Text: ANNIKA Foto: CHRISTINE HOLM
Vi är nog väldigt många som har hört talas om Lars Andreasson. Mannen som kunde så mycket och hade så många historier att berätta. Med ett glasklart minne var han som ett levande uppslagsverk om livet och folket på Hammarö.
Lars var född i en långbarack vid bruket och flyttade därifrån ner till Lillängen. 1958 gifte han sig och flyttade in i det blåa höghuset som då var nybyggt och fick en lägenhet högst upp på elfte våningen. Där bodde han ända fram till sin död.
Under sin livstid hann Lars uträtta otroligt mycket. Han arbetade på bruket som målare i nästan 50 år, ofta målade han i bolagets lägenheter ute i samhället. Han var under 41 år aktiv brandman i Skoghalls brandkår och han satt med i styrelsen för både Folkets hus och Folkets park. Som om inte det vore nog var han även aktiv inom Hembygdsföreningen, Socialdemokraterna och Pappers avdelning 36, och jobbade under några år som biograf-maskinist på Wassén-biografen. Han var även medlem i revy-sällskapet Glada fyrar från 1939 fram till 1962. Han hann dessutom med att tidvis köra taxi, sitta i styrelsen för bo-stadsrättsföreningen Utsikten och vara kyrkopolitiker. Lägg sedan till att han skrev några jubileumsskrifter om brandkåren, Pappers avdelning 36 och om bostadsrättsföreningen Utsikten.
Lars hann med mycket under sin livstid. Allt går inte att nämna här. Men nu har hans röst tystnat, den sista sockerkakan han bakat har ätits upp och hans penna kommer inte att skriva några fler ord. Minnet av honom kommer att leva kvar länge.
På hammaronytt.se kan du läsa en längre artikel från 2013 om Lars Andreasson.
