Inga Rudström (född Andersson) föddes en höstdag år 1920 och växte upp i det då nybyggda bostadsområdet Rölon. Skolan låg tvärs över Bruksgatan.
– De första åren gick jag på Nyskolan, i det huset som Dancing Team har idag, berättar Inga som redan som 16-åring hade gjort sitt yrkesval till frisör.
– Jag har alltid älskat mitt yrke, förklarar Inga som fick lära sig grunderna hos en faster som hade salong i Deje.
Efter några praktikår i bland annat Storfors, Hagfors och Malung gick flyttlasset till Stockholm i början av 1940-talet. Efter några år flyttade Inga hem till Hammarö igen för att bilda familj. År 1944 föddes sonen Roland.
– Men hans pappa och jag skilde oss ganska tidigt, det fungerade inte.
1951 gifte Inga sig med Sune som hon sedan levde tillsammans ända fram till 2002 då han gick bort.
År 1945 startade Inga upp sin första egna salong; Haga Damfrisering i Karlstad, som hon drev i 17 år. 1962 öppnade hon Salong Kamé på adress Vattenverksvägen. Där jobbade hon kvar till 1987.
– Jag sålde salongen till Gunilla Schröder. När salongen firade 50 år var jag där och tillsammans bjöd vid kunderna på kaffe.
Vid 67 års ålder hade Inga tänkt att avsluta sin yrkesverksamma karriär. Med ödet ville annorlunda.
– Jag blev erbjuden att ta över en liten verksamhet på Björkhagsgården. Det var det bästa stället jag jobbat på. Jag hade ju haft kunder både på Gunnarskärsgården och ute på Sätter, så jag hade lång vana att klippa äldre personer. Dessutom var villkoren otroligt bra, de stod för allt utom inredningen, jag betalade ingen hyra och telefonen ingick också. Men när kommunen tog över år 2000 förändrades villkoren och jag bestämde mig för att lägga av, jag hade gjort mitt, berättar Inga som kan summera 64 år inom yrket.
– Det var mycket tungt arbete förr, jag minns bland annat onduleringsstängerna som skulle värmas i ett särskilt skåp. Men jag har inte haft ont i rygg och axlar, jag har klarat mig.
Att bara ligga på sofflocket var dock inget alternativ. Sedan i slutet av 1980-talet har Inga varit med i PRO.
– Jag hade en väninna som hette Erna Gull som jag reste mycket tillsammans med, hon fick in mig på stenslipningen och smyckestillverkningen som Harry Andersson ledde då. När han lade av blev jag kvar, och tillsammans med Anna-Lisa Lundh har vi lett kurserna sedan 1997.
Under åren har det blivit många smycken gjorda. Och därtill många resor, bland annat till Norge, Kopparberg och gamla gruvorter i östra och norra Värmland. Numera slipar Inga inte några stenar själv, utan ”går mest runt och hjälper till”. Men fascinationen för råmaterialet finns fortfarande kvar.
– Tänk att det går att göra ett snyggt smycke av en stygg sten, menar Inga som dock medger att ”man” snabbt ser potentialen i ett stenstycke.
– Alla stenar är unika. Vi säger alltid till att man ska skriva upp var man hittar en fin sten, så att man kan gå tillbaka och leta efter flera stenar.
Än idag träffar Inga regelbundet några gamla frisörkollegor, ofta i samband med födelsedagar. Övrig tid går åt till den närmaste familjen; barnbarnen Linda och Jonas och barnbarnsbarnen. Sedan 20 år tillbaka bor Inga i en lägenhet i centrala Skoghall.
– Mitt ena barnbarn Jonas bor i vårt gamla hus på Skoghemsvägen, han har gjort otroligt fint där.
Det blir också några resor om året för Inga. Däremot inte så långväga längre.
– Det är mest dagsresor men det räcker gott för en gammal, säger Inga och skrattar.
Inga, 19 år gammal på praktik i Storfors. -På den tiden var man tvungen att arbeta i uniform. Det var först på 1950-talet som man började jobba i privata kläder, berättar Inga.
