Det känns Som att den här vintern aldrig kommer sluta. Jag är trött på att halka omkring i vinterskor, sätta på mig underställ, mössa, vantar, halsduk och allt vad det nu är. För att inte prata om att hålla reda på barnets alla attiraljer. Hur många mornar har vi inte letat i panik efter en vante som irrat bort sig? All tid det tar, bara att ta sig utanför dörren. Sitta med kall nästipp trots fleecetröja och torgvantar framför datorn. Skrapa bilrutorna. Nej, tacka vet jag värmen. En kopp kaffe på trappen. Barfota i gräset. Det är sådant jag drömmer om nu.
I detta nummer kan du läsa om Tina Thörner som jag fick möjlighet att lyssna på häromsistens. Vilken människa! Hade jag hälften av hennes energi vore jag glad. Men så sköter hon om sig också. Går och lägger sig i tid. Tränar och äter rätt. Pratar förstånd med sina celler. Måste börja med det. Ska bara kräkas lite mer över vintern först.
Trevlig läsning!
Kristina
