Text: Hanna
Iklädd blå arbetarbyxor och med ett brett leende möter Michael Goedicke, 56, oss vid skärgårdsmuseet på Hammarö. Solen skiner över Hammarösnipan Signe som Michael själv har byggt och som invigdes under Kulturbygdens dag. Vi slår oss ner vid klipporna för att få veta mer om mannen bakom träbåten.
Intresset för naturen och sjön har Michael fått av sin pappa som hade ett stort intresse för natur, träslag och båtar. Även hans farfar var fiskare.
– Intresset följde helt enkelt med automatiskt då jag var med och fiskade och lagade nät, antingen tycker man om det eller inte, och jag gjorde det. Man kommer helt enkelt närmre naturen med en båt, säger han.
Och intresset för att just renovera båtarna började tidigt.
– När jag var tolv år hittade jag en gammal träbåt i vassen som någon försökt att sänka med en massa sten i, jag tog upp den och började byta ut alla gamla delar. Det var så det började, berättar Michael.
Michael föddes på Lidingö, en ö som han tycker har många likheter med Hammarö.
– Lidingö var också ett litet brukssamhälle som utvecklats och Hammarö går samma väg, säger han.
Michael utbildade sig till konditor i Tyskland då han bodde i en stad som inte hade någon närhet till vatten, men intresset för att restaurera båtar har alltid legat honom närmare. Blott 20 år gammal köpte han en stor fiskebåt på 45 fot som var i väldigt dåligt skick. Med anledning till detta, hamnade han i Sjötorp som varit en central plats för båtbyggen i över 200 år.
– Där lärde jag känna ett gäng erfarna, pensionerade båtbyggare som byggde om gamla skutor. De tyckte det var roligt att jag tog hand om gamla båtar och när jag stötte på problem visade de mig hur man gjorde, gav värdefulla tips och berättade hur det gick till förr. Det gav mig en större förståelse för hantverket, säger Michael.
Att bygga och restaurera båtar är minst sagt ett äkta konsthantverk och varje båt är unik. Michael har valt att enbart jobba med mindre träbåtar och att välja gedigna material är viktigt för honom.
– Det är trevligt att jobba med naturmaterial eftersom det håller länge och är lätt att forma. Det känns viktigt att bevara det ursprungliga. Vissa överarbetar så att båtarna ser helt nya ut och det är synd, säger han.
1996 förde kärleken honom till Hammarö och här startade han sitt företag och har sedan dess restaurerat ett antal träbåtar
runt om i Värmland. Han tar sig an uppdrag från både privatpersoner, företag och kommuner. Särskilt mycket marknadsföring behöver han inte göra, han är ett välkänt namn i branschen.
– Efter att jag restaurerat en båt på 80-talet gav det ringar på vattnet och fler frågade efter mina tjänster. Jag tänkte att nu vågar jag starta eget! I början hade jag detta vid sidan av ett heltidsjobb men idag gör jag det på heltid även om det inte inbringar några stora pengar, det är mer en livsstil. Utöver båtbyggandet, gör jag också en hel del reparation av fönster, båtnamnskyltar i trä och ornament. Jag har bland annat gjort ornament till stolsryggarna i Hammarö kyrka, berättar Michael.
Ett av de projekt som det märks att Michael brinner lite extra för är bojorten i Kristinehamn.
– Där fanns inga ritningar och den har en väldigt annorlunda form där jag fick leta länge efter hur modellen skulle färdigställas. Jag fick också jobba med ornamentering och göra fina detaljer vilket gjorde arbetet väldigt roligt, förklarar Michael.
Ett annat projekt som upptagit Michaels tid de senaste två åren är Hammarösnipan Signe som namngavs här i juni under Kulturbygdens dag. Det är den första traditionella snipan som byggts på Hammarö på nästan 50 år och då den gamla var i för dåligt skick fick Michael uppdraget att bygga en helt ny.
– Det var otroligt roligt att få uppdraget. Jag har tagit fram mallar utifrån fiskeredskapssamlaren Arne Ericssons original. Det jag är mest nöjd över är att jag fick tag på nästan allt material från Hammarö. Båten är gjord av gran, samma material som de använde förr i tiden. Jag hoppas att de förvaltar henne väl, säger Michael och klappar på den lackerade träbåten.
Idag bor Michael på Kilene med sina två barn och intresset verkar ha smittat av sig till ytterligare en generation då båda är intresserade av att segla och fiska. Sommarens projekt är i alla fall bestämt.
– I sommar kanske jag hinner bygga lite på min egen båt som jag har hemma men som ännu ej är sjöduglig, skrattar Michael.
Foto: Christine
