Utanför fönstret är det en kall vårvinterdag. Solen gör så gott den kan för att tränga igenom de tunna molnen. Den lyckas ibland. Den hoppingivande våren är på ingång och man känner att den stela vinterkroppen fylls av liv igen. Den vanligtvis stora glädjen inför den kommande värmen och de längre ljusare dagarna känns långt borta. I stället är det med tungt hjärta jag ser den här våren komma. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att det som utspelar sig i Ukraina skulle ske i vår moderna tid. Det är så ofattbart. Så mycket ondska som detta land får utstå. Varför?
Jag är lyckligt lottad som bor här på Hammarö i landet Sverige. Kriget för oss här på ön är för dagen långt borta, men ändå så nära, så nära. Jag kan sköta mina vardagliga sysslor utan att vara rädd för att få en bomb i huvudet. Men det är, som sagt, idag det. Vad morgondagen har med sig vet jag inte. Det jag vet helt säkert är att det nu gäller för dig och mig att vi gör allt vad vi kan för att hjälpa dessa människor som är på flykt. Öppna plånboken och skänk en slant till någon av hjälporganisationerna. Varenda krona kommer att behövas. Det finns allt för många hål att stoppa dem i. Men framför allt, öppna ditt hjärta och kanske till och med din dörr. Helst på vid gavel. Det kanske finns någon som behöver få komma in. Vem vet, imorgon kan det vara du eller jag som behöver den där öppna dörren. Vi får hoppas att det inte blir så. Men med så mycket ondska som några av världens ledare visar så vet man aldrig. Vi får hoppas att fredens klockor snart klämtar för alla de länder som idag befinner sig i krig.
// Annika
DIN HJÄLP BEHÖVS! Swisha till 900 80 79 Ange ”Värmland”
