag med en hel väska. Med ombyten, handdukar, dricksvatten, mobil, pengar och en massa andra saker. Gud förbjude om jag skulle ha glömt något i omklädningsrummet! Då hade jag (ett) tvingats gå upp ut vattnet och bli kall och (två) blött ner allt som kunde tänkas finnas kvar i skåpet.
Duscha. Det var ett nödvändigt ont innan och efter badet förr, nu är det det som jag ser fram emot mest. Att själv kunna reglera vattentemperaturen. Oslagbart. Ludd på duschgolvet däremot, inte lika oslagbart. Det är inte så att jag inte tänker på att andra faktisk har gått på golvet. Med tofflor eller utan, jag förstår det. Men synen av ludd på golvet som suttit på andras fötter och marinerat? Avskyvärt.
En sak jag gillar med badhus är möjligheten att ligga under vattenytan, sträcka ut sig och hålla andan. Tyvärr ser det mest konstigt ut nu när man är vuxen. Folk tror man är död, eller bara dum i huvudet. Det har jag alltså av förklarliga skäl slutat med.
Sen ska man fika. Tro mig, jag älskar att fika. En handfull kakor är bland det bästa jag vet. Men att fika i ett badhus är inte bra. Det finns inget naturligt sätt att sitta i badbyxor och dricka en kaffe och äta en kaka. Badrock går bort, och man kan inte hänga handduken runt sig för då är den blöt sen till efter duschen. Lika bra att hoppa fikat.
Och duschen efteråt. Värmen, och eftersvetten som kommer. Det i kombination med att klä på sig själv och en trotsig treåring som minsann inte ska ha varken tröja eller strumpor på sig. Förstår henne i och för sig. Jag hade också velat skippa det. Men det är inte lika charmigt när en 34-åring går ut på parkeringen i bara byxor, en strumpa och en uppknäppt jacka i början av januari.
Men jäklar så kul vi hade tillsammans i badhuset. En och en halv timmes hoppande, skvättande, skrattande och dykande. Tillsammans med bara ett dussin andra. Besöket var absolut värt varenda minut. Men badhuset är helt klart för litet för en kommun i den här storleken. Om det ändå funnits ett lite större badhus kanske man kunde ge upp simhallarna i kranskommunerna framöver.
// Johannes
