Regina Piscator växte upp med ena benet i Svenska kyrkan och det andra inom Missionsförbundet.
Men vägen till prästyrket var långt ifrån självklar, och ledde via arbete som reseledare, studie- och yrkesvägledare och arbetsförmedlare.
Regina Piscator har arbetat i Hammarö församling sedan år 2008, och som tillförordnad kyrkoherde sedan i somras.
– Jag trivs jättebra där jag är nu, ingen dag är den andra lik och jag får träffa många olika människor, berättar hon när vi träffas på församlingshemmet Hammars gård.
Uppväxten från elva års ålder skedde i Värmskog där pappa Jan var präst i Svenska kyrkan.
– Han började som pastor i Missionsförbundet och läste sedan till präst i Uppsala. Mamma var lärare och på hennes sida var man missionare. Jag tror att det är därför jag känner mig väldigt ekumenisk, jag känner igen mig och tycker om att samarbeta.
Ungdomsåren präglades givetvis av den kristna hemmiljön. Men bara till en viss gräns.
– Jag har alltid haft en väldigt trygg tro. Jag har känt mig buren trots livets olika skiften.
Direkt efter gymnasiestudierna flyttade hon till Stockholm för arbete på försäkringsbolaget Skandia.
– Men det var inte min grej, menar Regina som efter några få år sade upp sig och började arbeta som reseledare och platsansvarig i Grekland.
De fyra sommarsäsongerna kombinerades med resor.
– Det fanns ingen strategi, bara för att det var roligt. Att vara reseledare är världens bästa jobb, du kastas in i verkligheten och får jobba nära människor och med allt som kan hända på en semester.
Resandet upphörde dock plötsligt.
– Min dåvarande make dog. Jag packade väskan och reste hem direkt.
Tillbaka i Stockholm följde sedan studier till studie- och yrkesvägledare.
– Samtidigt läste jag lite teologi vid sidan av, mest för att det var kul.
Under några års tid arbetade Regina på skola och på arbetsförmedling. Men till slut tog hon beslutet att läsa till präst. I januari 2007 prästvigdes hon i domkyrkan i Karlstad och blev placerad i Hammarö församling som pastorsadjunkt, en form av grundläggande tjänstgöring under ett år.
– Året därpå blev en tjänst som kommunister ledig, och den sökte jag.
– En mer fantastisk arbetsplats finns inte. På Hammarö kyrka har vi fullt med förfrågningar på bröllop, dop och begravningar. Och Skoghalls kyrka är otroligt vacker och fantastisk för musik.
Idag är Regina hemmastadd på Hammarö med en familj bestående av maken Peter (för övrigt präst även han, i Forshaga-Munkfors församling) och tre barn; nio, sex samt två och ett halvt år gamla.
– Vi har hund också så det blir en del långpromenader. Men den mesta av fritiden går till familjen. Jag skulle exempelvis gärna vilja rida mer, jag får ofta nöja mig med att följa med dottern till stallet.
