Vad gör väl det om 100 år?

– Vi träffar Örjan Molander

Text: KRISTINA  Foto: HÅKAN

Guldsmedsmästaren Örjan Molander föddes i Stockholm, flyttade som åttaåring till Tynäs och bor nu i villa på Nolgård med fru och två döttrar. Och hund. 

Guldsmeden Gottfrid Westerlund kom från Västerbotten och startade Westerlunds guld 1920. Redan efter några år flyttade han från Karlstad och sålde butiken. Köparen hette Enok Asplund och var inte guldsmed. Enok ändrade namnet till G Westerlunds efterträdare och det namnet lever kvar än idag.    

   Dagens ägare är hammaröbon och guldsmedsmästaren Örjan Molander som föddes i Stockholm. Familjen flyttade runt en del då pappan som var läkare tog anställning på olika orter, tills familjen rotade sig på Tynäs. Då var Örjan åtta år. Efter skolgång på Hallersrud och Mörmoskolan började Örjan på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Gymnasievalet var inte självklart, men det blev till slut Humanistisk linje där det erbjöds mest teckning och minst matte. 

– Men jag visste ju egentligen inte alls vad jag skulle bli, berättar Örjan. 

Familjens vän och granne Olle drev Westerlunds guld i Karlstad. Efter moderns råd att med Olle diskutera sin framtid beslutade sig Örjan för att söka utbildning som guldsmed. Då fanns det endast en guldsmedsutbildning i Sverige, vilket var på gymnasienivå och fanns i Mjölby. Det fanns endast ett fåtal platser på utbildningen och oturligt nog försvann hans inskickade referensmaterial på posten och han blev inte antagen. Istället fick Örjan jobb i en radio- och tv-butik för att söka igen året därpå. Då blev han äntligen antagen, flytten gick till Mjölby och Örjan började gymnasiet en andra gång. För första gången under sin skoltid fanns förutsättningarna och motivationen. Eleverna fick tillgång till skolans lokaler utanför skoltid där det gavs möjlighet att jobba med det som Örjan kom att brinna för. Örjan hann med att göra sitt gesällprov under utbildningstiden och gick för första gången ur skolan med riktigt höga betyg.

Som färdig guldsmed reste han först jorden runt ett halvår innan han började jobba som guldsmed hos Olle. Efter några år fick han möjlighet att köpa butiken då Olle skulle gå i pension. 

– Jag hade ju inga pengar att köpa för så jag fick låna pengar av Olle så jag kunde köpa affären av honom, skrattar Örjan.

I samband med millennieskiftet blev butiksytan dubbelt så stor. Grannlokalen blev ledig och Örjan fick möjlighet att hyra även den. I samband med detta byggdes alltså butiken om. Nu börjar det bli dags att renovera, både för att det behövs och för fira att Westerlunds Guld firar 100 år i år. 

– Det blir väl förmodligen så att vi firar 101 istället. Vi vill ha ett firande där många kan delta och gärna kramas. Renoveringen är framflyttad något. Men att vi har funnits i 100 år ska firas rejält, säger Örjan.

Resan hit där Örjan är i dag har inte varit spikrak. Ett par inbrott i Smycka på Bergvik som Örjan också driver, och en riktig röra på Östra Torggatan har ställt till det. En anställds man stal guld under flera års tid innan det uppdagades. Mannen är nu dömd till två års fängelse för grov stöld. Av olika anledningar har inga försäkringar täckt förlusterna, men Örjan har på något sätt lyckats komma igen varje gång. 

   Men vi undrar såklart hur han orkat komma igen efter sådana smällar.

– Det hjälper ju inte att vara ledsen och gräva ner sig. Min fru brukar säga att jag är en ganska jämnmodig person som varken blir väldigt arg eller väldigt glad, så det kanske är därför jag kunnat gå vidare, småskrattar Örjan. 

Att få använda kundens eget guld och stenar, och av det göra ett smycke de drömt om, är vad guldsmedsmästaren Örjan gör helst.

– Jag är mycket mer smed än försäljare. Men just nu får jag vara båda delarna och är schemalagd för att stå i butikerna för första gången sedan 1988 när jag började här, berättar Örjan som alltså anpassat verksamheten på grund av Corona.

Tidigt 90-tal träffade Örjan sin fru Veronica på den tiden då det hängdes på Plaza och Café Artist. De bodde ihop i en lägenhet i Karlstad några år innan de byggde hus på Nolgård 2002 och flyttade in sex dagar innan första dottern Mira föddes. Husbygget gav blodad tand. 

– Efter några år fick vi möjlighet att köpa ett annat hus på Nolgård som låg bättre till. Vi styckade av tomten och byggde hus nummer två. Där vågade vi satsa lite mer och det blev mer som vi ville ha det, säger Örjan. 

   Från huset går en kanal in från Vänern och en liten pöl att ha båten förtöjd i.

– Vi har en riktigt låg amerikansk plastbåt från 1974 med en v8:a i så vi kan ta oss genom vägtrumman under Hammaröleden, berättar Örjan.

   En gammal Cheva och en BMW får Örjans uppmärksamhet på fritiden. På köpet har han försökt lärt sig svetsa. 

– Det är roligt att köra, och det är kul att meka också, men jag blir lite otålig och vill bara bli färdig, skrattar Örjan. 

   Att meka och köra gamla bilar och båtar är Örjans andningshål i vardagen. På vintern är det utförsåkning som gäller. Det händer att han hjälper till att ta hand om familjens hund. 

– Jag ville inte ha någon hund, men resten av familjen ville det. Det tjatades i flera år, så det blev en kompromiss och de köpte hund, skrattar Örjan. Rivmärken på dörrar och en massa hundår, nej, jag skulle egentligen klara mig bra utan hund – men vad gör väl det om 100 år? avslutar Örjan.