Först kom Helge, följt av Lennart och sedan Tim. Och snart Helge igen.
HammaröNytt har träffat familjen Flinth som har underhållit hammaröborna i 70 år.
Vi börjar för enkelhetens skull i kronologisk ordning. År 1927 föds Helge Flinth i Dals Långed. 1945 flyttar familjen till Hammarö. Och en lång musikkarriär tar sin början.
– Jag har spelat trumpet i 71 år. Sug på den du Tim, skrattar Helge som med sina 88 år är den mest upptagne musikanten av de tre.
Det första engagemanget på den nya hemorten var i Skoghalls musikkår, för övrigt på Helges egen 19-årsdag den 10 april 1946. Efter engagemang i Åke Gröndals, Uno Axelssons och Östen Landers orkestrar från Karlstad startade han den egna Helge Flinths Orkester som spelade land och rike runt under åren 1948-1960. Vid sidan av musicerandet arbetade Helge Flinth vid Uddeholmsbolagets kontor. Där kom även sonen Lennart att börja arbeta, inom automation. Men först senare i livet. Som femtonåring startade han det legendariska Skoghallsbandet Gretas år 1965 tillsammans med gitarristen Morgan Kihlman.
– Det var Beatles och Stones som gällde då och eftersom det fanns en elbas hemma var det naturligt att börja spela på den, förklarar Lennart som också fick grundläggande trumpetkunskaper från pappa Helge.
Efter några år med Gretas fortsatte karriären i karlstadsbandet Lavions samt “gammeltjo” i början på 70-talet i skoghallsgänget Tassetrion. Sedan följde ett uppehåll på över tio år innan Gretas återbildas år 1982. Året därpå föds sonen Tim. Och mönstret upprepar sig.
– Det fanns ju alltid en massa olika instrument hemma när jag växte upp så intresset smög sig på, menar Tim som fick sin första egna gitarr i tioårsåldern.
– Dagen efter ställer jag gitarren i ett ställ och den far i golvet så att halsen går av. Jag kommer fortfarande ihåg känslan, mamma fick skjutsa mig till pappa i replokalen för att lugna mig, berättar Tim som precis som pappa Lennart kom att välja elbas som sitt huvudinstrument.
– Vid 13-14-årsåldern tog det fart ordentligt. Jag och kompisarna fick en replokal vid Mörmo gård och började spela med varandra och inför andra. I samma veva byggde jag och farsan upp en liten studio i källaren hemma och när jag inte var i replokalen var jag där, förklarar Tim.
Efter musikgymnasiet i Karlstad med inriktning mot gitarr och slagverk följde så småningom medlemskap i Perry and The Travellers år 2009. I somras spelade bandet för första gången i Skoghallsparken. 48 år efter Gretas första spelningen på samma plats, och hela 68 år efter farfar Helges premiäruppträdande där med Uno Axelssons orkester.
Vid sidan av musiken arbetar Tim som verksamhetsutvecklare inom Studiefrämjandet. Pappa Lennart slutade i Gretas för två år sedan, i samband med pensioneringen från Stora Enso och lär nu ut elbasandets ädla konst via ABF. Helge kombinerar trumpetande i Wermlandssextetten med tjänsten som elbasist i Hammarö Big Band som just nu förbereder sig inför höstens konsert tillsammans med Christer Sjögren på Skoghalls Folkets hus. Det musikaliska arvet lever vidare, bland annat genom Tims son Helge, 2,5 år som nyligen framförde en hyllad version av Blinka lilla stjärna vid lillasysters dop.
– Tims fru som är pianopedagog kompande. Det var jättefint, även om den sista versen gick tre gånger så fort som den första, berättar en påtagligt stolt farfar Lennart.
Trots att Helge, Lennart och Tim har musiken gemensamt har det inte blivit så mycket gemensamt musicerande.
– Det är nästintill vattentäta skott. Jag skulle exempelvis aldrig kunna spela i storbandet, menar Tim.
– Och enligt farsan duger ingen annat än jazz, menar Lennart.
Helge, Lennart och Tim har alla spelat i Skoghallsparken. Både farfar och far var på plats i somras vid Tims och Perry and The Travellers uppträdande.
