Vi träffar Lina Watz |

Hammarösimmaren Lina Watz föddes utan vadben i höger ben. Diagnosen heter fibula aplasi, och är något som gett henne är en stor portion envishet och målmedvetenhet.

– Det har format mig som person, helt klart. Jag har alltid haft mycket energi. När jag var yngre provade jag på alla möjliga idrotter men det slutade alltid med att det gjorde ont i foten och benet. En dag fick mamma iväg mig på simträning och på den vägen är det, berättar Lina när vi träffas en sen eftermiddag, mitt emellan skola och träning.

Simningen visade sig vara relativ skonsam mot Linas ben. Som 14-åring tävlade hon i ungdoms-SM mot jämnåriga utan funktionsnedsättning. Men de riktigt vassa resultaten kämpade hon sig till i tävlingar mot andra para-simmare. Efter något år kom hon med i landslaget. 14 år gammal, år 2010 var Lina med i sitt första VM. Allt pekade uppåt fram till året därpå. Sedan svängde kurvan.

– Jag fick streptokocker i flera omgångar, en massa infektioner och körtelfeber. Jag opererade därefter bort halsmandlarna. Varje gång jag kände mig frisk nog att börja träna igen drabbades jag av ett bakslag, berättar Lina som på grund av detta missade Paralympics i London 2012.

Det efterföljande världsmästerskapet i Montreal 2013 gick ”sådär”. Men ändå – åt rätt håll, om än långsamt. Vid Malmö Open i början av februari i år vann hon fem distanser varav tre innebar nya svenska rekord. Den nuvarande träningsdosen ligger på åtta simpass i veckan, samt ett antal gym- och fysträningar. Det kortsiktiga målet är för-VM i Skottland i slutet av mars följt av det riktiga världsmästerskapet i juli. Och däremellan tar hon studenten vid Samhällsvetenskapliga programmet med inriktning mot beteendevetenskap och idrott. Det kommande året är det fullt fokus mot Paralympics i Rio 2016.

– Jag kommer enbart att träna mycket, mamma och pappa sponsrar mig. Det kommer att bli jättekul, det blir inte kommer något mer sådant här tillfälle igen.

Med diagnosen medföljer en hel del smärta, framför allt i foten. Det är dock något hon lärt sig att leva med. Och till viss del är den självförvållad.

– Det har funnits en viss stötdämpning i foten men det har slitits bort, och nu skaver benen mot varandra. Jag älskar fortfarande att springa, men det får jag egentligen inte göra.

År 2010 tog Lina som 14-åring sammanlagt fyra guldmedaljer från SM. För att cirka en månad senare tvingas lämna tillbaka dem. Orsaken var att Karlstad Simsällskap hade missat att betala hennes tävlingslicens vilket gjorde att Lina diskades från samtliga distanser.

– Det kändes ok ändå, det är bara synd att tiderna inte blev officiella. Men jag fick kvala in till VM med dem, och jag har ju gjort bättre tider sedan dess.