Vi träffar Christer Sjögren

Hammarös kanske mest kände skönsångare har nyligen fyllt folkpensionär.

Men än har han mycket kvar att göra. Eller vad sägs om en countryplatta?

Projektet ligger än så länge på diskussionsstadiet med det danska skivbolag som Christer numera är knuten till.

– Vi ska träffas om några veckor, de kommer hit förresten, berättar Christer som efter ett liv på turné helst håller sig hemma på Tynäs.

Född och uppvuxen i Hagfors tog han sina första steg inom musiken i poporkestern Jupiters.

– Jag spelade bara orgel i början. Det var först efter att jag sjungit några Gunnar Wiklund-låtar som jag fick uppskattning för min röst.

Via en egenfinansierad singel på skivbolaget Dollar Records i Huddinge provade orkestern in på Svensktoppen 1968, dock utan framgång. Däremot blev orkesterledaren i dansbandet Pelles tipsad om ”den unge sångaren från Hagfors”.

– Jag var 17 år gammal och jobbade på en bensinstation. Där fanns det inte några framtidsutsikter så jag tog jobbet i Pelles direkt.

18 år gammal flyttade han med flickvännen, sedermera hustrun Birgitta till Västergötland, Tio år senare ringde Jörgen Arnemar och erbjöds Christer jobbet som ny sångare i Vikingarna efter Stefan Borsch. Bandbytet innebar också flytt tillbaka till Värmland.

– Vi letade hus i hela Värmland, bland annat tittade vi på ett hus på Sikvägen på Hammar, men till slut bestämde vi oss för ett hus i Skattkärr, berättar han.

Här bodde familjen ända fram till mitten av 1990-talet. Flytten till Hammarö föranleddes av platsbrist för den stora fordonssamlingen.

– Jag trivdes i Skattkärr men huset var inte optimalt. Bilarna stod i ett hyrt garage på Lamberget men det var inte roligt att vara där. Jag hade långt gående planer på att bygga ett stort garage på tomten intill vårt, vi hann till och med att köpa granntomten, men jag blev övertalad att istället hitta en mer passande plats för både garaget och bilarna.

Efter ett idogt letande blev Christer tipsad om ett hus på Tynäs som tidigare ägts av den kände företagaren Billy Huzell.

– Det var hans barn som ville sälja huset om jag minns rätt. Det var egentligen inte huset som lockade utan mer läget. Men Birgitta var inte alls med noterna. Under visningen gick hon omkring såhär (med armarna i kors och uppdragna axlar) och verkligen signalerade att hon inte gillade stället. Men när vi kom ner till vattnet mjuknade hon lite.

Fastigheten bytte ägare i oktober 1995 och ett genomgripande byggarbetet tog sin början i januari följande år.

– I princip revs hela huset, tomten grävdes upp och stenar sprängdes bort. Det såg ut Beirut här. I samma veva spelade jag in en platta i Miami och sedan skulle jag vara med i Sound Of Music tillsammans med Carola. Jag fattar inte hur jag orkade. Jag trodde jag behövde vara med på alla byggmöten, men istället tog Birgitta över och klarade det bättre än vad jag någonsin skulle kunna ha gjort.

Huset ritades av arkitekten och konstnären Gunnar Eriksson. Men när strandhuset skulle byggas några år senare gick uppdraget till en arkitektbyrå i Karlstad.

– De föreslog en liten sjöbod med enkelt snedtak, men det var inte alls det jag ville ha. Så jag kröp till korset och tog kontakt med Gunnar som ritade ett nytt. Det kändes lite som att vara otrogen, men han var så väldigt artig och brydde sig inte alls om att jag inte kommit till honom först.

Utöver karriären med Vikingarna har Christer hunnit spela in såväl andliga sånger, Elvistolkningar, 60-talscovers som två melodifestivallåtar, julmusik och förra årets Sinatraplatta. Nyligen avslutades en serie konserter tillsammans med Sandviken Big Band. Och eventuellt återupptas samarbetet senare i år. Privat upptas tiden av barnbarnen som ofta kommer på besök.

– Jag är tacksam över att ha haft en så lång och framgångsrik karriär. Men vi får se hur längre jag fortsätter, jag hoppas någon säger åt mig att lägga av medan jag fortfarande är bra på det jag gör, säger Christer.

Till synes kan det verka som att karriären gått tuffat på utan hinder. Och i viss mån stämmer den bilden, menar Christer som dock har varit noga med lära av motgångarna.

– De två sista åren med Pelles var tuffa. Jag bokade bandet och fick ringa runt och be om jobb med många ”nej” och ”kanske, ring igen nästa vecka”. Jag är så otroligt glad över den erfarenheten.