För vissa är Mikael Minus Jonsson värmlänningen som jagades Sverige runt på TV4. För andra; familjefar, hammaröbo och Stora Enso-medarbetare.
Själv beskriver han sig som ”en positiv överoptimist”. Samt ”röten”.
Livet började år 1962. På bruket. Bokstavligen.
– Morsan och farsan flyttade till hit 1960 så troligen är jag tillverkad precis här bakom, berättar Minus och pekar med tummen mot området intill Lysåsen där de det tidigare låg arbetarbostäder.
I samma lokaler där han nu har sitt kontor läste han i gymnasiet; Drift- och Underhållslinjen (som delvis gick på Rikssågverksskolan).
– De gjorde om linjen så när jag var klar hade det inte gått ut några utbildade driftmaskinister på två år. Direkt efter skolan fick jag 14 jobberbjudanden, så ser det inte ut idag.
Efter en period på Gruvöns bruk, följt av lumpen, och tillbaka på Gruvön, fick han erbjudande om att börja arbeta på Skoghall. Tjänsten som operatör vid sodapannorna innehades i 20 år.
– Jag kände till slut att det höll på att bli jobbigt för kroppen, berättar Minus som sökte sig vidare inom olika projektarbeten på fabriken, exempelvis projektet Ständiga förbättringar kring millenieskiftet samt Energy 2005.
Idag har han titeln guide/receptionist. Just denna morgon inleddes med ett besök av italienare från Tetra Pak.
– Det var tänkt att jag skulle sitta i receptionen under eftermiddagen, men nu verkar det som att jag får ta hand om dem resten av dagen, förklarar han.
I tjänsten ingår även bland annat att ansvara för brukets skolkontakter, vara praktiksamordnare och fungera som festfixare. Dessutom är han internrevisor, sitter med i Unionens styrelse, är ordförande i Skoghalls bruks fritidsförening samt innevarande års ordförande i Skogen i Skolan som Stora Enso stöttar.
– Vi har 3000 besök om året här, varav 2000 kommer från skolorna. Det är oerhört viktigt att både elever och lärare får en rättvis bild av hur skogsindustrin ser ut.
Minus har heller inte legat på latsidan i det civila livet. Efter att provat bandy, hockey och handboll följde drygt 20 års fotbollsspelande i IFK Skoghall, division fem och sex, följt av korpenspel. Sedan fastnade han för golf, med ett handicap på lägst 10 och en plats i de lokala historieböckerna.
– Jag var först med att göra hole-in-one på Hammarö GK. Som tur var har jag ett vittne, säger Minus som villigt erkänner att det mest handlade om tur.
– Jag är en röten jävel, helt klart. Hole-in-onet gav mig och frugan en gratis resa till Florida. Av de fyra gånger jag varit i USA har jag vunnit resan och fått den betald tre gånger.
Hans kanske viktigaste drivkraft är nyfikenheten. Som när han var statist i tv-serien Gösta Berlings Saga i mitten av 1980-talet och fick håret pottklippt, helt i onödan (”De satte en stor mössa på mig. Men jag fick dela sminkloge med Margareta Krook, det en höjdpunkt i min skådespelarkarriär, skrattar Minus”). Eller när han, för några år sedan, var med i tv-programmet ”På minuten”, blev bortklippt och lovad en plats i nästa säsong men då nekad eftersom han i samma veva skulle vara med i ”Pengarna på bordet” (tillsammans med äldsta dottern Matilda). Intresset för televisionsmediet nådde sin dock sin kulmen redan år 1997 med TV4:s ”På rymmen”.
– Jag anmälde mig och Putte Ögren utan att han visste om det. Innan programserien drogs igång fick vi göra testinspelningar. Bland annat så busringde vi till Anders Knave som var programchef och låtsades att vi har blivit tagna av polisen. När han sedan dök upp vid polisstationen för att hämta ut oss sprang vi ut därifrån och sa att vi smitit.
En annan sida av nyfikenheten, eventuellt kopplad till hans positiva livssyn och drivkraft, har bland annat tagit sig uttryck i att han idag leder Tabatapass på såväl bruket som Kilenegården (”Jag blev intresserad av träningsformen men det fanns ingen som ville leda passen”) samt att han en gång i tiden startade upp ett handbollslag.
– Matilda ville börja med handboll i IFK Hammarö. Men de hade inget F93-lag och inga lediga tränare. Så jag satte upp lappar på skolorna i kommunen och drog igång ett lag som jag sedan tränade i några år.
