Att försöka sammanfatta 70 år av föreningshistoria ställer vissa krav.
HammaröNytt tog hjälp av en grundare och en veteran.
Året var 1946 och Arne Sivertsson hade just avslutat en lovande karriär som cyklist och flyttat hem till Värmland.
– Min egen satsning blev inte som jag hade tänkt mig. Jag kom i kontakt med Olle Holmén som då körde för Karlstad, och tillsammans med bland annat Karl-Erik Jansson och Valfrid Holmén satte vi oss och ner och diskuterade, och på den vägen är det, berättar Arne som idag är 92 år gammal.
– Karl-Erik och hans bror Olle jobbade båda på kontoret på fabriken, så de skötte om allt det skriftliga. Vi andra var aktiva cyklister. Det är bara jag och Karl-Erik som är kvar nu.
Verksamheten startades upp i en källarlokal på Solgatan. Kring 1970 fick klubben ta över mer ändamålsenliga lokaler i ett före detta kontor med tillhörande omklädnings- och lunchrum som tidigare används vid det gamla vedspelet, beläget intill de före detta gymnasielokalerna och nuvarande Industrileden.
– Bolaget skänkte själva huset, men vi äger tyvärr inte marken, den övergick i kommunal ägo efter att Uddeholmsbolaget och Billerud gått samman. Det innebär att huset står på ofri grund vilket inte är optimalt för oss, menar klubbens nuvarande ordförande Johnny Jern som för övrigt är barnbarn till klubbens förste ordförande Walfrid Holmén.
Johnnys egen karriär som cyklist tog ände redan i 14-årsåldern.
– Jag körde ett DM dyngförkyld, och det skulle jag aldrig ha gjort. Efteråt gick jag till Sven i backen (doktor Dahlstedt) som hade mottagning ungefär där det gamla renseriet låg. Det tog flera år för mig att bli helt frisk igen. Troligen hade jag hjärtsäcksinflammation, men vid det laget hade jag helt lagt av med cykel, berättar Johnny.
Under 1950-talet kom klubbens första tävlingsframgångar i form av bland annat ett svensk juniormästerskap i lag på 50 km tempo med trion Bertil Johansson, Alf Appel och Nils Hedlund. I början av 1960-talet utmärkte sig bland annat Per-Åke ”Krax” Fauhlér.
– Han var anställd på Uddeholmsbolaget men samtidigt med i landslaget, så han jobbade nog inte värst mycket där under cykelsäsongen. På den tiden stöttade bolaget klubben otroligt mycket, berättar Johnny Jern.
Skoghalls cykelklubb blev så småningom en arrangörsförening av rang. Premiäråret för klubbens första tävling ”Skoghallspropagandan”skedde 1947. Tävlingen döptes och stöptes sedermera om till Hammarörundan som levde vidare i många, många år.
– Vi körde också mindre tävlingar. Jag minns bland annat att vi körde på kolstybben på Lunnevi. Owe Adamsson, en av de stora namnen på 1960-talet var med ett år. Han vann strax före ”Krax”, minns Johnny.
Två gånger; åren 1964 och 1995, fick klubben förtroendet att arrangera svenska mästerskap.
– Jag minns väl vårt första SM. Det var jättepopulärt, massvis med folk stod och tittade och hela eliten var här, minns Arne Sivertsson som pausade sitt engagemang i föreningen i samband med att jobbet och familjen tog tid sin beskärda tid.
– Men jag tog upp cyklingen igen som senior. Det tror det blev nio-tio segrar på raken i Hammarörundan innan jag lade av helt.
Under 1970-talet dominerade åkare som Hardy Görgensen, Tord Philipsson, Stig Jern, Thomas Thomasson och Per Ove Carlsson. Bland en mängd framstående kvinnliga åkare under åren kan nämnas Pia Prim, Kristina Ranudd och Anette Carlén. Och på senare år; Tobias Lergård, Petter Renäng, Richard Karlsson, Örjan Gustavsson, Jonas Emanuelsson, Jonas Österling och Gustaf Larsson.
Kring millennieskiftet omformades Hammarörundan till dagens Tredagars, en tävling som dessvärre inte kommer att köras på hemmaplan i år.
– Det är självfallet lite synd men det har med säkerheten att göra. Istället kör vi i Fryksdalen, men tredagars kanske kommer tillbaka till Hammarö igen, menar Johnny.
Några exakta planer för hur klubben ska fira sitt 70-årsjubileum finns inte än.
– Just nu och under våren har vi fullt upp med våra egna tävlingar. Det får bli i höst efter cykelsäsongen i så fall.
Bildtext: ”Krax” gör en spurtseger i Skoghallspropaganden, någon gång på 1950-talet. De vita linjerna på Bruksgatan målades med en blandning av krita och tapetklister.
