Hammarö kan komma få en landslagsryttare inom westernridning.
– Målet är att kunna leva på ridning på något sätt, säger Matilda Källström som nu storsatsar inför kvalet i slutet av juni.
Blott 15 år gammal, på det 16:de. Men långt ifrån någon nybörjare.
– När jag var liten brukade jag följa med mamma när hon red. Ibland fick jag rida lite eller skritta av hästen, och så småningom ledde mitt tjat till att jag fick börja rida själv, berättar Matilda.
Då hon som åttaåring hyrde en shetlandsponny av Lisas ponnyridskola på Hammarö fick Matilda upp ögonen för ponnyn Celtic som stod som inhyrd privatponny i samma stall. Han var till salu och trots att det inte funnits några tankar på att köpa en egen häst blev det så till slut.
– Alla som vi pratade med rekommenderade oss att inte köpa den, de tyckte att han hade alldeles för hett temperament, särskilt med tanke på att jag var så pass liten.
Matilda fick ändå köpa sin Celtic och en lång vänskap såg sin början. Däremot var hon inte så road av att syssla med dressyr, vilket han var tränad för. Inte heller hoppningen lockade.
– Det gick för långsamt för mig, konstaterar Matilda.
Ögonblicket då Matilda på allvar fastnade för westernridningen var som åskådare på en tävling där bland annat grenarna Pole bending (slalomridning mellan käppar) och Barrel race (ridning runt tunnor i ett visst mönster) ingick.
– Hon stod och hoppade på läktaren och skrek ”det här vill jag göra!”, minns mamma Ulrika som ställer upp helhjärtat på dotterns satsning, så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt.
– Det är dyrt bara att träna, men de riktigt stora kostnaderna är tävlingarna. Matilda är otroligt duktig för sin ålder, hon riskerar att bli begränsad bara för att vi inte har så mycket pengar, det gör ont i hjärtat som förälder. Egentligen behöver hon sponsorer men det är svårt att få. Hon har vunnit flera stora tävlingar men westernridning är fortfarande en liten sport i Sverige så det skrivs inte så mycket om det.
Numera är Celtic utlämnad på foder. Satsningen på westernridning sker tillsammans med quarterhästen Mikey. Vid sidan av ridningen tar skolan fortfarande upp en hel del av Matildas vakna tid. Och vid sidan av det; sången och musiken.
– Jag går i en musikklass på Norrstrandsskolan. Eftersom ridningen tar upp så mycket av min fritid är det skönt att få utlopp för det på skoltid. Till hösten ska jag läsa Handelsprogrammet. Det är en bra utbildning då mitt mål är att starta eget företag i framtiden och satsa helhjärtat på att träna både hästar och ryttare.
Vad är westernridning?
Grunden i westernridning ligger i att hästen ska fungera som en arbetskamrat under långa arbetspass på ranchen. Samspelet mellan ryttare och häst ska vara avslappnat. Tyglarna är tvådelade och hålls med en hand, den andra handen ska vara fri så man kan jobba med den.
Tävlingsgrenarna härstammar alla från rancharbetet och delas in i tre huvudgrupper; boskapsgrenar, ridgrenar och tidsgrenar. Dom vanligaste hästraserna inom western är American quarter, American paint och Appalosan. Westernsadeln är gjord för att kunna sitta bekvämt i under långa arbetspass på ranchen. Hornet (längs fram på sadeln) används bland annat för att kunna fästa lassot i om man till exempel fångat en kalv som kommit bort från flocken.
