Servitrisen som blev sjuksköterska

– Inga-Lill Gunnarsson går i pension efter ett liv fyllt av omtanke, respekt och ett genuint intresse för människor.

Text: JONATHAN Foto: CHRISTINE

Restaurangbranschen och vårdyrket har många beröringspunkter. Centralt är mötet med människor, förklarar Inga-Lill Gunnarsson.

Varför Inga-Lill Gunnarsson valde att bli sjuksköterska har hon inget direkt svar på. Hon hade aldrig satt sin fot inom vården när hon började sin utbildning. Vi trilskas lite innan hon finner en anledning som inte så lite hänger ihop med sitt yrkesval.

– Min pappa var en god person, förklarar Inga-Lill. Han såg alltid något gott i alla människor och välkomnade alla in i sitt liv. Vare sig rasism eller folks olikheter fanns i hans värld.

Se där. En krok att fortsätta på. Inga-Lill Gunnarsson fick alltså goda värderingar hem-ifrån redan som litet barn. Det är ingen överraskning att föräldrars uppförande och resonemang kring värderingar smittar av sig på barnen. Barn gör ju som bekant som föräldrarna gör.

– När jag var ung hade jag kompisar som hamnat lite på avvägar, säger Inga-Lill. Några hade missbruksproblem eller hamnat på kant på annat sätt. De var sådana som andra föräldrar troligtvis hade fått spader på. Min pappa bjöd dem på kaffe och behandlade dem med respekt. Så visst fick jag en god grund att stå på hemifrån. Han var klok, min pappa.

Att visa sina patienter respekt och dessutom vara en god lyssnare är egenskaper Inga-Lill har haft stor nytta av i sitt jobb som sjuksköterska på Skoghalls vårdcentral. En plats alla, oavsett socialt skikt, behöver besöka ibland. Hon har under alla sina år lärt sig vad som fungerar bra i mötet med patienter.

– Arbetet på en vårdcentral är väldigt tacksamt, säger Inga-Lill. Vi lär känna våra patienter och det är en stor fördel jämfört med ett stort sjukhus. Här finner vi genvägar och personliga anpassningar snabbare än i en stor organisation. Vi vet oftast hur vi på bästa sätt ska ge en patient den bästa vården. Alla har sina personliga egenskaper och känner man till dem så blir allt så mycket enklare.

1974 stegade Inga-Lill Gunnarsson ut på vårdskolans trappa som nybakad sjuksköterska och därmed började ett yrkesliv inom vården. Men tro inte att Inga-Lill bara har rört sig i Landstingskorridorer. Även restaurangbranschen har fått en slev av Inga-Lills yrkesverksamma år.

– När jag var barn hade vi en sommarstuga vid Edsgatan och det var inte långt till värdshuset, säger Inga-Lill. Så från fjorton års ålder jobbade jag extra där som allt i allo. På ett värdshus möter man också många människor så jag började tidigt med att bli bra på att hantera olika sorters människor. Det gav mig mycket att vara där.

Och där blev Inga-Lill kvar länge, främst för att det var ett fantastiskt roligt extrajobb. Men när dåvarande ägaren avled öppnade sig en chans att arbeta på heltid.

– Jag hade arbetat nattskift inom vården länge och var faktiskt väldigt trött på det, säger Inga-Lill. Jag tog tjänstledigt och var på värdshuset i ett år.

När sjukhemmet på Skoghall byggdes 1984 så lämnade Inga-Lill serveringen helt. Med en man från Hammarö som längtade hem så var det dags för förändringar. Efter jobb i Filipstad och hus i Ulvsby hamnade Inga-Lill med familj på Skoghall. Sjukhemmet låg i anslutning till dagens vårdcentral och var ett hem där gamla multisjuka patienter med behov av vård dygnet runt hamnade. Lite som ett gammaldags sjukhus.

– På den tiden fanns det sjukhus, ålderdomshem och sjukhem, förklarar Inga-Lill. Sjukhemmen var i Landstingets regi medan de andra var kommunala. Jag jobbade natt i flera år tills jag kände att det fick vara nog. Då gick jag över till en pooltjänst som verkade mellan de tre olika vårdinrättningarna.

1990 utbildade sig Inga-Lill till distriktssköterska och när Ädel-reformen genomfördes 1992 blev i princip all hemsjukvård kommunal och vårdcentralen en central punkt i det navet. Där kom Inga-Lill att bli kvar till nutid och med enbart goda erfarenheter trots att arbetet idag skiljer sig enormt från förr.

– Det går inte att jämföra jobbet som sjuksköterska idag med hur det såg ut när jag började, förklarar Inga-Lill. Patientdokumentation tar mycket tid och dessutom får vi fler patienter idag. Många som tidigare hamnade på sjukhus kommer till oss inom primärvården istället. Jag tycker visserligen det är bra, men det ökar vår arbetsbelastning helt klart. Jag och mina kollegor har läst ett antal högskolepoäng för att kunna ta om hand patienter med exempelvis kol, diabetes och hjärtsvikt. Kraven är betydligt högre idag och vårt ansvarsområde vidgas hela tiden.

Och exakt där berör Inga-Lill en del av problematiken med att rekrytera personal till vården. Arbetet är tuffare. Kraven hö-gre. Många yngre upplever att det berömda livspusslet är svårt att få ihop. Lägg därtill familj, studier, gymbesök och husköp och vem som helst förstår stressen hos de yngre generationerna.

– Den psykiska ohälsan breder ut sig, säger Inga-Lill. Inte sällan är det de som presterar mest som mår sämst. Alla krav blir för mycket för många. Man orkar inte arbeta heltid helt enkelt. Vi har aldrig vikarier hos oss för det krävs att du känner till de interna rutiner för just den arbetsplatsen som du är på för att det ska fungera på ett bra sätt. Så som pensionär ska jag bli just det, en vikarie som går att använda.

Men trots att ansvaret har ökat för varje år så finns det en sak som hela tiden varit konstant.

– Skoghalls vårdcentral är en väldigt bra arbetsplats där alla strävar mot samma mål, säger Inga-Lill. Dessutom är mina kollegor de bästa man kan ha.

Men det är inte bara jobb som vikarie som kommer att ta upp Inga-Lill Gunnarssons tid som pensionär. Barnbarnet Tyra kommer att få mycket uppmärksamhet och likaså Inga-Lills engagemang i den lokala Röda Korset-organisationen. Den sistnämnda har mer att göra än någonsin. Både med behövande, och arbetet med att få så många som möjligt att ställa upp med sin tid för att hjälpa andra.

– Idag är folk livrädda för föreningsverksamhet, förklarar Inga-Lill. Vi försöker visa att det inte behöver bli så tidskrävande. Desto fler vi är som hjälps åt desto mindre börda blir det per person. Det är alltid bra att prova på i en mindre skala så att ens bidrag med tid inte framstår så oöverskådligt stort. Just nu arbetar vi med att få ned uppgifterna till konkreta exempel. Ja, det är inte bara bullbak inom Röda Korset idag utan mer projekt. Men är vi många som hjälper till behöver det inte vara så betungande. Det är många som behöver hjälp och stöd i vår kommun. Inte minst våra nya innevånare.

Bra kontakt med sina patienter har verkligen Inga-Lill.

Alltid på språng. Många telefonsamtal blir det med patienterna under en arbetsdag.

Jojje som snart kommer få spendera mer tid med en nybliven pensionär. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.