Juli månads krönika
Text: David Räfting
Putte i parken är precis över och jag lider fortfarande, två dagar efter, av eftersviterna av för mycket Cava-drickande! Men det får det vara värt. Putte i parken är en fantastisk musikfestival som ordnas av Karlstad kommun och lockar tusentals av besökare som är taggade på att se alla duktiga artister. Jag tycker också att det är väldigt roligt att titta på uppträdandena men det finns framförallt en annan sak som lockar mig till att besöka detta evenemang. Maten. DET FINNS ETT HELT OMRÅDE MED BARA MAT! Det är ju fantastiskt!
Jag vet inte hur många timmar jag spenderade bland food-trucksen, skridandes mellan viltkebaben, langosen och churrosen. För er som inte vet vad churros är så är det friterad vetedeg som man ringlar choklad över. Alltså en liten bit av himlen samlad i en pappstrut.
Självklart lyssnade jag lite på musiken, John de Sohn på fredagen var fantastisk. Men i jämförelse med langosen var han inget. Brödet var delikat, toppat med creme fraiche, räkor och kaviar. Det var min lyckligaste stund i livet när jag fick äta denna juvel till maträtt.
Lördagen var sista dagen och jag vill bara berätta att det var jag som på ett väldigt graciöst sätt avslutade årets festival. Jag vet att ni vill veta hur. Jag är här för att berätta, ni kan vara lugna. Jag står framför stället där man kan köpa pizzaslicear, när jag hör en bekant röst som ropar ”David, du måste gå nu, du är sist kvar i hela parken” det var en bekant som jobbar som ordingsvakt som ropade. ”Jag springer ut om 30 sekuder” svarar jag. Jag får mina pizza-slicear, ser mig omkring. Jag är den enda festivalbesökaren kvar på området. Med en pizzabit i varje hand dans-springer jag ut ur parken, grindarna stängs, applåderna ekar. Jag bugar. Putte i parken är över för i år.
Obs! Det där med applåderna behöver inte nödvändigtvis vara sant. Men det är så jag vill minnas det så då tänker jag göra det.
Mätta hälsningar
/David
Foto: Christine
